Krönika - Robinho, en vilsen själ
"Tiden gick och Robinho växte aldrig på det yttre, men ack på fotbollsplanen. Åren led och nya stjärnor så som Messi och Cristiano Ronaldo växte fram, men Robinho blev aldrig det vi alla trodde han skulle bli."
Vi alla satt bänkade framför tv-apparaterna. Jag känner inte er alla, kanske ingen, men jag vet vad ni gjorde för 3 år sen då ligan drog igång. Jag vet, precis som ni, att Raul och Ronaldo startade på topp mot Cadiz i en bortamatch i ljusets kust. Vi lirade fatalt dåligt och otroligt tråkigt. Tänkte att det var upplagt för en typisk 1-1 match. TV-kamerorna och producenten envisas med att ständigt visa en undernärd och nervös liten pojk vars väst kunde misstages för jacka. Han skulle bli leggad om han ens försökte ge sig fan på att köpa ett paket Marlboro Lights. Så såg han ut, på ett ungefär.
Matchen lider mot sitt slut. Luxemburgo väljer att tillfredställa den för dagen envise producenten genom att ge 12-åringen en chans. Visste att han hade lirat i Santos vilket inte var fy skam, och att han häckade i anfallsområdena. Dvs, en offensiv spelare. Tänkte att nu kommer en till Youtube spelare som dundrat in mål i ett klipp på 2 minuter 24 sekunder och ska plötsligt bli den nye Pele. Hur som haver, kommer denne in och fullkomligt förbluffar oss alla. Jag vet, även om jag inte känner er, att ni blev charmade. Robinho hade presenterat sig. Robson de Souza, trollkarlen från Brasilien, var gudomlig och han spelade för oss.
Tiden gick och Robinho växte aldrig på det yttre, men ack på fotbollsplanen. Åren led och nya stjärnor så som Messi och Cristiano Ronaldo växte fram, men Robinho blev aldrig det vi alla trodde han skulle bli.
Jag sitter här och ser en bild på Robinho under en träning. Leendet säger i princip allting, det är ren och skär lycka illustrerad i mänsklig form. Och jag undrar varför. Varför lämna oss Robinho, varför lämna ett lag vars arena är fullpackad med 80 000 galna supportrar som burit dig i vått och torrt, varför lämna den ärade tröja nummer 10 som vi anförlitit dig att bära. Varför lämna din sanna glädje?
Det enda Robinho gör är att sälja sin själ för pengar. Hans själ finns i detta Real Madrid som gjort honom till den man och spelare han är idag. Han får inte glömma att det var vi som litade på honom och pröjsade 200 miljoner för en okänd talang ifrån Santos. Vi gav honom lön, stöd, kärlek, respekt och glädje. Vad är tacken? Att dra iväg för en fetare lön när ens arbete inte ens är avklarad. Vad hände med "Jag vill stanna i Real till mina ben säger stopp" ? Det är i sådana tider man uppskattar spelare som Raul, Iker och Guti.
Vi klarar oss utan Robinho, men jag tror inte han klarar sig utan oss. Jag är fullkomligt övertygad om att hans agent, Wagner Ribeiro står bakom hela skitsnacket om en övergång.
Vill du gå till Chelsea, Robinho? Dra åt helvete säger jag. För varje sekund som går smutsar Robinho ner vår tröja. Det är sorgligt att en sådan pengakåt person till spelare ska kunna bära vår tröja nummer 10 och inte ens ha en gnutta respekt mot sitt kontrakt och allt vad klubbmärket står för.
Slå dig fan inte på bröstet, på klubbmärket, nästa gång du gör mål. Det betyder ingenting längre. Robinho och Real Madrid bör gå skilda väger. Jag vet, även om jag inte känner er, att ni nästan tycker likadant. Det var trevligt så länge det varade.