Säsongen so far
Om Madrids säsongsinledning, framtida strategier, Spaniens EM-chanser och Källströms eventuella farväl till Lagerbäcks frysbox.
Real Madrid har gjort sin bästa säsongsinledning på åratal och toppar såväl liga som CL-grupp. Men det är ändå inte det som tillfredsställer en kräsen madridista som mig allra mest, det är det faktum att vi leder liga och CL-grupp utan att spelat så där våldsamt bra. Givetvis måste vi räkna utskåpningarna på El Madrigal och Mestalla som mycket väl godkända och självklart är det inte heller fel att trycka dit lillebror i premiären. Nej spelet har faktiskt sett riktigt lovande ut emellanåt men det är inte detta som gör mig mest belåten, inte heller att ojämnhetens ansikte Guti verkar ha funnit något som kan likna stabilitet i sitt spel, att Robinho ser ut att blomma ut till en världsspelare, att Raúl börjat leverera någorlunda acceptabelt eller att Sergio Ramos fortsätter att briljera vart man än placerar honom. Det som glädjer mig allra mest är att Real Madrid har återfått glädjen och passionen i sitt spel vilken ligger till grund för att lägstanivån höjts avsevärt och plattmatcherna blir alltmer sällsynta. När vi skriver 21 november har fortfarande ingen mäktat med att plocka poäng på Bernabeu vare sig i ligan eller i Champions League och det bekommer inte laget om man hamnar i underläge.
Tittar man rent fotbollstaktiskt så finns det även där en del ljusglimtar. Allt eftersom säsongen pågått har Real Madrid blivit bättre på att kombinera bra försvarsspel med bra anfallsspel även om de bägge komponenterna fortfarande inte lyckats fullt ut samtidigt. Personligen förordar jag att Real Madrid spelar med offensivt inriktade spelare på båda kantpositionerna med starka attribut när det kommer till att skapa målsituationer genom dribblingar och avgörande passningar. Utvecklingen går mer och mer mot att de renodlade kantspelarna försvinner och att två mittfältspositioner lämnas relativt fria. Jag köper att dessa ”kantspelare” inte behöver vara linjeslickare men de bör sitta inne på mycket individuell förmåga och som sagt ha förmågan att stå för avgörande offensiva insatser. Robinho är en spelare som går i bräschen för denna ”nya” position där han med utgångspunkt från vänster har fritt fram att kreera i offensiven men har också defensivt ansvar. Dock börjar problemen hopa sig om man blickar vidare. För det första så är Arjen Robben en utpräglad vänsterytter och även om han kan spela till höger så är han fortfarande betydligt bättre till vänster. Robinho har bevisat vid ett flertal tillfällen att han får ut mer av på vänsterflanken jämfört med den högra och det ska bli intressant att se vad Schuster väljer för alternativ när Robben är tillbaka i spel. Men själva anledningen till att jag tog upp ”kantproblemet” är att Schuster likt en envis gubbe väljer att spela Sneijder på en kant. Jag var en av dem som jublade mest när klubben värvade Sneijder då jag ansåg honom som en perfekt tvåvägsspelare bredvid Diarra och bakom de offensivare snidarna. Sneijder är en klok spelare och kan snabbt anpassa sig till nya roller men ska Real Madrid få ut maximalt av hans kapacitet ska han spela centralt och växa in i rollen som härförare på mittfältet. Guti har som jag nämnde ovan glatt med något stabilare insatser men som jag tidigare nämnt så är jag högst skeptisk till att Madrid med Guti som nyckelspelare på mittfältet kommer att vinna de stora matcherna och exempelvis ta hem La Decima redan denna säsong. Hans ojämnhet kommer alltid att hänga med honom och därför bör Madrid i ett så tidigt skede som möjligt vänja sig vid ett spel utan Guti och istället använda vicekaptenen som inhoppare då han har kapaciteten att vända vilken match som helst. Men så länge Guti är bättre än sina konkurrenter och presterar ska han givetvis spela.
