Krönika: Det vackraste jag sett
Inte sedan Zinedine Zidanes glansdagar har jag sett ett sådant majestätiskt spelande lag som Real Madrid i gårdagens klassiker.
Detta var i klass med de vackraste Hollywood-manus du kan tänka dig, varje fall om regisören är Madridista. En total förnedring av Barcelona på Santiago Bernabéu skänker i stort sett lika stor glädje som ligatitel nummer 31.
Nervositeten var påtaglig nere i O´learys källarlokal vid Götbacken, det var packat med folk, säkert 70 personer med vita tröjor och stilrena halsdukar. Skulle hemmalaget gå för fullt eller skulle antagonisten ta sin sista chans att skänka glädje åt sina titeltörstande culés?
Det blev alternativt ett kan man lugnt konstatera, en utklassning så stor att det idag snackas i spansk media om hur det "bara" kunde bli 4-1. Att det skedde mot ett omotiverat och för dagen totalt ryggradslöst FCB är bara en parantes, detta blev en "klassiker" jag aldrig kommer att glömma.
1-0, Raúl! Vem annars? O´learys välter.
2-0, Robben! På nick, vad händer? Karneval-stämning i källaren.
3-0, Higuaín! Första bolltouchen, magiskt.
4-0, Ruud Van Gól! Nu är det total godnatt, man vill bara sluta ögonen och aldrig mer vakna upp, så vackert var det.
Källaren tömdes och känslorna förflyttades ut på gatan, det fullkomligen lös om alla Madridistas, stolta som få och med ett leende på läpparna som aldrig släppte.
Den glädje Real Madrid skänkte igår är svår att beskriva; att helt sonika krossa den värsta rivalen och dessutom på hemmaplan som klara mästare är stort, enormt stort. Det var kanske Zizous ande som vilade över spelet, allt gick hem och bollen gick som på ett snöre. Någon i källaren beskrev det bra: "det är som att kolla på Sovjets gamla sköna hockeylag, klapp-klapp."
Det finns en laganda i klubben som smittar av sig, ledda av San Iker och Kung Raúl känns Real Madrid som ett gudbenådat lag, allt med tysken "Bernie" som fältherre.
När Frank Rijkaard sänkte sitt huvud, när Victor Valdés i stort sett grät förstod jag själv - en utklassning svider något enormt, det är så mycket status och känslor i ett El Clásico att oavsett tabellposition så måste man alltid ge allt.
Real Madrid gav allt och lite till, Barca gjorde det inte. Solen ler i Madrid men i Barcelona hopar sig molnen över horisonten.
Tack Real Madrid, det vackraste jag sett utspelade sig igår, tack.