Krönika: Slutet är här men början dyker givetvis upp igen
"Real Madrid ska alltid sträva efter det bästa, skam vore annars. Att lämna det som man har och gå på jakt efter det som finns och att se bortom horisonten och undra vad som döljer sig där är att vara mänskligt byggd."
Nu är det vi älskar slut, den där massiva pulserande känslan i oss börjar så sakteliga sluta slå. Vi väljer att ta en paus från det härliga och nästa år är vi där igen, på hugget och låter Real Madrid få styra vår sinnestämning. Men det är alltid en enorm tomhet som börjar skava in i sidan på en efter att säsongen tagit slut. Det är en rad olika känslor som skapas allt ifrån lättnad till åtrå. Vi har ju vunnit ligan, men mycket vill ha mer och det är det man ska fokusera på, det är så Real Madrid i synnerhet ska tänka. Vi har nått till den första plattformen hur ska vi agera för att kunna klättra vidare?
Det är som att åka på en lång resa och låta allt få gro i lugnet där hemma, i tryggheten. Att få ta en paus från att se Real Madrid lira matcher är som att resa ifrån sin älskade och samtidigt lita på att allt kommer vara som vanligt när du återvänder. Att ingenting har förändrats, iallafall inte till det sämre. Till slut kommer den dagen då allt börjar komma tillbaka, då nyanserna i taket skiftar i samma fina färg som förut och till slut är den vi så intimt saknar tillbaka. Då känns all längtan bara så fånig, men det är så man fungerar.
Nästa säsong ska vi nå längre i den bästa av alla turneringar. Nästa säsong ska vi bli ännu starkare. Att våga utmana det goda till att bli det bästa kan vara riskabelt, men en klubb som Real Madrid ska alltid utmana det goda. Real Madrid ska alltid sträva efter det bästa, skam vore annars. Att lämna det som man har och gå på jakt efter det som finns och att se bortom horisonten och undra vad som döljer sig där är att vara mänskligt byggd. Det är inte att vara bortskämd eller naiv, det är faktiskt inte det. Vi är som alla andra.
Låt oss nu få ta av oss vår rustning och lägg den på hög bredvid dig, damma av din kärlek så ofta du kan. Man kan ju alltid börja spela upp gamla klipp på det vi saknar och leta febrilt efter den tid som flytt, eftersom igenkänning är kärlek och kärlek är det vi alla väljer att ägna oss åt. Det är det som får oss att bli mänskliga, vi härmar alla andra och det är på det viset vi växer. Det bästa man kan göra är att vara iakttagande, följ med i ”Silly-season” och låt varje dag få sluta som den började. Allt slut har en början och det är alls inte konstigt att längta efter det som vi så innerligt saknar. Det är ju våran vardag, det är ju vad vi supportrar är vana vid. Vi är ju insnöade i det där mönstret som utomstående alltid yttrar sig negativt om, och vi gör som vi brukar. Vi vänder bort ansiktet och tittar in i det som vi älskar, alla har något som driven en, alla har sin älskling mer eller mindre och vi klankar inte ned på det. Det är väldigt osympatiskt att tvivla på sin grannes kärlek.
Vi supportrar kommer givetvis vara där nästa säsong igen, varje ny dag är en kilometer närmare till den nya säsongen. Vi är lojala mot vår klubb, vi tänker inte låta tiden få strypa våra kärleksband. Vi är alldeles för förankrade för det. Inget kan rubba vår kärlek till klubben vi älskar.
