Real Madrid - Sevilla 3-1

Äntligen en bra match av Real Madrid.

Precis som konkurrenten Barcelona har Real Madrid inte visat upp något som liknar bra spel den senaste månaden. När man nu ställdes mot ett lag som besegrat Real Madrid tre gånger under denna säsong var det inte utan att det kändes som att chansen att rycka ifrån Villarreal och Barcelona skulle gå om intet.

Överraskande nog valde Bernd Schuster att låta Robinho börja på bänken till förmån för Arjen Robben. Marcelo tog plats som vänsterback och Gago fick chansen till förmån för Diarra på mitten. Undertecknads förväntningar på den elva som representerade Real Madrid var ungefär lika höga som kvaliteten på den spanska domarkåren. Glädjande nog överträffades förväntningarna med råge.

Med en bildkvalitet som knappt hade ansetts godkänd år 1992 inleddes matchen med en något trevande matchbild. Real Madrid bollade runt lite lojt i bästa Barcelona-stil, men passningsspelet stämde inte särskilt bra. De för dagen rödklädda Sevilla-spelarna förlitade sig på kontringar. De första minuterna var ganska händelselösa men jag satt ändå med hakan i golvet efter att ha kunnat konstatera att Higuaín kör vidare på den nya frisyren.

Arjen Robben lyckades emellertid efter sju minuter ordna en något billig frispark som Sneijder förvaltade så väl att Heinze, av alla spelare, kunde slänga sig, ja nästan ramla, framåt och nicka in bollen bakom en chanslös Palop. Barcelona- och Sevilla-fans suckade antagligen och mumlar något om att Franco lever och att domarkåren är uppköpt, men det är inte solklart att Cannavaro, som befann sig i offside-läge, påverkade spelet i tillräckligt stor grad för att domaren borde ha vinkat.

Inspirerade av den fina öppningen började Real Madrid rada upp ett gäng fina chanser, Guti lyckade några minuter senare bränna ett friläge, och hoppet inom mig tändes om att Real Madrid skulle kunna avgöra matchen redan i första halvlek.

Med Valencia-matchen i minnet var det inte direkt så att ett Higuain-friläge bemöttes med större hopp. När den unge argentinaren fick sin första jättechans för dagen lyckades han faktiskt inte ens få iväg ett avslut, men Palop i Sevilla-målet gjorde två fina räddningar på efterföljande Real Madrid-skott.

En av Gonzalo Higuaíns stora kvaliteter som fotbollsspelare är hans ovilja att ge upp. Minns målet i den fantastiska 4-3-matchen mot Espanyol för ett år sedan, där Higuain praktiskt taget förkroppsligade det pånyttfödda Real Madrid som kämpade hem ligatiteln. Higuaín löpte sig, några minuter efter sitt första läge, fri på högerkanten, fintade av sin back på ett fint sätt och serverade Raúl ett jätteläge bara några meter från mål. Blev det mål? Naturligtvis inte. En fin räddning av Palop och nu började det kännas som att alla missade chanser skulle leda till att Sevilla skulle få ett skitmål.

Mycket riktigt. Ett hönsgårdsagerande av Real Madrid vid en Sevilla-frispark resulterade i att bollen, efter en och annan flipperstuds, hamnade hos Kanoute som inte gjorde något misstag utan placerade in bollen från fem meters håll. "Franco är död" mumlade kanske en och annan Real Madrid-supporter, men reprisen visade att det inte är fråga om någon offside.

Den irritation och frustration som Real Madrid måste ha känt vid detta kvitteringsmål användes på bästa sätt. Bara minuten efter det orättvisa kvitteringsmålet lyckades Raúl vända bort Sevilla-försvaret och placera upp bollen i det vänstra krysset. En fantastisk prestation och Aragonés ska ha stort tack för att han ger Raúl extra vila under veckorna. Detta mål resulterade i att Sevilla-spelarna tappade all energi. Ett svandyk signerat Navas, vem annars, fick avsluta halvleken och Real Madrid gick till paus med en 2-1-ledning.

