Vilka är bäst i världen?
Vart drar man gränserna? Dags att ändra systemet?
Efter att ha tagit del av Fifas lista över de 30 bästa spelarna i världen som kan få utmärkelsen som världens bästa spelare var jag förbannad, men inte särskilt förvånad. I flera år har spelare lyckats bli nominerade utan några vidare bedrifter och såväl FIFA-priset som guldbollen vilka ses som de två största utmärkelserna har känts felnominerade vid flera tillfällen. Jag hade kunnat rabbla exempel i all evighet känns det som, men det jag reagerat starkast emot under åren är främst guldbollsvinnarna 2000-2003, en period som närmast totalt dominerades av en viss Zinedine Zidane men som ändå fick nöja sig med att se på när Figo, Owen, Ronaldo och Nedved tog emot pris som ”egentligen” inte kunde tilldelats någon annan än just ”Zizou”. Missförstå mig inte, alla är dem ruskigt bra spelare och hade alla sina respektive ”peakar” under någon av dessa år men mest kändes det som om Zidane fick sota för att han redan fått priset en gång snarare än att han spelat sämre än någon i kvartetten. Detta är som sagt bara ett exempel men gårdagens nominering tände fyr på en gammal brasa och jag bestämde mig för att grundligt genomsöka denna lista och försöka återställa någon form av ”rättvisa” baserat på mina egna åsikter.
Innan vi går vidare ska sägas att jag egentligen är helt emot systemet där man nominerar 30 eller 50 spelare istället för att avgränsa till fem eller tio stycken vilket hade gjort det betydligt enklare att dra gränser. Min åsikt är också att det bara skulle delats ut ett pris som skulle baserats på tränare, spelare och journalisters bedömningar för att undvika diskussioner om vilket pris som egentligen gäller. En annan idé vore att man delar ut priser till bästa målvakt, bästa försvarare o.s.v. Nu tog Cannavaro visserligen hem en storslam ifjol men ska man vara ärlig så är det förbannat svårt, om inte omöjligt att jämföra olika spelartyper med varandra och allt som oftast är det en offensiv inriktad spelare som vinner.
Något som också är viktigt att hålla isär är vilka tidsperioder man talar om, är det säsongen 06/07 eller året 2007. Precis som Erik Niva på ett utmärkt sätt förklarade i Euro Talk för någon vecka sedan så går det här med världens bästa fotbollsspelare i cykler, cykler som den senaste tiden avlöst varandra fortare än vanligt. Tidigare har det funnits mer tydliga dominanter av världsfotbollen och dem har framförallt varit färre än vad de är just nu. Sett till de senaste åren så hade Ronaldinho en relativt lång period där han stod i en särklass, hans stjärna dalade under VM och då tog Zidane tillbaka tronen för att sedan skalla bort den och lämna över den till Cannavaro. Under fjolårssäsongen fortsatte sedan stafettpinnen att växla runt mellan en handfull spelare för att slutligen hamna i Kakás händer. Sett till starten av den nya säsongen så har Leo Messí stått i en klass för sig och frågan är nu hur länge han kommer vara herre på täppan?
