Krönika: Real Madrid gör mig lycklig
Jag blir lycklig av att se Real Madrid spela match i stor utsträckning, för mig är det nästan som att stillsamt titta ut över ett marinblått hav och precis ha klarat upp alla delmål i ens nuvarande liv.
Strävan att lyckas som individ i livet handlar mycket om att kunna göra upp delmål, för att således inte göra bördan allt för stor. Detsamma gäller i fotbollens intrasslade liv. Vi supportrar avsätter vårat ansvar lite grann genom att helt låta våra idoler sköta ens harmoniska känsla, det är Real Madrid-spelarna som styr så att våran lycka blir fulländad. Därigenom är uttrycket ”det är bara på lek” ett idiotiskt uttalande. Det är viktigt att komma ihåg att vi fans inte är ointellektuella svin, som kastar in grisdelar av olika slag, vi är bättre och mognare än så. Vårat intresse är bara för utomstående lite utöver vad som anses ”normalt” vi fans ser tjusningen i att vara en del av den fantastiska sporten, kunna spegla oss i våra känslor såväl som i vårat brinnande intresse. Vi finner spänning i att helt lägga ansvaret hos en tysk som i sin tur lägger ansvaret hos spelarna, det är fint och charmigt på något vis. Det handlar om att lita på sina medmänniskor, kunna tro på dem.
Fotbollen binder ihop folk, får människor att byta inriktning, och fotbollen är i någon grad ett stort vackert bidrag till samhället. Jag ser omgivningen på läktaren innan en stor match som ett enda massivt konststycke.
Vi människor vill ju alltid sträva efter att må bra och kunna känna en fantastisk lycka. Och alla människor är olika, vi fungerar olika, vi är konstruerade att följa olika ting. Jag blir lycklig av att se Real Madrid spela match i stor utsträckning, för mig är det nästan som att stillsamt titta ut över ett marinblått hav och precis ha klarat upp alla delmål i ens nuvarande liv. Eller som att aldrig vakna upp ur en önskedröm och bara uppleva ting som får en att växa och bli road.
Våran lycka är uppdelad som i en tallriksmodell där Real Madrid i största grad återfinns på platsen där kolhydrater annars ska finnas. En rätt sjuk jämförelse men lite så fungerar vi hängivna fans. Lycklig är den som lyckas skapa en fulländad tallrik där alla ens delmål finns med som gör en lycklig. Då har man kommit långt, och kan vidare i livet hjälpa alla andra som inte nått dit än. Kort kan man enkelt konstatera att man kan i viss mån bli lycklig av att överhuvudtaget veta vad som gör en lycklig. Att ställa sig den frågan om vad som gör en lycklig kan vara skillnaden mellan att ha helt gått in i väggen till att få ny positiv energi i viljan att orka lyckas, att finna energi i jakten på sitt levnadsöde.
Att avslöja vad som gör en glad är lite som att lyfta ifrån marken. Det blir så lätt att falla på vägen till det där lyckoruset, och man riskerar att falla hårt. Precis så är det att se Real Madrid i en match mot låt oss säga Barcelona. Skillnaden mellan att bli oerhört harmoniskt glad till att bli så där hemskt förbannad är hårfin. Vi ligger och doftar mitt i rondellen för att i vilken sekund som helst falla åt något håll. Vi sitter hel spända och väntar på vad ödet har att erbjuda. Vi som älskar fotbollen ser det fina i det där. Vi gillar spelet som innebär att man ändrar uppfattning och känsla hela tiden, vi gillar att sitta svettiga efter en stormatch och bara sitta och njuta och låta allt sakta, sakta sjunka in. För mig är det innerlig lycka. Jag är inte onormal för det, jag avslöjar bara en viktig detalj i mitt liv. Det är nu upp till utomstående att grilla mig och såga mig. Jag publicerar detta och slår ett hårt slag för oss fotbollsfanatiker som blir lyckliga över att se Real Madrid.