Det var ett fint anfallsspel Real Madrid visade upp i första halvlek. Många djupledslöpningar kombinerat med Sevillas öppna fotbollsfilosofi gjorde att Real Madrid fick spela den fartfyllda anfallsfotboll laget faktiskt klarar av. Sneijder och Ramos var underbara att skåda och Real Madrids offensiv har verkligen saknat dessa spelare i god form. Sevilla hade inte många heta chanser, men med en backlinje innehållandes Cannavaro och Marcelo känner man sig aldrig trygg.

Den andra halvleken inleds trevande. En potentiell straffsituation kom efter katastrofalt agerande av Cannavaro (nej, Magnus Hedman, han är inte en av världens bästa backar), men repriserna visade att Kanouté nog halkade utan inblandning av Guldbollen-vinnaren.

Gonzalo Higuains insats i denna match förtjänar ett eget stycke. Mannen är ett mysterium. Han springer mycket, han springer snabbt, han springer rätt, men det verkar oftast som att han behöver mer än fem solklara chanser för att göra ett mål. I den andra halvleken missade han chanser som, om än inte så solklara som nicken mot Valencia, helt enkelt måste resultera i mål. Men - efter att bland annat ha missat ett dubbelt friläge - till sist lyckades han. En fantastisk passning av Sneijder frispelade Guti, som med en mycket vacker vänster yttersida serverade ett så fint läge att inte ens Higuaín klarade av att missa det. 3-1 gjorde till och med att Schuster jublade av lättnad, och det gjorde så klart jag också. Nu skulle det väl vara klart?

Jadå. Diarra byts in istället för Guti och maliern representerar en sådan defensiv trygghet som i kombination med det förlösande 3-1-målet gör att Real Madrid säkert spelar av matchen. Fabiano hade en fin chans när Marcelo blir förnedrad av Navas, men nicken gick utanför och så mycket mer av värde hade varken Sevilla eller Real Madrid.

Även andra halvlek präglades av ett positivt anfallsspel från Real Madrid. Ramos återkomst till form och plan ger helt nya offensiva alternativ i jämförelse med hur spelet såg ut när Salgado eller Torres hade hand om högerkanten. I stort sett gör hela laget en helgjuten insats, men viss kritik måste ändå riktas mot Marcelo och Gago. De utstrålar en så påtaglig osäkerhet i positionsspelet att jag undrar vad som egentligen händer på Real Madrids träningar. Inte kan väl Schuster vara nöjd med hur de agerar?

Sneijder gör sin bästa match sedan den fantastiska 5-0-matchen på El Madrigal och hans underbara tillslag ligger bakom många av de farligheter som Real Madrid skapar idag. Gabriel Heinze gör antagligen sin bästa match i Real Madrid-tröjan och slänger sig á la Ivan Helguera flera gånger om för att Iker Casillas ska slippa ingripa.

Försprånget till Barcelona är nu sju poäng, men med den nonchalans och håglöshet katalanerna visar upp kan de inte längre betraktas som Real Madrids huvudkonkurrenter. Villarreal är sex poäng (men Real Madrid har en klar fördel i inbördes möten) efter, och det vore dumt att avfärda det hot de faktiskt utgör. Fortsätter Real Madrid spela som idag har jag dock svårt att se laget kasta bort försprånget. 

Real Madrid - Sevilla 3-1

1-0 Heinze 8´ (Sneijder)
1-1 Kanouté 37´
2-1 Raúl 38´ (Sneijder)
3-1 Higuaín 65´ (Sneijder)

Gula kort RM: Heinze, Raúl, Guti, Diarra
Gula kort Sev: Crespo, Prieto, Mosquera

Publik: 75.000 på Santiago Bernabéu i Madrid

0 kommentarer