En kväll i pessimismens tecken
Skadan på Sneijder sämsta tänkbara
Det var en ganska trevlig söndagseftermiddag som efter några bitar flintastek fortsatte i TV-soffan för att följa min första tillställning med Madrid på TV den här säsongen. Det var utan större förväntingar och det var utan den där sedvanliga nervositeten trots att "gunnern" till lillebrorsa satt beredd att hugga när som. Nej det var med ett lugn och en skön tillfredsställelse att äntligen få avnjuta lite riktig fotboll, efter ett par fruktansvärda minuter med svensk fotboll, som jag la mig tillrätta i soffan.
Jag var lite intresserad av att se hur García klarade sig som mittback mot ett av Europas mest anfallsglada lag, jag var sugen på att kika på vad gårdagens hjälte Parejo och hans assistent Callejón kunde göra mot "engelsmännen". Men jag brydde mig inte ett dugg om hur matchen skulle sluta, om vi skulle vara tillbakatryckta eller spela sprudlande anfallsfotboll. Denna matchen hade egentligen ingen mer funktion än att lufta truppen i en successiv process att få spelarna i matchtempo. Nej matchen betydde egentligen ingenting.
Just därför känns det så enormt bittert nu. För jag fick faktiskt lite mer pirr i kroppen när jag såg vår holländska trio göra sig beredda för andra halvlek. Real Madrid skulle starta den andra halvleken med bästa möjliga uppställning från mittfält och framåt. Robinho och Robben skulle få chans att dubblera sin totala speltid tillsammans och kanske vi kunde få se lite bättre fotboll än vad som varit fallet i den första halvleken. Men någon oro fanns absolut inte, ingen nervositet och jag ägnade inte den minsta tanke på att en tiondel av oflyt och en klumpig jätte i form av Diaby kunde vända upp och ner på all den inspiration och längtan jag har efter den kommande säsongen. För det var precis var som hände när Diaby sprang ihop med Wesley Sneijder och holländaren fastnade i gräset på Emirates s
Stadium och skadade knäet så allvarligt att han kan bli borta i ett halvår.
Nu är ingen prognos fastställd ännu men känslorna just nu är närmast uppgivna. Nej jag vet att ingen spelare gör ett lag, att Sneijder kanske inte uppnått status som medicinman i Madrid ännu, och att det finns andra spelare som kan spela i hans ställe. Men det är Europas kanske bästa mittfältare vi pratar om, som var lysande i EM och som var tänkt att på allvar blomma ut till en fullfjärdrad världstjärna och härförare på Madrids mittfält under säsongen. Det är få spelare i laget som har en lika given plats som honom. Med Sneijder borta tappar vi inte bara vår bästa mittfältare, det ger hela klubben en ordentlig snyting som kan skada den självsäkerhet och harmoni som rådit kring klubben den senaste tiden. Det förstör kort och gott en hel del i uppladdningen inför säsongen som ska inbringa La Decima.
Man kan sitta och spekulera i nyförvärv i oändlighet men så länge inget är bekräftat så är det dem spelare som står under kontrakt med klubben som ska göra det. Sneijder är en av dem och de nyförvärv som eventuellt tillkommer är tilltänkta att förstärka laget oavsett skadesituation. Med Sneijder borta och en alltjämnt tom nyförvärvslista har vi i skrivande stund försämrat vårt lag. De flesta som följer Madrid vet att Guti och Baptista är för ojämna och för temposvaga/otekniska för att styra Real Madrid och att Sneijder tillsammans med en förväntat anländade Van der Vart var de som i utgångsläget skulle kreera för marängerna.
Just nu finns ingen av dem där och det känns inte alls bra. Det är mycket pessimistiska tankar som strömmar fram nu men de är tvungna att tänkas och avhandlas så att all ilska och frustration kan rensas ut. Idag är vi ledsna och besvikna, vi är förbannade över hur en meningslös träningsturnering kan sätta stora käppar i hjulet för Real Madrids säsong, vi förgrymmar oss över den otur som drabbat laget men framförallt skickar vi en tanke till Wesley Sneijder och hoppas på en så snabb återkomst som möjligt. I natt drömmer vi evenutellt mardrömmar om bilderna när Sneijder vrider sig i smärtor. Men i morgon återfår vi tron på en stor säsong för Los Blancos och låter inte detta elände få rucka vårt självförtroende. Just nu känns det oerhört tungt, men det vi kan hoppas på är att skadan är lindrigare än befarat och i annat fall kan vi trösta oss med att höstsäsongen oftast handlar om att "hänga med" och att det är under våren som medaljerna delas ut. Real Madrid kan slå alla lag utan Sneijder, men man har bra mycket större chans att göra det med Sneijder.
Idag är man som sagt ledsen, arg och förbannad. Imorgon är man om inte glad så i alla fall på något bättre humör än denna dystra söndagskväll. VI får hoppas att de kommande rapporterna om Sneijder är av det vänligare slaget. Kan sedan Calderon & co få tummarna ur arslet och presentera lite nyförvärv så vore det ännu bättre. För förstärkningar behövs, och det räcker inte med en!
Hala Madrid!
