Krönika - Vad innebär en vinst?
Vad innebär det att se Real Madrid vinna? Jag ska i denna krönika vara den där tråkiga analytikern som ifrågasätter eller i alla fall klargör vad det är vi vill uppnå.
Ska man vara ärlig, så ärlig att man ändå alltid förvrider sanningen en aning för dämpa baksmällan. Om vi går in på djupet och försöker se ifrån ett högt perspektiv. Så är sanningen inte så konstig som utomstående vill få den till. Kan vi hjälpa att vår kärlek befinner sig 330 mil ifrån oss.
Vi här uppe i Sverige, vi de bortglömda stackarna som är helt efter tidsmässigt. Vi bönder i Stockholm som är så jävla udda och socialt efterblivna. Vad innebär en vinst för oss? vill vi bara rättfärdiga oss själva, som en obstinat 14-åring som väljer att spela på sin aggressiva sida för att slippa bli påhoppad själv ? eller ligger det i vår födda natur som vi lärt oss att leva efter, vi blir inte nöjda eller mår så där behagligt bra om inte laget vi sympatiserar för vinner. Sen spelar det ingen roll om laget vi älskar befinner sig i Spanien, vi här i Sverige ska inte behöva bevisa vår kärlek, vi behöver inte försvara oss.
Jag är livrädd för att gå för långt med dessa tankar, oftast blir de växta av någon ointresserad människa som ser ned på en för att man ”följer vuxna män som springer efter en fotboll” men skulle vårat lag vinna allt, varje gång. Skulle vi tröttna? skulle vi bli som den där lyckliga mannen på hörnet, som vinner 28 miljoner men som istället mår psykiskt dåligt. Lagom är bra, är det så det ligger till? eller vill vi uppnå en sorts respekt som på något sätt symboliserar hur Real Madrid var i början på 2000-talet ? Men inget av detta spelar någon roll så länge vi inte hittar eller känner gemenskap med andra fotbollsfanatiker. Vad spelar det för roll om man själv går runt och är glad om hela ens omgivning ser dyster ut. Gemenskap är viktigt, det är bara så. Publiken finns ju där av en anledning, den finns ju där för att spegla sambandet. Färgerna på flaggan syns där reflekterad av solen för att bevisa för alla som tvivlar att detta är en sport som samlar de ensamma, den tar hand om alla.
Vi människor vill alltid finna tecken, vi vill hela tiden veta om vi gör rätt, om vi går åt rätt håll, eller på rätt stig. Därför är det förbannat läskigt att stå mitt i en väggränd ängslig och dan. Vilken väg ska man gå, ska man följa instinkten eller falla för grupptrycket? Valet man gör kan bli förödande, man vill inte stå där mitt på huvudgatan täckt av skam, och känna den frenetiska känslan. Och samtidigt höra en talande röst som upprepar sig och som tyder denna töntiga men ack så nödvändiga fras – ”Det du väljer idag, kan du således inte välja bort senare” oftast ”väljer” man vägen som tilltalar en. Det kan vara en färg, filosofi, en spelare eller att man älskar allt på hela smörgårdsbordet, man finner hela konceptet som en fin konstnärlig bild som står för det man alltid stått för.
Jag talar givetvis om känslan när man som ung grabb får sina första kärleksförklaringar till ett lag, för mig var det Djurgården eftersom jag är svensk och var till en början väldigt ovetande om andra kulturer såväl som andra fotbollslag. Men jag har alltid i någon mån velat sticka ut, alltid försökt att gå den onormala vägen. Real Madrid blev svaret, fotbollen var fantastisk, filosofin var så perfekt konstruerad att man som liten fjunig 12 åring insåg att kärleken går inte rubba på. Går inte att förneka, Real Madrid var laget och en vinst för mig innebar och innebär en lättnad, en stolthet och en svårslagen glädje som man bara kan uppnå om Real Madrid vinner.
Det blir som en fin ritual på söndagskvällen när man inser vad det är som har hänt, när hymnen börjar ta vid och fansen börjar vända hem. På väg ut mot den väldiga stadion delar alla den fantastiskt liberala och internationella känslan – lycka. Alla mår bra, alla känslor blir ihopkopplade och bildar en alldeles unik tillfredsställelse. Det är vad som händer med oss fans. Vi vill nå dit, det är som en kick, och man får inte nog av den kicken. Man kan bygga och trixa, men slaget når aldrig riktigt in innanför huden eftersom segern gör en starkare mentalt. Man växer varje gång.
