Grupo Real - del 7: Med Erik Hamrén
Veckans Grupo Real med självaste förbundskaptenen, där vi bland annat tar upp om ojämnheten i ligan och Reals transferpolitik.
Dagens deltagare är:
Erik Hamrén - Svenska landslagets förbundskapten.
Christopher Kviborg - Är programledare på FANTV och producent på Canal+.
Joakim Broberg - Real Madrid-sidans nyblivne redaktör.
****
1. 1-0 mot Osasuna och fortsatt svårigheter för Higuaín/Ronaldo. Vad ansåg du om matchen, ska man vara orolig över att det inte sett bättre ut de två inledande matcherna?
Ketschupeffekt att vänta?
Hamrén:
Såg inte matchen, men tycker inte det är någon fara med tanke på erfarenheten Mourinho har, han håller på att bygga upp ett vinnande lag. Det gäller att ha tålamod, problemet med storklubbar är att det ska fort. Det gäller att försöka ha kontinuitet. Barcelona haft mer tålamod med både tränare och spelare. Samma sak gäller Higuaín och Ronaldo, det är tålamod som gäller.
Kviborg:
Real Madrid gör väl en knappt godkänd match – det är naturligtvis alldeles för tidigt att bli orolig men offensiven har inte klickat hittills. Både Higuaín och Ronaldo är säkerligen lite småslitna efter VM och dessutom har Ronaldo lite andra direktiv under Mourinho om man jämför med under Pellegrinis pekpinne. Gonzalo brände chanser mot Mallorca och han gjorde detsamma mot Osasuna – jag förutspår en ketchupliknande effekt när väl det första målet noteras för “Pipa”.
Broberg:
Orolig tycker jag är att ta i. Sett till Osasuna-matchen kan allt bli bättre men man ska ha klart för sig att Real Madrid till stora delar saknat en offensiv spelidé under väldigt lång tid. Jag är säker på att Mourinho i första hand vill skapa en defensiv trygghet men när det gäller offensiven finns det fortfarande frågetecken för hur han egentligen vill spela. Fansen kräver kreativt anfallsspel, Mourinho vill nog i väldigt hög utsträckning möta det kravet men jag tror han har en bit kvar tills han fått klart för sig hur det ska ske i praktiken. Man kan också ha i åtanke hur truppsammansättning och filosofi i Real Madrid skiljer sig en del från förutsättningarna i Chelsea och Inter där han främst satsade på en kontringsbaserad fotboll. Mourinhos svåraste utmaning blir att skapa ett synkroniserat anfallsspel som kan utnyttja den individuella förmågan hos spelarna och hitta en identitet. Det är en förutsättning för att komma runt problematiken med ojämnhet från match till match men också under matcherna. Jag tror vi får finna oss i att den här processen kan ta tid och att man i första hand ska nöja sig med att försvarsspelet fungerar och att poängen trillar in.
2. Transferpolitiken som Los Blancos har fört har ofta blivit hårt kritiserad. Är man mycket värre än vad andra lag är och ser du något problem hos Real i detta område?
Köps för många namn?
Hamrén:
Storklubbar har det här sättet att jobba på. Men sedan verkar det ibland att man värvar mer namn än spelare till den position man behöver. Real är stort sett det enda laget som har dessa pengar att röra sig med, men generellt sett ser det likadant ut hos alla storklubbar.
Kviborg:
Det som berör folk är med all säkerhet dom stora summorna man betalar för enskilda spelare och kanske inte det totala beloppet för alla – Manchester City kommer undan med att spendera samma summor, kanske för att Real Madrid berör mera? Förra veckan visade en ekonomisk rapport att Real Madrid gick plus med 250 miljoner kronor förra säsongen så ekonomin verkar gå bra i Madrid även fast skulderna finns där. När det kommer till att spendera pengar så är Real Madrid och Barcelona exempelvis rätt jämbördiga om man ser under en tioårsperiod, däremot är Real Madrid duktiga på att sälja av spelare och därmed radera minuskontot. Problemet jag kan se med Real Madrids transferpolitik är att ungdomarna inte riktigt får chansen då ett nytt “fräscht” namn ständigt ska köpas in – det är synd.