Anfallsmässigt så har både Ruud och Raúl levererat men bakom dessa ter sig varken Saviola, Soldado eller Baptista som dugliga att representera en klubb av Real Madrids dignitet och jag förväntar mig att minst en av dessa lämnar redan i januari. I framtiden hade det inte skadat att komplettera CL-rävarna Nistelrooy/Raúl med en speedig och teknisk anfallare med näsa för mål(läs David Villa) då Madrid djupledsspel lämnar en del övrigt att önska. Flyttar vi oss tillbaka till mittbanan igen så kan fortfarande Diarra bli ännu bättre och ta ännu större plats på banan, för tillfället känns det som han gör ungefär vad man förväntar sig av honom men aldrig mer än så och det känns som om maliern kan växla ut något och på allvar kunna konkurrera om titeln som bästa defensiva mittfältare. Bredvid råbarkade Diarra väntar vi alla på att Gago ska utvecklas till den tillbakadragne regissör a la Pirlo men kraven är höga och frågan är om man väntar förgäves. I Gagos inbillar jag mig att de huvudsakliga problemen sitter i argentinarens skalle, han behöver spela mycket, känna starkt stöd från tränare men även supportrar, känna att han kan misslyckas och sedan kommer många av de fotbollsmässiga frågetecknen rätas ut. Dock finns det fortfarande tveksamheter kring hans tempo, förmåga gå i djupled samt hans skott. Detta är egenskaper som är viktiga för en Madrid-mittfältare i allmänhet men framförallt kräver krävs det att Gago blir mer än en kille som flyttar bollen i sidled utan ökar sin reportoar och blir mer mångsidig. I Argentina har Gago spelat ordinarie under hösten i ett 4-3-1-2 där han spelat i sin drömroll som argentinsk ”femma” mellan två hårt arbetande innermittfältare i Mascherano och Cambiasso men då Real Madrid spelar med två centrala mittfältare blir läget annorlunda. Det blir intressant att se huruvida Gago kan utveckla sin offensiv för att aspirera på en plats bredvid Diarra eller om han förbättra defensiven och konkurrera med Diarra för att även göra plats åt en offensivare spelare på mittfältet. För tillfället är Gago något lost i ett 4-4-2 och behöver anpassa sig både till spansk fotboll och till Real Madrids spelsystem för jag är väldigt osäker på om Real Madrid har råd att anpassa sig efter Gago utan att andra delar av spelet blir lidande.
I försvaret finns det inte lika mycket att diskutera utan många saker har löst sig enkelt för Schuster. Marcelo har överraskat mycket positivt och visat att han mycket väl kan axla Roberto Carlos tunga mantel. Han lider precis som alla brasilianska ytterbackar av att den brasilianska och europeiska ytterbacksrollen kräver olika mycket defensiv förmåga och det tar tid för alla brassar att anpassa sig, vissa klarar det, andra inte. Roberto Carlos behövde ett par år på sig för att fungera i båda spelriktningar, både han och Cafú fick tillbringa en hel del tid som yttermittfältare innan de ansågs dugliga för backrollen, Cicinho är ett annat fall där vi kan se hur kulturerna krockar och han har ännu inte acklimatiserat sig till den europeiska fotbollen och vi får se om den italienska skolan kan hjälpa honom med de sista pusselbitarna. Under tiden som Marcelo helt växer in i ytterbackskostymen finns Gabriel Heinze som ett tryggt alternativ att slänga in när det blåser lite hårdare.
När det gäller högerbacksplatsen så är egentliga alla kommentarer överflödiga, vi har världens bäste ytterback och Sergio Ramos kan vara en av de mest kompletta försvarsspelare som skådats i världsfotbollen. Jag skäms som en hund när jag tänker tillbaka på hur jag på via taskig internetuppkoppling i Hammamet (Tunisien) satt och kände besvikelse över att sista-minuten-värvningen av Daniel Alves uteblev. Förlåt Sergio, men jag såg dig som mittbacksgigant redan nu!
