Barcelona - Real Madrid 2-0
Ibland är det vackert att förlora.
Förlusten sved men igår såg jag elva spelare som slet som djur för klubbmärket på tröjan. Hade matchen slutat 0-0 eller rentav 0-1 efter Drenthes friläge så hade samtliga tilldelats bragdguldet.
Första halvlek
Matchen inleds i ett högt tempo där Real Madrid stör Barcelona som ändå behåller ett stort bollinnehav. Leo Messi sparkas ner rätt fult ett par gånger även fast han hjälper till i ett par situationer. Trist för Messi men troligen det ända sätt att stoppa honom på, nämnligen ligga tätt och spela på gränsen till brutalt.
Barca hade spelet men saknade helt målchanser i stort sett, Messi testar Casillas med ett lågt skott - inte speciellt farligt. Matchens chans får istället vänsteryttern Royston Drenthe som helt ensam med Valdés avslutar svagt. Valdés befann sig långt ut och en lobb hade vart perfekt från holländaren - man kan helt enkelt säga att det var fel spelare som fick den chansen - Raúl i det läget och lobben hade suttit som ett brev på posten.
Gonzalo Higuaín får Reals andra heta målchans när han från nära håll dundrar en volley över ribban.
Inställningsmässigt och moralmässigt så är det 10/10 på samtliga spelare. Barcelona har bollen men luras in centralt där Cannavaro och Metzelder är som två traktorer.
Andra halvlek
Palanca-vem? Juande Ramos tar strax innan paus ut Sneijder, skada på holländaren, och in istället med nr 35 Palanca trots att van der Vaart fanns på bänken. Att Ramos sätter in en debutant i detta skede visar ju bara prov på dom horribla skadeproblem Real Madrid besitter just nu.
Barcas fart stagnerar efter paus och det känns som att Real Madrid har händelserna under kontroll även fast man knappt har något bollinnehav över huvudtaget. Leo Messi hotar förståss konstant men skjuter mest utanför. Henry gäckar Salgados kant men kommer egentligen bara runt en gång - Salgados inställning i den här matchen är beundransvärd. "Han är slut" konstaterade kommentatorerna - jag håller inte med, vilken moral och vilket hjärta denne Salgado visar upp.
Guti tar slut, in med Javi Garcia för att stänga matchen och resultatet 0-0. Det håller nästan. Palanca får Real Madrids tredje superchans att näta men Valdés kommer bra ut och täcker av vinklarna.
Istället kommer straffen och den känns korrekt, Salgado river ner en motståndare och visst känns det klumpigt och onödigt. Sammy Eto´o mot Iker Casillas - skyttekungen mot San Iker. Straffen slås i laagom målvaktshöjd och Iker räddar närmast bragdartat, vackra scener i Real Madrid-lägret följer.
Sen kommer de sista tio minutrarna, en period Real Madrid tappar koncentrationen i för bara en liten stund. En för kvällen briljant försvarande Sergio Ramos förlorar en nickduell mot Puyol som hittar Eto´o - bollen passerar mållinjen sakta men säkert. 1-0.
2-0 med sekunder kvar, Messi lyfter bollen över Casillas och Cannavaro missar en rensning.
Sammanfattning
Visst, det är riktigt jobbigt att förlora mot Barcelona men helt ärligt, vad mer kunde man begära? Pepe, Sneijder, van Nistelrooy, Diarra och så vidare. Minst halva Real Madrids startelva kunde inte delta. Palanca-bytet säger allt.
Jag såg elva krigare där ute. Jag såg Cannavaro och Metzelder som likt två livvakter vaktade Ikers mål från påhälsning. Jag såg Gago och Raúl glidtackla folk till höger och vänster. Jag såg en Salgado som ville käka upp Henry och nästan lyckades med det. Jag såg en Iker Casillas som är tillbaka i storslagen form. Jag såg helt enkelt så mycket inställning och hjärta i laget att min sorg över förlusten snabbt övergår i stolthet,
Läser man om matchen i spansk media idag så handlar det mesta snacket om Juande Ramos Real Madrid och inte om Barcas seger - det säger väl allt?
Håll huvudet högt som Madridista!