Broberg:
Självkritik är viktigt och det går definitivt att peka på brister i klubbens transferpolitik. Det går inte att blunda över hur illa försäljningarna skötts sedan Perez återinstallation och det handlar framförallt om hur Sneijder, Robben och nu senast Van der Vaart skänkts bort för hälften av sina marknadsvärden. Själva planeringen i agerandena på marknaden är just det som stör en som anhängare av Real Madrid då exempelvis Sneijder och Robben utan problem kunnat rymmas i det 4-2-3-1 som nu är modellen. Det går alltså att se ett tydligt samband mellan problemen kring tränarfrågan och bristerna i transferpolitiken. Jag tror och hoppas att de två senaste sommarmercatos kan lägga en grund som hjälper klubben att tänka mer långsiktigt och smartare i sina transferval.
Meningen med frågan var väl kanske annars att bemöta kritiken från andra supportrar. Jag har redan berört detta i en krönika sommaren 2009 och tycker kort och gott att det är ett påhopp som till stora delar saknar grund. Överallt i samhället finns det hierarkier och så också i toppfotbollen. Real Madrid har högst status i hela fotbollsvärlden och detta är den principiella anledningen till att klubben alltid kan spela på spelarnas ambition om att flytta till Madrid. Det här är ett förhållande som supportrar till i första hand engelska lag har svårt att acceptera men de glömmer gärna hur det till största del är just kapital och importer som är själva orsaken till den ligans framfart de senaste 10 åren. Alla klubbar vill ha så bra spelare som möjligt och matematiken är egentligen väldigt enkel. Real Madrid är störst och har därtill en väldigt stark ekonomi samtidigt som klubben har genomgått ett svårt generationsskifte sedan den första Galacticoseran och har därför haft stora behov av att värva nya spelare.
Skulle man sedan sätta Real Madrids transferpolitik i relation till exempelvis Barcelonas så är det svårt att peka ut hur Madrid skulle lägga särskilt mycket mer pengar på spelarköp än antagonisten. I en jämförelse med engelska och italienska klubbar är det också tydligt hur alla lag innehåller en majoritet av inköpta spelare men Real Madrid tituleras oftast ”köpelag” p.g.a. irritation och avundsjuka tillsammans med faktumet att klubben ofta får betala mer för sina spelare vilket återigen kan kopplas till att Real Madrid har sin plats högst upp i näringskedjan.
3. Vad hade du gjort om du varit tränare för Madrid? Vad hade behövts ändras på, vad hade varit svårigheterna, möjligheterna och fördelarna?
Titlar är det som räknas
Hamrén:
Vill inte svara på vad som behövs ändras på då det inte är rätt mot de som jobbar där. Men svårigheten är att ha kontinuitet både på tränar och spelsidan. Man kan får gå även fast man når resultat. Pellegrini fick t.ex. gå förra året trots att man gjorde mer mål än alla andra och slutade knapp tvåa bakom Barcelona.Möjligheterna är stora då man har enorma resurser, men det kan vara ett minus då man förväntas köpa stora namn.
Kviborg:
Bra fråga! Personligen föredrar jag alltid två spelare på topp om vi pratar rent filosofiskt inom den taktiska biten. Ska nya spelare köpas in hade jag alltid kollat den spanska marknaden först. Dilemmat hade säkerligen blivit som det är i dagsläget – det räcker inte att vinna utan man måste göra det snyggt också. Det är möjligt att min syn på fotboll inte hade gått hand i hand med publikens krav på underhållningsvärde men fotboll på denna nivå går ju ut på att plocka titlar, sen får det mer eller mindre bli hur smutsigt som helst. Bara titlarna trillar in.
Broberg
Jag tycker att utvecklingen börjat gå i rätt riktning när det gäller truppsammansättning och taktisk disposition så det känns tidigt att uttala sig om vad som ska ändras. Mourinho har en väldigt mångsidig trupp till sitt förfogande och möjligheterna är väldigt många när det handlar om att ta ut en startelva. Fördelen med Real Madrids spelartrupp tycker jag man hittar just i bredden där det finns väldigt många olika konstellationer och då tänker jag främst på alternativen från mittfält och framåt.