I mittförsvaret har vi ännu inte fått ta del av Pepes påstådda storhet och då såväl brasse-portugisen som den andra införskaffade mittbacken Metzelder gått skadade har Madrid i vanlig ordning haft svårt att spela in en ordinarie backlinje och sällan ser vi samma fyra två matcher i rad. Tittar vi framåt så hoppas jag naturligtvis att Pepe är så bra som Mijatovic och Calderon ger sken av, det jag sett har inte övertygat mig men inte heller fått mig att kasta fjärrkontrollen i väggen som Guti eller Gago. Metzelder känns som en budgetvärvning för att bredda truppen och lär inte bli någon stöttespelare i Los Blancos. Åldermannen Cannavaro kommer att styra upp försvaret denna säsong men sedan är frågan om napolitanaren stannar längre och kanske är det bäst för båda parter om går skilda vägar till sommaren. Cannavaro kan vara nöjd med att han testat spel i en annan liga och visat att han klara det samtidigt som han kan återvända och avsluta karriären i sitt hemland. För Real Madrids del så har Cannavaro hjälpt till att återställa en del av den rubbade balansen men får vid ett farväl nästa sommar chansen att köpa in en yngre mittbackschef som kan leda försvaret i det nya Madrid. Ramos har väl av alla setts som den nya Hierro och en framtida kapten i Los Blancos men jag tror han mår bäst av att leka av sig ett par år som ytterback innan han tar steget in och bevisar sin storhet även centralt. På målvaktsposten fortsätter alltjämnt Iker Casillas att dominera och hade han varit italienare hade han nog kallats världens bästa målvakt. Att man ens får nämna Tottenham i samma mening som Iker känns minst sagt ovärdigt, ingen rör världens bästa målvakt! Detsamma gällde nämnde Ramos, Milan intresserade? Keep on dreamin…
Real Madrid är mer välmående än på väldigt länge och förhoppningsvis kan den uppåtgående trenden stabiliseras och på sikt fortsätta att stiga. Detta är under förutsättning att Schuster på ett ännu tydligare sätt kan genomföra sin spelidé och få spelarna att växa inom dessa ramar. Men än viktigare är att de något opålitliga nissarna i ledningen spelar sina kort rätt. I mina ögon finns egentligen ingen som helst anledning att värva något i januari såvida ingen spelare försvinner eller blir skadad. Att skicka Diarra till afrikanska mästerskapen är parentesen i detta sammanhang men om inte dagens flyttrykten om honom stämmer anser jag att Madrid ska hålla sig kalla och förlita sig på att Guti, Gago och Sneijder fixar biffen under tiden Diarra är på resande fot.
Som supporter tackar man aldrig nej till världsspelare som går in och höjer laget men det förefaller högst osannolikt att en spelare av den kalibern byter klubb i vinterfönstret. Visserligen finns det en del potentiella flyttfåglar som omges av rykten men Madrid ska inte värva för värvandets skull utan bara om det finns riktigt goda skäl. Däremot bör man i ett tidigt skede se över och göra klart med en strategi som kan skörda framgångar till sommaren då jag baserat på ovanstående utläggningar finner en mittback, en högermittfältare/offensiv mittfältare med Robinho-roll till höger och en snabb, teknisk anfallare som mest lämpliga investeringsobjekt. Blossar det upp rykten om Cesc kommer jag definitivt inte kritisera det heller även om en central mittfältare inte är prio ett.
Jag måste även passa på att hylla Spaniens passningsspel som så länge det inte blir för mycket kvadraten är en fröjd för ögat. Det spanska landslaget har det absolut bästa spelarmaterialet i Europa och det skulle vara rejält mäktigt om La Seleccion kan få sin Tique-Taci att fungera även mot bättre motstånd än korpspelande Sverige. Kan den överlägsna tekniska förmågan omsättas i fler målchanser och passningsspelet bli lite rakare ska jag likt en idiot hålla Spanien som favoriter till EM-guldet. Defensiven är jag inte orolig för, i försvaret huserar ju våran Sergio Ramos!
Till sist hoppas jag att Kim Källström ikväll får Lagerbäck att rodna av skam för hans fleråriga misshandel av Svea rikes bästa mittfältare.