Krönika: Ferguson - hycklarens konung
Sir Alex Ferguson må vara en av världens mest respekterade tränare men det döljer inte det faktum att mannen är - som många andra inom branschen - en sann hycklare.
Ni kan storyn vid det här skedet, en av Fergusons spelare, hans ess - Cristiano Ronaldo vill inte längre spela för hans klubb. "Cristiano, du kan få flytta, bara det inte innebär att det blir till Madrid" häver skotten ur sig samtidigt som just Real Madrid står bakom dörren och lurpassar.
Jag är den förste i ledet att kritisera Real Madrid och dess president Ramon Calderon när det kommer till "hyckleri". Maken till publikfrieri får man leta efter, det är Kaká hit, Fábregas dit och Ronaldo hit. Jag tvekar inte heller på att Real Madrid, precis som 98% av resterande toppklubbar ute i Europa inte alltid spelar spelet med rent mjöl i påsen. Det är dessvärre den (fotbolls)värld vi lärt oss att hantera och när stora summor pengar är inblandade slutar det sällan med att alla känner sig nöjda och belåtna, ofta är det vi, fansen, som får ta smällen. Svikna av sina idoler som lämnar till höger och vänster bara för att lönekontot får sig en smekmånad på annan ort. Men ibland är det inte pengarna, ibland är det drömmar Sir Alex.
En del drömmer om att få resa till Thailand i tre månader, andra om att få jobba med sin hobby medans spelare som exempelvis Ronaldo drömmer om att få representera en viss klubb, i det här fallet Real Madrid.
"Man går inte ut offentligt och säger att man vill ha en viss spelare" säger Sir Alex. Jaså? Det gör man inte menar du?
"Vi är intresserade och hyser goda förhoppningar om att Berbatov är med oss i augusti" säger samme Sir Alex som tidigare alltså fördömt huvudstadsklubben från Spanien i exakt samma ärende.
Hyckleri.
Jag vet inte om stenarna i Manchester är så pass lätta att de med enkelhet studsar tillbaka från glasrutan och träffar förövaren i huvudet men någonting går inte ihop när det kommer till den adlade skotten. Jag har förvisso förståelse för att man som tränare ogärna vill släppa spelaren som skottat in över 40 mål på en säsong och i allra högsta grad bidragit till titlar men å andra sidan kan man tycka att spelarens "jobb" i klubben är gjort, man har helt enkelt vunnit allt.
Det finns väl egentligen inte bättre tajming än att lämna en klubb efter en ligatitel och en Champions League-titel? Dessutom att man får en miljard på köpet lär inte försvåra den situationen, men kanske är en fri transfer om fem år att föredra?
Att Ferguson har viss panik i detta ärende ter sig uppenbart för mig. Det klassiska "Franco-kortet" har han spelat ut för länge sedan och precis i det skedet sjönk skotten i mina ögon som en gråsten i Östersjön. Att han dessutom ofta är den förste att skälla ut andra managers och domare i kombination med "lottningarna i Champions League är riggade för att missgynna United-snacket" gör inte mannen till moralen och etikens mästare precis.
"Du kan gå vart du vill, men inte till Madrid". Vem är Ferguson att bestämma en spelares dröm och framtid. Ska hans personliga vendetta mot Madrid missgynna personen i fråga?
Sen när får en klubb inte visa intresse för en spelare massmedialt? Det händer hela tiden under brinnande silly-season-perioder, men när det drabbar spelare i United så är det som att man helt förolämpat Ferguson. Tvärtom och det är tydligen helt okej. Däremot är det mot reglerna att kontakta en spelare utan klubbens vetskap, något United anmält Real Madrid för men fått avslag av FIFA för.
Hurvida Real Madrid gjort så ändå vet jag inte, jag tar åt mig FIFA:s utredning och hoppas att den ger en klar bild av situationen. Det gnälls om omoral och förbjudna kontakter från öarna, men Sir Alex borde - så som läget uppenbarar sig - inse att rannsaka sig själv och kanske, bara kanske, komma fram till att världen inte bara snurrar omkring den adlade mannens huvud.
Ramon Calderon då? En hycklare, alla dagar i veckan. Sir Alex? En hycklare, konungen rentav.