Krönika: Uppoffrandets betydelse
Jag tänker att Real Madrid är ett lag som kan det här med filmliknande slut, att bygga upp ett slut som får oss tittare att helt tappa andan för att sedan när stormen lagt sig sukta efter mer. Jag tror ingenting händer av någon slump, utan att allting kommer för att man förtjänat det från en vilja som icke går att ifrågasätta.
Slaget om Madrid är alltid gastkramande. Ingenting av det förflutna spelar någon större roll, ej heller framtid. Det är under dessa nittio minuter plus tillägg där solidaritet, kämpaglöd, taktiskt kunnande, spelarmaterial, vilja och trofast stolthet jämförs.
Vi fans har ingen aning om den yttre världen i sådana matcher, det förefaller tämligen uddlöst och meningslöst och därför lever vi oss in i matchen på det mest vidunderliga sättet. Vi kan urskilja unika drag hos spelarna som åskådliggör vad matchen har för egentlig betydelse. Det är alls inte svårt att se Raúls stolthet i blicken efter att ha lett sitt älskade lag genom striden, ur striden helskinnade. Han har lyckats klara av sitt uppdrag och truppen kan gå mot nya mål på stadiga steg, och bryta ned vardagen innan allting behövs mätas med andra lag igen.
En sann mästare kan koppla av och tagga till inom kort tid. Att kunna distansera sig från allt utanför fotbollen även om vardagen är kaosliknande och omfattar större problem, där fotbollen aldrig kan bli tröst så som vi är vana att den fungerar som är direkt nödvändigt.
De kliver ut på gräsmattan och ser deras fans i ögonen, går in för matchen som om det vore den sista och sedan när allt är över, och det är tyst och luften är kvav och stängd då som först ser man deras snedaste leende och långsamt börjar deras väg mot naturligt mänsklig igen att skönjas.
För våra hjältar är extraordinära under själva matchen. Som när författare jobbar på sin bok, då förblir de slutna och ambitiösa, grubblandes och koncentrerade. Så fort de släcker ned sitt arbetsrum blir de som vanligt igen. Eller vanligt är kanske fel ordval, de lever med sitt yrke precis som fotbollspelare. Därför är det så grandiost att få ta del när våra hjältar lyckas vinna riktigt betydelsefulla matcher och få något form av kvitto över att de har offrat sig, och kunnat klara av att samla all massiv vilja, tagen från var och en i Real Madrid som slåss för sina färger och sin heder och har en föreställning om att kunna gå segrandes ur den viktiga matchen.
Jag tänker att Real Madrid är ett lag som kan det här med filmliknande slut, att bygga upp ett slut som får oss tittare att helt tappa andan för att sedan när stormen lagt sig sukta efter mer. Jag tror ingenting händer av någon slump, utan att allting kommer för att man förtjänat det från en vilja som icke går att ifrågasätta. Vi kan alla bestämma vårt öde enbart med hjälp av oss själva, med hjälp av ens egna stärkta funderingar kring ens mål. Real Madrid trotsade det förutbestämda och fick den välförtjänta segern för att de inte förlikade sig med faktum utan stred vidare för att senare kunna skapa all kärlek som vi fans sedermera kände, då de beslöt sig för att ännu en gång, ännu en dag bygga upp kärleken hos oss till deras klubb.
Den som aldrig offrar sin tid, sin energi eller yttre omvärld kan aldrig vinna något. Det tar tid att förebereda sig, det tar tid att bygga upp en styrka och sedan använda den styrkan när slaget om Madrid står på kartan.
Jag är stolt över att vara Maräng. Den stoltheten kan aldrig dö, men kan alltid bli mer förankrad och det är personifierat med Real Madrids filosofi – att alltid sträva efter mer framgång och fler vunna derbyn.
