Krönika: Ronaldo? Kaká? BATE!
"O vilken timing! Två dagars träning för pressade och kritiserade spelare på Antarktis tror jag gör susen."
I mitt hemland ser man inte på än förens man gjort lumpen. Då har man nått stadiet till att bli en man. Och just då har man rättigheten och självförtroendet från andra till att skaffa sig en familj, en fru och ett jobb. Anledningen till att processen är på det här viset är oklart för mig, men enligt andra får man karaktär, nya upplevelser och eftertankar som förändrar tankesättet på en människa. Lumpen som man går igenom är så pass uselt och hårt anpassad att männen får Zimbabwe att se ut som Orange County.
Igår kväll spelades en ödesmatch för vårat kära lag. Vid en förlust hade man allt att förlora men med en vinst i bagaget, allt att vinna. Jag fick en känsla igår som påminde mig om Barcelona-matchen borta på begravningen Camp Nou anno 2006, densamma mot Sevilla på Bernabéu förra året när Gonzalo började visa sina storheter. Vad som skedde efter det är förvisso historia, meningsfull sådan. Maskineriet började ta fart. Vi började triumfera vecka in och vecka ut tills vi sågs som Spaniens bästa lag, vid två tillfällen efter varandra.
Under krisen, för bara ett antal dagar sedan, gapade de flesta efter värvningar. Huntelaar, Crespo, Zarate, Trezeguet nämns. Visst, tycka vad man vill, men sannerligen har vi en mycket tunn trupp att förfoga över just nu men som med dagarna blir allt fetare. Diarra, Higuaín, Cannavaro och Robben är alla tre tillbaka inom loppet utav 2-3 veckor. Men låt mig få spola tillbaka året och stoppa tills jag nått den 10:e Mars 2007. Barcelona på hemmaplan. Laget innehöll, på förhand, medelmåttor (!) och oslipade spelare som Higuaín, Guti, Helguera, Miguel Torres, Emerson och Gago. Cheese, vilken skillnad det är jämfört nuet.
För allt binda ihop mina tre meningar utav skriverier så har ni redan märkt vid det här skedet att jag är för kollektivitet och kontuinitet. Jag besparar gärna onödiga och riskfulla värvningar i Januari för att sedan slipa ordentligt i sommar. Just nu krävs det ingen Kaká eller Ronaldo, det enda som krävs är en kick. O vilken timing! Två dagars träning för pressade och kritiserade spelare på Antarktis tror jag gör susen, vilket kan jämföras med att ägna sig åt militärtjänster på besvärliga ställen runtom i världen. Att sedan kyla har en tendens att få människor att tänka en del är bara ett plus. Nu är dock den påfrestande militärtjänsten över och jag hoppas att vändpunkten rent fysiskt och psysiskt är ett faktum. Det kan förhoppningsvis vara det enda som fattades under den svåra perioden, en vinst mot BATE.