Tittar man till listan så finns det ett koppel skrattretande nomineringar, jag tänker i första hand på Lillian Thuram och Rafael Marquez vilka inte ens är värt att kommentera, var är Puyol som var enda säkra länken i Barcas försvar? Hur Philip Lahm kunnat ta en plats före exempelvis Dani Alves är en annan gåta. Juninho från Lyon känns minst sagt pasé och inte ens frisparkarna sitter längre. Som Kviborg konstaterade så gjorde Cannavaro ingen höjdarsäsong men kom ändå med på listan medan andra försvarare som vår egen Ramos men även Uniteds Ferdinand och Vidic hamnade utanför. Min redaktör talade även om mobbing gentemot Italien och visst skulle såväl Totti som Ibrahimovic ha funnits med på en topp 30. Men jag köper däremot inte att Totti skulle vara med i den absoluta toppen, nu kastar jag kanske sten i ett glashus tycker många men jag har under en längre tid hävdat att Totti är 2000-talets mest överskattade spelare även om jag börjat svänga lite i frågan den senaste tiden. Innan vi går vidare med argumenten ska jag dock börja med att utrycka min beundran över Tottis målskörd under förra säsongen samt hans suveräna inledning på den här säsongen. Totti har varit magnifik långa stunder och visat vilken fantastiskt spelare han är. Inte sällan bär han Roma på sina egna axlar och är kolossalt viktig för sitt lag. Men, Totti har fortfarande inte spelat någon avgörande roll i vare sig Champions League eller i det italienska landslaget och ser man till de stora matcherna i den italienska ligan har han ofta försvunnit. Jag citerar fotbollsmästaren Hasse Backe, ”Jag ser inte Totti”, även om det citatet är hämtat från VM då han var skadad så kan det ändå visa på hur jag känt inför uppskrivningarna av italienaren. Det hade varit mycket spännande att få se Totti i en annan omgivning och sett om hans insatser skulle varit annorlunda även om själva magin med Totti ligger i att han är Roma trogen och som jag sa så har han inlett denna säsongen strålande även om jag inte ser honom bland de allra bästa. Zlatan är inte heller bäst men har växt enormt det senaste året och är för tillfället en av de mest kompletta anfallarna i fotbollsvärlden. Lite fler framträdande insatser i större sammanhang såsom EM,VM och Champions League samt en fortsatt hög målproduktion så kan han dock slå sig in i den toppkvartett som jag kommer ska presentera.
När vi är inne på mobbing-spåret så kan man ju fråga sig vart alla spanska fotbollspelare tagit vägen? Silva, Villa, Casillas och Iniesta har alla varit lysande under 2007. Ende spanjor på listan var Torres, utan gå närmare in på just det så finns det även en annan aspekt som kan vara värd att fundera på; I vilka klubbar spelar de nominerade spelarna? Jo mer eller mindre uteslutande i Milan, Inter, Real Madrid, Barcelona, Bayern, Liverpool, Manchester United och Chelsea. Självklart är det så att majoriteten av de bästa spelarna återfinns i de största klubbarna men att man kommer med per automatik genom sitt namn är helt vansinnigt. Hur mycket har Patrick Vieira eller Thierry Henry spelat under 2007? Ett annat namn är Riquelme som egentligen borde vara självskriven på de flesta av listor men som vi fotbollsälskare berövats på att se med undantaget Copa America där han var fantastisk.
Dessutom kan man ju fråga sig varför nomineringarna sker när en fjärdedel av året som bedöms fortfarande finns kvar att spela? Om Cesc Fabregas fortsätter att briljera året ut i Arsenal ska inte fem månaders spel strålande spel kombinerat med fem månaders helt okej spel inte vara tillräckligt för att platsa bland de 30? Nej fel igen FIFA!
Det enda FIFA har gjort rätt är att man i alla fall har med de spelarna som det bör stå emellan. Enligt mig finns det fyra spelare i världsfotbollen som står en aning högre än de andra. En av dem har inte presterat vad man kan förvänta men är likväl med däruppe om han kan komma i närheten av sin egentliga kapacitet. Jag talar givetvis om Ronaldinho. För även om Gattuso spelar på toppen av sin förmåga och Ronaldinho är en bit från sin normala klass så är fortfarande Ronaldinho en bättre fotbollsspelare och man måste på något svårförklarligt sätt jämföra spelarna sinsemellan och förstå att kraven på Ronaldinho är sanslösa jämfört med kraven på Gattuso. Ronaldinho stod faktiskt för en rekordsäsong sett till antalet mål ifjol men när antalet fotledsvrickningar blev färre så föll hans status, med viss rätt, han var inte lika bra men även en hyfsad Ronaldinho platsar på topp 10.
