Brobergs 3/10 punkter
Del 3 av 10. Cojones!
3. Cojones!
Den tredje punkten handlar om det som var Real Madrids segervapen i våras, cojones (sv. Staken) och lagmoralen. Efter att ha sett smått paralyserade ut under stora delar av säsongen så var det som om man plötsligt tog fram den kämparglöd som legat i ide under senare delen av galacticos-eran, då ofta präglad av mättnad, men vad som saknades i skallen på spelarna under fjolåret är svårare att svara på. Jag går inte in på några djupare psykologiska analyser utan konstaterar att Real Madrid alltför ofta, både under förra säsongen och tidigare uppträtt alltför lojt, geistlöst, nervöst och nonchalant. Gångerna är många, då man förväntansfullt och någon gång även förfriskad med ett antal San Miguel inköpta efter noggranna överväganden kring den redan hårt åtrastramade studentbudgeten, ofta även efter en veckas fjäskandet för flickvännen om att hoppa över hyrfilmen, satt sig tillrätta i soffan för att se Real Madrid skänka bort segrarna som om de höll på välgörenhet. Varje gång det inträffat har man varit lika säker på att det var sista gången för att lik förbannat se det inträffa igen någon vecka senare. Den bittra sanningen är att Real Madrid stått för överlägset flest plattmatcher bland Europas storheter om man ser till 2000-talet.
Italienare brukar tala om Nestas förskräckta ögon efter tappade ledningar med Milan och landslaget, för Real Madrids vidkommande heter motsvarigheterna Casillas och Helguera. Jag får iskalla rysningar i kroppen när jag ser bilderna framför mig, hur Helgueras slår ut med armarna i frustration och Iker står med händerna i höfterna skakandes på huvudet. Dessa katastrofmatcher oftast förorsakats av usel inställning och attityd har rivit upp djupa sår hos många av oss madridistas och även om vårens uppryckning sydde igen såren så har de fortfarande inte läkt. För visst såg vi en ganska drastisk scenförändring när det gäller Real Madrids uppträdande under sista tredjedelen av säsongen, plötsligt glödde det i ögonen på spelarna och inställningen att aldrig ge upp är den främsta anledningen till att Madrid kunde fira sin 30:e ligaseger starkast personifierat av Sergio Ramos, David Beckham och Ruud van Nistelrooy. Vinsterna som möjliggjordes genom makalösa vändningar gav oförglömliga minnen och framkallade en helt enorm glädje. Den vinnarmentalitet som slutligen infann sig i Madrid-lägret måste vara inbankad i skallarna hos alla spelare som drar på sig den vita tröjan, alla matcher ska vinnas! Det ska vara cojones i varje match och inget lag ska kunna slå Madrid enbart genom bättre inställning! Däremot kan alla lag ha en dålig dag och en förlust mot ett för dagen bättre lag, eller ja allting utom ett ruggande nederlag p.g.a. för dålig tändning går att acceptera.
En gammal och väl använd klyscha säger att motivation slår klass vilket man förvisso kan diskutera sanningshalten i, men när man ska analysera flera av Madrids tillkortakommanden så ligger den väldigt nära till hands. Att det sedan även varit lite sisådär med bådadera gör inte saken bättre. Men med ett guld i ryggen, en breddad och spetsad spelartrupp, mestadels bestående av spelare utan någon större samling titlar i meritlistan borde således varken självförtroende, kunnande eller hunger vara några hinder under kommande säsong. Huruvida Schuster är någon bra motivator eller inte återstår att se men klarar Real Madrid av att bygga vidare på den lagmoral man hade i våras så finns alla förutsättningar till en ännu bättre säsong. Ett Real Madrid med både motivation och klass tror jag blir ruskigt svårslagna!