El Clásico: Intensiv och Spännande Nedräkning
Med endast några timmar kvar till en av decenniets viktigaste El Clásico säger Real Madrids redaktion sitt om lugnet före stormen, uppladdningen och de allmänna känslorna som pågår i det inre! Artikeln uppdateras varje timme.
Du har redan fått frågan ställd: Vilken typ av supporter är du?
Här kommer du, med uppdatering varje timme, få läsa vilken typ av supportrar vi skribenter är, då några från redaktionen har varit frivilliga till att avhandla det egna känslotillståndet så här strax inför matchen. Varsågod!
Fyra timmar kvar: Hög puls och längtan blandat med fruktan
Drilon Pollozhani avslöjar ett par detaljer om hur han upplevt dagens dåsiga och nervösa tillvaro.
- Man hann knappt vakna, och pulsen var uppe i 120 omedelbart. Det tog till och med tid för hjärnan att förstå varför min kropp var så upprymd, men så slog det mig - det är El Clásico om endast några timmar. Sedan dess har dagen präglats av en slags rastlöshet, som trots sysslosättning av olika slag, ändå har trängt sig genom lagren och kommit upp till ytan. Tja, allt från att försöka kompa gitarr med den övernattande kusinen, till att - ursäkta språket - försöka rikta fokus åt annat håll med hjälp av bildmaterial av erotisk läggning.
Man har även hunnit deltaga i onödiga bråk med morsan, en typ av bråk som endast sker dagar som denna.
Jag har beskådat folket här hemma spela Fifa (Real mot Barca givetvis) men har överhuvudtaget inte vågat mig på det själv; vidskeplighet är även det ett nyckelord här. Det här med goda och onda omen, ni vet.
Det har även funnits lite exceptionellt utrymme för vårens(?)första barbeque, i hopp om att lätta nervositeten. Nu när magen är så full kanske pulsen inte känns lika mycket i hjärtat...
Då är det väl bara att vänta till den riktiga stormen infaller. Lika mycket som jag längtar till 22.00 är jag vettskrämd av tanken. Fyra timmar kvar!
Med tre timmar kvar avslöjar Benito Torres ett par detaljer om vad han gör för att tagga till
-Tiden börjar äntligen ticka ner! Om än extremt långsamt så börjar vi närma oss den avgörande stunden, det är "bara" tre timmar bort till avspark. Känslan som ett barn har på julafton kan väl beskriva hur jag kände mig imorse. Under promenaden tidigare idag så känns det lite magiskt i luften i orten där jag bor där de allra flesta i området är fotbollsintresserade. Utöver ett rivalmöte så är det en fotbollsfest för de neutrala åskådare som uppskattar underhållning. För att ladda upp lite så tittar jag på ett speciellt Youtube klipp som handlar om Real Madrid säsong 2006/2007, en video om kämpaglöd, blod, svett, tårar..Ja, se själva här.
En video som producerades av Telemadrid och som verkligen lyckades fånga det bästa av allt.
Eller vem minns inte...
...Higuains första mål mot Atletico Madrid, eller hans avgörande 4-3 mot Espanyol efter en galen match.
...Guti på sin höjd i Sevilla-matchen, eller hans iskalla lobb över målvakten mot Athletic Bilbao
...Beckhams magnifika frisparkar, eller hans sista match där han applåderades ut i ett läge där man var illa ute
...Ruud van Nistelrooys alla fantastiska mål, eller när han höll upp Higuains tröja under dennes målfirande
...Roberto Carlos sista mål
Och vem kan glömma, den avgörande och sista matchen hemma mot Mallorca
Ja, den videon innehåller så mycket känslor. Känslor som kommer att väckas till liv igen ikväll, se och njut!
HALA MADRID
Nu börjar det närma sig: två timmar kvar och Christian Eriksson stiger fram
- Då har man läst allt som går att läsa, pratat om allt som går att prata och spekulerat om allt som går att spekulera. Med två timmar kvar till avspark går det inte att göra mer än att vänta.
Varje gång det är dags för el Clásico känns det som om man har väntat på just den matchen för evigt. Det spelar liksom ingen roll att det är ett möte som spelas minst två gånger per år och att det trots allt bara var ett par månader sedan man hade den där horribelt underbara och samtidigt unika känslan av hopp, förväntan, glädje och förtvivlan senast.
För under den match vi alla så mycket ser fram emot spelar det förflutna ingen roll. Innan och efter kan man prata om vem som vunnit mest och bäst, men det sköna med el Clásico är att under en kväll kan man släppa allt runt omkring och bara titta på fotboll av hög klass. Till slut kanske man till och med blir nöjd och glad.
I och med det börjar det också bli dags att röra sig till kvällens scen för skådespelet. Santiago Bernabeu? I wish. Nej, det är Nacka utanför Stockholm som står på tapeten och det ska göras ett försök till att blanda in matchen i en förfest. Det lär innebära en svårarbetad 20-tums tjock-tv utan ljud och ett lätt kackel från okunniga (de hejar på Barcelona…) damer om smink, fraser i klass med ”Herregud har du hört om Stina och Stefan?” och diskussioner om vad som innehåller mest kalorier, en Aquatini eller ett glas rosé.
Tack redaktör Kviborg för stämpeln som smyg-madridista för övrigt. Är jag märkt för livet nu? Får jag sparken?
Även fast jag kanske inte ska säga det så tror jag att det kommer gå bra det här. Att gå ut och tippa resultat kan ju vara intressant och något man lätt vill göra. Problemet är att när man gör det så innebär det öppet mål för spott och spe om det skulle gå åt helvete, men det kanske är något man får ta ibland? Hur som helst så nöjer jag mig med att tro på Real-seger och målorgie av Higuain den här gången.
Förra gången det begav sig på Bernabeu med Barcelona på besök gick det ju inte riktigt till på det viset. Då stängde jag av tv:n efter 62 minuter. Den här gången ser jag dock gärna 90 minuter plus tillägg, tack!
Det är nu mindre än en timme kvar till match! Fram med ölen, vinet, champangen eller energidrycken och spika fast er på tv-soffan, på barstolen eller på parkbänken! Det är NU det gäller, MÅTTE VI VINNA!
HALA MADRID!
