Minnen man inte vill minnas.
Fakhouri listar sina tio värsta minnen från de titellösa åren som vi nu lämnat bakom oss!
I dåtid, nutid och framtid kommer jag alltid att älska Real Madrid. I nuläget kan jag inte göra mycket mer än att känna en enorm stolthet till vad klubben presterar på fotbollsplan. Vi har en djup laganda och en trupp med lovande framtid och om utvecklingen av denna trupp sker i vår fördel så går vi en lovande framtid tillmötes. Därför tycker jag att det är på tiden att vi blickar tillbaka på våra jobbiga titellösa år, för att se om det finns någon kunskap att hämta för framtida syfte.
Jag ska nu därför lista mina ”Topp tio minnen jag inte vill minnas” av våra fyra titellösa år för att försöka förstå vart vi står idag, hur pass mycket vi har utvecklats sen dess och främst vad bör vi göra för att undvika samma misstag i framtiden. Men också minnen vi som supportrar inte vill minnas för att det gör ont i våra vitlila hjärtan att tänka tillbaka. Så låt oss köra igång!
Nummer tio, Zinedine Zidanes avsked: Måste säga att den dagen var väldigt jobbig för mig och säkerligen många andra Real Madrid supportrar men även för andra fotbollssupportrar. Zinedine Yazid Zidane är den fotbollsspelaren som enligt mig är världens genom tidernas bästa fotbollsspelare. Han hade bollbehandlingen, tekniken, nedtagningarna, skotten, passningarna och ett öga för spelet som ingen annan någonsin haft. Om det var något han saknade så måste det nog vara snabbheten och håret! Men i stort sett så spelade snabbheten ingen roll då han kunde kompensera med sina briljanta löpningar och tankesätt. Och hår, ja det är inte så viktigt.
Nummer nio, värvningen av David Beckham och förlusten av Ronaldinho: David Beckham i all ära, men jag ser fortfarande värvningen av honom som ett sportsligt misslyckande. För det första så kan jag nästan svära att värvningen skedde främst på grund av en ekonomisk faktor. Och ekonomiskt bör aldrig gå före sportsligt, speciellt inte i en kunglig klubb som Real Madrid där sportsligframgång bör gå före ekonomiskframgång. Dessutom så går man miste om en spelare som Ronaldinho då man spenderat pengarna som är tillgängliga på Beckham. En stor förlust må jag säga, men i dagsläget är så är det väl okej. Ingen vill ha fete Ronaldinho!
Nummer åtta, värvningarna av Diogo, Cassano, Gravesen och Pablo Garcia: Måste nog vara klubbens i stort sett sämsta värvningar på länge. Kan inte förstå hur sportcheferna lyckades skrapa ihop dessa spelare. Diogo och Pablo Garcia må vara ganska så bra spelare, men inte i ett storlag som Real Madrid! Vi bör endast köpa spelare av toppklass och att då värva halvtaskiga är ett stort fel. Köpen av Cassano och Gravesen sen vill jag helst inte kommentera, men det gör jag ändå. Cassano har ”Dennis The Menace” syndrom och skapade därför endast problemför klubben. Medan Gravesen var Gravesen. Som tur verkar vi ha bättre koll nu på vad som skall värvas, hoppas man!
Nummer sju, Asienturnén: Detta är faktiskt något som enligt mig påverkade laget mycket negativt. Istället för att vara hemma i Spanien eller i ett annat lugnt land och fokusera på att ha en intensiv försäsongsträning så valde man att åka runt i Asien och sälja sig! Här igen kommer det här med sportsligt och ekonomiskt in. Man har redan sett framsteg i år genom att bara fokusera på försäsongsträningen istället för att åka runt på en massa reklamjippon. Ett bättre sammansvetsat lag med hög moral är vad en bra försäsongsträning kan leda till.
Nummer sex, förlusten mot Real Sociedad (1-4): Säsongens sista match under fiasko säsongen 03/04 och vinst är absolut ett måste för att slippa kvala till Champions League. Vad gör Real Madrid då? Jo, vi går ut och förlorar med 1-4 och ser till så att både Barcelona och Deportivo La Coruña går om oss i tabellen. Skickligt gjort, framförallt proffsigt!
Nummer fem, bombhotet på Santiago Bernabéu: I den femtonde omgången säsong 04/05 då Real Madrid – Real Sociedad möttes så bryts matchen under den 87:e spelminuten då arenan utsatts för bombhot. Santiago Bernabéu evakueras omedelbart och som tur visade sig detta vara ett falskt alarm. Hade varit ett ännu mer tragiskt minne för fotbollsvärlden ifall annat hade skett.
Nummer fyra, Morientes och Giuly skjuter oss bort från Champions League: Efter en vinst på 4-2 på hemmaplan var det dags för kvartsfinal omgång nummer två i Champions League säsong 03/04. Ett tidigt mål Raúl och alla räknade med avancemang. Men då kom kallduschen, först ett reduceringsmål av Giuly, sedan ett ledningsmål av utlånade Morientes och sist men inte minst så får man se på ”årets mål” av Giuly som klackar in bollen bakom en försvarslös Casillas. Game, set & match.
Nummer tre, Hierros bortgång: Legenden som under hela fjorton år i Real Madrid hann med 439 matcher och hade en fantastisk siffra på 102 mål som mittback! Istället för att fira och visa tacksamhet för vad spelaren har åstadkommit så gör klubben absolut ingenting! Inte ens ett jobb inom klubben blev han erbjuden. Mycket skamligt! Man får väl hoppas att framtiden har ett jobb inom Real Madrid väntandes för en sann legend som Fernando Luis Hierro.
Nummer två, tränarbytena: Under åren 03/07 så lyckades Real Madrid med bedriften att ha hela sex tränare. Carlos Queiroz, José Antonio Camacho, Mariano García Remón, Vanderlei Luxemburgo, Juan Ramón López Caro och Fabio Capello. Är det bara jag som är åksjuk? För den här åkturen är för mig läskigare än fritt fall. Åter till ämnet, så vill jag säga att dessa tränarbyten gynnade definitivt inte oss och därför hoppas jag att vi funnit vår man och vågar lita på vår nuvarande tränare Bernd Schuster som för tillfället verkar ha skapat ett stabilt Real Madrid.
Nummer ett, El Clásico säsong 05/06: Samuel Eto'o, Ronaldinho och återigen Ronaldinho sedan så var förnedringen på Santiago Bernabéu komplett 0-3 till Barcelona. Efter att ett zombieliknande Real Madrid förlorat så kunde jag varken vara vaken eller sova. Jag har fortfarande mardrömmar om denna afton. Men vad jag som supporter aldrig kommer glömma är att hur dessa så kallade supportrar kan applådera för Ronaldinho. Helt oacceptabelt, det måste ha funnits andra sätt att reagera på. Jag ser det som ett svek och det brinner fortfarande i mitt hjärta så kallade Real Madrid fans kan göra så. Kräv tillbaka pengarna, lämna arenan eller bojkotta matcherna vad som helst förutom att hylla motståndarna och storma plan självklart!
Så nu ber jag er i lugn och ro att försöka förstå hur långt Real Madrid som klubb har kommit sen dess. Vi har en god tränare som höjt lagmoralen avsevärt, en ung och lovande trupp och en någorlunda fungerande ledning som vill fokusera på det sportsliga och inte det ekonomiska. Så grabbar jag kan nästan garantera att Real Madrid har en ljusframtid som väntar där. Hala Madrid!
