Matcherna i matchen
Både Real och Atlético Madrid är lag på väg mot bättre säsonger än på länge. Medan Real Madrid leder ligan i överlägsen stil verkar Atlético för första gången på flera år kunna slåss på allvar om en plats i Champions League. I och med att lagen är bättre än på länge är det också mycket intressant att jämföra lagdelarna. Vilken målvakt är till exempel egentligen bäst av Casillas och Abbiati (okej, nu var jag elak) och kan Raúl Garcia mäta sig med Julio Baptista?
Målvakt
Iker Casillas är en av världens absolut bästa målvakter och har under Real Madrids spelmässigt något nedslående 2008 varit en av de största orsakerna till att laget vunnit sina ligamatcher. Iker har dessutom för vana att vara näst intill omänskligt bra i Madrid-derbyt.
Christian Abbiati har på grund av den ordinarie Leo Francos skada fått chansen att visa vad han går för på allvar och italienaren har gjort det bra. På de två senaste ligamatcherna har han inte släppt in ett enda mål och det är mycket möjligt att Abbiati jobbat till sig en helt ordinarie plats i mål. Trots italienarens goda form finns det inte mycket att prata om: Iker Casillas är en otroligt mycket mer komplett och stabil målvakt än Abbiati.
Real Madrid – Atlético Madrid 1-0
Mittbackar
Real Madrid är som bekant oerhört skadedrabbat och det är främst försvaret som blivit decimerat. I skrivande stund är det oklart vilket mittbackspar Real Madrid kommer att ställa upp med, men mycket pekar på att Cannavaro och Pepe får kampera ihop. Under de matcher som duon fått representera Real Madrid tillsammans har Real Madrids defensiv sett bättre ut än någonsin – se bara på hur man hanterade Barcelona på bortaplan. Duon har visat upp ett samspel som saknats i Real Madrids backlinje under flera år.
Lillebror Madrid kommer av allt att döma att ställa upp med Pablo Ibáñez och Fabiano Eller. Även om detta så klart inte är ett lika namnkunnigt mittbackspar som Real Madrids måste det framhävas att firma Pablo-Eller gjort ett väldigt bra jobb. Atlético har bara släppt in 19 mål hittills och mycket av det beror, så klart, på en stabil centrallinje. Lika bra som Pepe och Cannavaro är Atléticos mittbackspar dock inte.
Real Madrid – Atlético Madrid 2-0
Ytterbackar
Sergio Ramos och Marcelo kommer, om inte Pepe missar derbyt, att hantera ytterbackspositionerna för Real. Det råder stor klasskillnad spelarna emellan. Medan Sergio Ramos är en av Europas absolut bästa högerbackar och allt som oftast strålande både offensivt och defensivt, ser Marcelo oftast mycket vilsen ut och har en oerhört dålig passningsprocent. Den unge brassen innehar onekligen potential, men i dagsläget måste han utpekas som Real Madrids kanske svagaste punkt.
Perea kommer att ta hand om Atléticos högerbacksplats medan Antonio López kommer att hålla till på vänsterbackspositionen. Ingen av dessa spelare är naturligtvis lika bra som Sergio Ramos, men den defensiva stabilitet (Perea är ju egentligen en av spanska ligans bästa mittbackar) duon innehar måste sägas överglänsa Real Madrids ytterbackspar. Offensivt är däremot läget det omvända. Perea är en mardröm med boll och även om López är en duglig offensiv kraft bidrar Marcelo med mer framåt. Oavgjort blir därför slutresultatet i denna jämförelse.
Real Madrid – Atlético Madrid 3-1
Centralt mittfält
Även om Real Madrid ställer upp med något som ibland liknar en variant av ett 4-3-3-spel så brukar ändock två av spelarna agera mer som ett centralt mittfältspar i en klassisk 442-formation. För enkelhetens skull är det utifrån detta faktum jämförelsen kommer att genomföras, och Real Madrid ställer antagligen upp med Fernando Gago och Julio Baptista. Baptista var strålande i El Clasico men har på senare tid stått för betydligt svagare insatser (liksom merparten av Real Madrid, bör tilläggas). Läget med Gago är det omvända. Den unge argentinaren har inte gjort många glada under säsongen men var faktiskt mycket bra i (den mycket orättvisa) förlustmatchen mot Mallorca. Kanske kan Gago visa sig vara en bra ersättare till den bortreste Diarra.