Jag anser att årets pris inte kan tilldelas någon annan än Kaká. Han vann kungaduellen mot Ronaldo, han förde Milan till seger i den finaste turneringen och vann tillika skytteligan. Bakom honom skuggar de kommande årens troliga huvudkandidater till priset, Cristiano Ronaldo och Lionel Messí. Dessa tre står tillsammans med en normal Ronaldinho i särklass. Det kan inte ens Totti argumentera emot.
Ska man sedan fortsätta att lista spelarna som kommer bakom så blir det genast svårare. Det är ohyggligt jämnt i världstoppen och formen varierar som sagt väldigt mycket. Man får helt enkelt försöka väga in spelarnas respektive toppinsatser mot varandra och det är givetvis upp till var och en att bedöma. Jag tänkte börja bakifrån och plocka de bästa på allra bästa på varje position.
Längst bak känns Casillas, Buffon och Cech som givna både sett till form och kapacitet. Som centrala försvarare finns det två italienare (Nesta, Cannavaro), två spanjorer (Ramos, Puyol), två engelsmän Ferdinand, Terry) och en serb (Vidic) som jag håller bättre än gänget bakom med Chivu, Milíto, Carvalho, Touré. Utöver dessa har vi brassen Alex och våran egna Pepe som jag vill se mer av för att göra en rättvis bedömning samt unga lovande Richards i Manchester City och Raúl Albiol från Los Ches.
Dani Alves känns som den i särklass bäste offensive ytterbacken och bakom sig har han landsmannen Maicon som imponerat kraftigt på mig i Inter, ständigt stabile Zambrotta samt Patrice Evra i Manchester United. Vi har den säkra räven Zanetti, nominerade Lahm och i bakgrunden lurar Marcelo som under säsongsinledningen visat varför han nämnts som Roberto Carlos tronföljare på vänsterkanten.
Centralt på mittfältet finns det många olika spelartyper att ta hänsyn till. Bland bollvinnarna, den mer primitiva sorten som aldrig får plats på några topplistor kan nämnas Gattuso, Gilberto Silva, Cambiasso, de försämrande fransmännen Makélélé och Vieira samt tyske Torsten Frings. Tittar man till de i Italien s.k. registas, d.v.s. de tillbakadragna spelfördelarna så har vi Pirlo i förarsätet med spanjorerna Xavi och Xabi Alonso tätt efter. Nästa typ är de av mig ofta framhållna tvåvägsspelarna som Gerrard, Iniesta, Fabregas, Essien, Lampard, De Rossi, Stankovic Sneijder, Carrick och Elano. Offensiva mittfältare och kantspelare finns det en uppsjö utav och förutom min topp 4 väljer jag att framhålla Totti, Silva, Joaquin, Malouda, Ribery, Robben, Deco, Riquelme, Robinho och Diego.
På anfallssidan blir det ännu svårare att dra gränser men spelarna jag rankar högst är Drogba, van Nistelrooy, Ibrahimovic, Villa, Torres, Rooney, Henry, Etoó, Tevez, Toni och Mutu. Märk att det inte finns en enda brasse bland anfallarna men att både Ronaldo och Adriano i normala skick (vilket med tanke på deras livsstilar kanske snarare är bakfull på McDonalds) skulle ha funnits med i toppen.
Det var en diger skara med namn som jag inte tänker rangordna ytterligare utan bara konstatera att dessa är de bästa spelarna i världen och att det aldrig kommer gå att presentera en topp-30 lista som alla accepterar. Därmed känns det ganska meningslöst att presentera 30 spelare när tre priser ska delas ut. Antingen avgränsar man det till tio stycken eller låter man alla rösta fritt så kanske vi skulle ha fått ännu fler (o)trevliga överraskningar från det kära FIFA. . .
Ser redan fram emot nästa års nomineringar!
Världens bästa spelare 2008, Boudewijn Zenden!