Premiärfunderingar…
Efter en lugn storm med strömmen längs våran linje, så kommer nu en regnstorm över laget vi få förunnade, håller kärt om hjärtat. Än dock ser jag inte problematiken framför mig, jag är stolt över dem som gav allt. Men det är simpelt; Man ställer ut elva man, och man spelar med elva likasinnade.
Det går inte att översvepa att vissa ger allt, medans andra också ger allt men får ut mindre. Detta kommer variera från match tilll match. Dra den skam över sig den som vill påstå att kritiken ska flöda längs korridorerna, vi hade vissa momentum under matchens stilla gång, som visade klass. Man ska vara nöjd som den specielle vill peka ut…
“I försvaret har vi inte haft några problem och det var en stor fördel, eftersom det, under den första delen av matchen var Mallorca som hade många män i anfallet, och gick till motattack. Trots att vi har varit mycket bra, vi hade inga problem”.
Mourinho har faktiskt rätt i sak, att Real Madrid agerade mycket bra defensivt, på ett sätt som vi inte sett Madrid agera i defensiven på åratal. Att man släpper till chanser ändå, de få Mallorca hade, är fullt ut naturligt då det inte går att “äga”, en match igenom de hela tre tredjedelarna av den. Nog allt såg vi prov på bra samförstånd mellan Ramos och Carvalho främst, men även ytterbackarna var dugligt fog idag. Det blir givetvis en intressant följetong att se hur pass långt och i andra ordalag, hur långt steget kan tas till att äntligen få Iker, att få mindre veck i pannan under matcherna.
Oförmågan framför mål;
“Vi hade ett mycket stort antal målchanser, särskilt under sista slutspurten, när det är svårare psykologiskt eftersom att spelarna känner att de har ont om tid. Vi byggde spelet utefter för att vinna matchen. Med fem eller sex chanser, tycker jag vi gjorde tillräckligt för att vinna”.
Det är egentligen, oavsett vilken fotbollstro man har (om man vill att laget ska spela ut fulla registret eller bryta ner sakta men sakta), sant att man vinner en match på de antal (5,6,7) målchanser vi hade idag. Det handlar inte om cynism, det handlar om att vara medveten om att det under varje match, inte blir ett målkalas. (Men om det vore ett kalas så skulle jag bjuda in Calderón som clown.) Hur som, denna match hade överkommits med ett “bättre” resultat, om Higuaín, Benzema, Ronaldo etc hade satt sina chans (er). Som alla Madridistas dock säkert är medvetna om redan, så är detta bara premiären, många viktiga mål och delmål väntar oss.
Mourinho är nöjd med dagsarbetet men ser mycket mer framför sig…
“När du inte är i ditt bästa har man potential att göra två saker; försvara att man inte gör mål och utnyttja möjligheterna till poäng…Det är vad som måste göras nu eftersom nästkommande femton dagarna kommer att arbetas hårt. Spelarna är nu med sina landslag. När de är tillbaka kommer Osasuna efter två dagar, och två dagar efteråt Ajax.”
Xabí som allt som alltid är en av dem bättre i El Madrid, pratade han, även om matchen och han säger att det finns inga ursäkter för spelarna…
“Det är synd eftersom vi var tvungna att vinna. Under den första halvan hade vi kontroll på bollen (bollinnehav) men det var jämnt och i den andra hade vi mer kontroll och så goda tillfällen man kan ha. Vi får inte bli besatta av Barcelona, vi behöver bara oroa oss om vi har förmågan att förbättras och förändras.”
Xabí som låg djupt ner på plan, en nödvändighet, spelade en väldigt bra match. Men de där vanliga insticken och genomskärarna som bara Xabí kan slå, var få förunnat i denna match, mycket av en naturlig påföljd av att vi var i numerärt underläge, på det defensiva mittfältet kontra Mallorcas anfall. Bollinnehav är inte A o O, det viktiga är vad man gör med bollen och som Xabí nämner så borde Real Madrid ha avslutat denna matchen, med ett eller två i målprotokollet framåt…
Källa; as.com