I Atlético råder viss tveksamhet kring en av de centrala platserna, men det mesta talar ändå för att Barcelona-bekantskapen Thiago Motta tar plats bredvid givne Raúl García. Raúl García oftast gör ett mycket bra jobb både offensivt och defensivt, och är på många sätt den komplette tvåvägsspelare Real Madrid saknar, men Thiago Motta gör faktiskt sin blott andra match efter en lång knäskada. Eftersom formen är tveksam i båda lagen blir resultatet ett kryss även här.
Real Madrid – Atlético Madrid 4-2
Yttrar
Att Robinho varit en av spanska ligans bästa spelare den här säsongen råder det inga tvivel om. Brassen har på sin vänsterkant uppvisat ett betydligt mognare spel och varvar nu sina klassiska överstegsfinter med ett betydligt enklare spel. Wesley Sneijder har inte lyckats lika bra. Som alla vet inledde holländaren säsongen strålande men har efter det inte varit i närheten av samma nivå. Framförallt känns det som att holländaren inte riktigt kan värdera situationerna. Han försöker sig ofta på allt för svåra passningar istället för att ha tålamod och välja ett enklare alternativ. Viss tveksamhet måste också fästas vid Sneijders förstatouch, som under vissa matcher sett helt bedrövlig ut.
Maxi Rodriguez är enligt undertecknad en mycket underskattad spelare. Lagkaptenen är en hårt jobbande mittfältare som både kan löpa smart i djupet och skjuta från distans. Atlético har helt enkelt en väldigt bra högerytter. Läget på den andra kanten är det omvända. Simão är, sitt fina skott och sina ibland lyckade dribblingsruscher till trots, snarast en spelare som aldrig förverkligat sin potential. Även om han trots allt är en kompetent vänsterytter står han sig slätt mot Robinho, vilket tillsammans med Maxis övertag gentemot Sneijder leder oss till ännu ett kryss.
Real Madrid – Atlético Madrid 5-3
Anfallare
Ruud van Nistelrooy och Raúl har stundtals under säsongen sett ut som ett magiskt anfallspar. Två av historiens största målskyttar har utvecklat ett samspel som varit så bra att Ruud nu för tiden står för en hel del assister. Vad gäller holländarens insatser råder inga tveksamheter. Två mål, varav ett utanför straffområdet, mot Levante talar för att Ruud är i samma form som alltid. Mål kommer han med största sannolikhet att göra. Raúl har inte sett lika bra ut på senare, och även om kaptenen alltid jobbar hårt för laget känns det oroväckande att han nuförtiden påminner om den osynlige Raúl vi fått se (eller snarare inte se) under de tre senaste åren.
Det anfallspar som ger Ruud och Raúl hårdast konkurrens om titeln La Ligas bästa är Atléticos. Diego Forlan och Kun Agüero har även de lyckats utveckla ett väldigt bra samförstånd. Kun, med sitt irrationella tänkande och sin näst intill magiska bollkontroll, kompletterar Forlans löpningar och fina avslutningar perfekt. Duon är dessutom formstark – de har båda gjort mål nyligen – och jag ger dem, baserat på just form, övertaget gentemot Ruud och Raúl.
Real Madrid – Atlético Madrid 5-4
Tränare
Under försäsongen tvivlade många på Bernd Schuster, men även om Real Madrid inte alltid vinner övertygande måste mycket av framgången krediteras den arrogante tysken. Schuster har tagit vara på den lagmoral som utvecklades under Capello och en viss del av Real Madrids effektivitet och löpvilja måste tillgodoräknas tysken. Schuster visade redan när han tog Getafe till Uefa-cupen att han är en tränare som kan plocka fram det bästa ur en spelartrupp, och visst känns det som att Real Madrids sjupoängsledning egentligen är över truppens kapacitet. Minus måste ges för att han i stort sett alltid ställer upp med samma lag (i den mån skadesituationen tillåter) och för att han är något sen med byten i de situationer sådana krävs.
Javier Aguirre har efter succén med Osasuna, som han tog till Champions League-kval, lyckats med konststycket att coacha Atlético Madrid mer än en säsong. Att mexikanen är en mycket kompetent tränare råder det därför inga tvivel om. I år har han lyckats skapa ett Atlético som både spelar offensiv fotboll och håller tätt defensivt. Ett visst frågetecken råder kring Aguirres hanterande av motgångar (den förvirrade coachningen under föregående säsongs mediokra avslutning gladde nog ingen i Atletico-lägret). Att inbringa harmoni i Atlético Madrid är dock en prestation av rang, och mexikanen och tysken får anses jämbördiga.
Real Madrid – Atlético Madrid 6-5
Knapp fördel Real Madrid alltså, men som alla vet är det på planen det hela avgörs.
