Att bära jorden på sina axlar
Den som kan sin grekiska mytologi vet att Atlas, som straff för att ta sida mot de grekiska gudarna fick bära jorden på sina axlar. Vad har detta med Real Madrid att göra, kanske ni undrar. Inte så mycket, eller väldigt mycket om man kollar lite närmare på just en spelare.
Vem syftar jag på? Vem i Real Madrid bär jorden på sina axlar? Ingen, hoppas jag i alla fall men det finns en spelare som bär så mycket ansvar på sina axlar att jag nästan tror att han likväl hade kunnat bära hela världen på sina axlar.
Spelaren ifråga är självklart Raul. Vår kapten och ikon. Vårt ansikte utåt. Vår Atlas helt enkelt. När han som yngling fick chansen från start för första gången tror jag inte att någon i sin vildaste fantasi kunde tro att han skulle betyda så mycket för klubben som han idag gör. På gott och ont.
Det är inte lätt att älska och det är sannerligen inte lätt att vara älskad. Varför? Kärlek skapar förväntningar, förväntningar som man inte alltid kan infria och detta skapar i sin tur besvikelse. Detta kan fortsätta i en cirkel av olika känslor. Besvikelsen kan bli frustration som i sin tur kan leda till ilska för att i nästa skede återgå till glädje. Kärlek är således inte lätt, det är en utmaning och klarar man av den utmaningen kan man få en relation till varandra som är svårslagen.
Vi älskar Raul. Raul älskar klubben och dess fans. Det är svårt att slå den relationen. Vår kapten har skapat så mycket glädje, han har gjort så mycket för klubben att man inte kan förvänta sig mer av honom. Han skulle kunna vara dålig i tio säsonger nu men ändå bli ihågkommen som en legend. Som en gud. Detta är den ljusa sidan av kärleken mellan Raul och Real Madrid.
Den negativa sidan är lätt att stirra sig blind på, för som bekant så är det inte alltid lika lätt att visa sin uppskattning för något som det är att visa sin besvikelse. Speciellt i en kärleksrelation. Man förväntar sig alltid det bästa så det är ingen big deal när den man älskar gör något bra. Det är förväntat. När personen däremot gör något mindre bra är det lätt att helvetet brakar loss. Man klagar, man grälar och tar upp alla tidigare gånger personen gjort något dåligt. Man minns det på ett helt annat sätt.
Raul vet detta bäst. Ingen spelare i dagens fotboll har mött denna berg-och-dal-bana av känslor så rakt på som Raul har gjort. Ingen har blivit så hyllad som honom, ingen som jag kan minnas på rak arm i alla fall, men ingen har heller sågats som honom när han inte infriat våra förväntningar. Det rör sig inte om känslor som åker upp och ner på månadsbasis, nej det handlar om veckoperioder.
Vilket ansvar! Att han ens orkar stå ut med oss, vi är som kräsna hemmafruar som klagar när mannen kommer hem vid midnatt efter en hård arbetsdag för att få ihop pengar till mat på bordet. Och vi är då kvinnan som klagar på att han inte tar med sig tillräckligt med pengar hem, eller för att han kommer hem försent.
Raul är vår Atlas på det sätt att han alltid bär ansvaret för det som händer i klubben på ett sätt som ingen spelare ska behöva ta ansvar. Spelar laget dåligt är det Raul som får ta smällen och spelar vi bra så är det inte alltid Raul får cred för det. Han bär inte bara lagets förväntningar på sina axlar, utan alla Madridistas runtom i världen ser upp till Raul när det är dags att leda trupperna.
Jag brukar få en märklig känsla av att Raul kanske, bara kanske inte betyder så mycket för klubben just, menar då inte att man ska göra sig av med honom men vi kanske står och faller utan honom i laget. När jag får den känslan brukar jag vända mig till de som ser honom oftast vilket är hans lagkamrater och då ändrar jag direkt uppfattning igen. Raul är lika viktig för laget som bollen är för spelet. Det han inte bidrar med i akrobatiska finter och cykelsparkar ger han igen i mentalt stöd och ett grovjobb som heter duga. bara att han finns på planen är en fördel. Våra spelare blir starkare av att se honom och våra motståndare har så stor respekt för Raul att han alltid får extra bevakning på sig.
Atlas, snubben i den grekiska mytologin fick sitt straff för att han tog sida mot de grekiska gudarna i ett krig. Vad har Raul gjort för att få det "straffet", om man nu vill kalla det straff. Killen är ju trots allt en av de mest legendariska spelarna inom spansk fotboll.
Min teori är att han som straff för att älska Real Madrid genom goda och hårda tider har fått folket att vända sig mot honom för stöd när det går sämre. Raul ställde upp när det var tufft flera gånger och på så vis har förväntningarna alltid ökat. En sådan situation är i längden självklart ohållbar och jag är ganska förvånad över att han lyckats hålla sig så mentalt stark hittills. Raul kunde ha valt en mycket lättare väg och gått till en annan klubb där han blivit en i mängden av inköpta spelare som levererar från år till år. Efter ett par dåliga år hade han kunnat lämna för en annan klubb och på så vis sluppit all press han haft på sig under de senaste tio åren. Hans första fem år i klubben hade han inte de förväntningarna på sig. Han hade varit en lika rik spelare, han hade kunnat spela i olika toppklubbar runtom i Europa och levt ett harmoniskt liv. Istället stannade han och på så vis har han fått utstå mycket skit. Onödigt mycket. Men han har även blivit en legend inom fotbollen.
Om 50 år kommer jag att sitta på en gungstol med mina barnbarn och berätta för dom om den store Raul, Real Madrids Atlas och få dom att förstå den verkliga innebörden av kärlek.