Svårigheterna handlar om att hitta en modell som skapar den balans och stabilitet som länge varit Real Madrids akilleshäl. Mitt svar på fråga ett berör lite av problemen i det offensiva spelet där Madrid fortfarande är under konstruktion sett till den offensiva spelidén. Jag tror som jag berört tidigare att Mesut Özils inträde i laget är vitalt för att synkronisera ett anfallsspel som saknat en offensiv speluppläggare som kan ”skapa spel” och motverka ”tuta och kör”-melodin som det ofta var under fjolåret när Ronaldo, Benzema, Kaka och Higuaín gick rakt framåt i många lägen. Jag vill se ett mycket mer utpräglat kantspel där laget utnyttjar sin kapacitet i 1-1-spelet och genom en bättre bredd skapas möjligheterna till att få ett bättre passningsspel. Passningsspelet är nyckeln till offensiven och för tillfället är tempot för lågt och kvalitén för dålig för att kunna bära till titlar. Sedan ska man inte glömma att Kaká är en hyfsad joker att spela ut och man kan bara hoppas att det är skadorna som orsakat hans ”dipp” de senaste åren för annars har vi ett sparkapital som heter duga när brassen återvänder om några månader.
4. Hur ser du på ojämnheten i ligan. Är den skadlig? Vad behövs göras för att La liga ska bli en jämnare liga?
Handlar för mycket om två lag?
Hamrén:
Jag håller inte med om att den är ojämn. De sämre lagen är bra och sett till de matcher jag har sett har matcherna varit väldigt jämna, sedan går det bra för många spanska lag i Europa. Atleticó Madrid vann Europa League t.ex. Varje lag måste jobba med de resurser man har, sedan har två lag dragit iväg på grund av de har mer att jobba med, men den är inte ojämn.
Kviborg:
Just nu har ju Atlético och Valencia inlett bra men dessvärre är det väl bara en tidsfråga innan dom halkar efter Real Madrid och Barcelona. Det finns säkerligen en del förslag på hur man ska motverka detta och Platini har ju lagt förslag på att klubbarna måste ha “gröna” siffror för att få värva. Å andra sidan ska varken Real Madrid eller Barcelona be om ursäkt för att dom spenderar mer pengar än andra på spelarköp – mycket av det är självförvållat genom tradition, publikintresse och titlar. Det skulle ju kännas fel att straffa klubbar bara för att dom är “för” framgångsrika. Men en bra tanke till en början är att inte tillåta så kallad ekonomisk doping, kanske också att lönetak vore en god idé?
Broberg:
Frågan är intressant då jag anser att mycket av debatten runt den spanska ligans påstådda ojämnhet är otroligt missvisande, förenklad och ogrundad. Detta är egentligen ett planerat krönikoämne men vi kör väl ett varv redan här…
Till att börja med har Real Madrid och Barcelona tagit majoriteten av ligatitlarna i historien och inget annat lag har vunnit sedan 2004 (Valencia). Men det vi såg under den senaste säsongen, att Barca och Madrid hade 20 poäng ner till närmaste lag är verkligen ingen vanlig syn. Så sent som inför förra säsongen kunde man titta tillbaka på de senaste fyra-fem säsongerna och se hur den spanska ligan var den jämnaste av toppligorna med klart minst poängdifferens mellan olika skikt i tabellen (1-4, 1-6, 1-10 o.s.v.). Jag tror inte att den senaste säsongen är någon ny regel utan jag tror snarare tvärtom att det lär finnas med både ett och två lag som hotar de två stora långt in i 2011 även om det i slutändan troligen är just Madrid och Barca som gör upp. Däremot kan det självklart bli ett problem om Madrid och Barca frekvent tar de två första platserna med 20-30 poängs marginal. Men min åsikt är att detta är ett väldigt enkelt argument att ta till när ens konsumtion av spansk ligafotboll begränsas till just Barca och Madrids matcher.
Spansk fotboll är bäst i världen och det tycker jag syns såväl i landslag som i topp och bredd i klubbfotbollen. Jag hävdar att den genomsnittliga kvalitén på ett lag eller en spelare är högre i Spanien än någon annanstans. Det finns flest lag som har ett eget spel och på egen skicklighet är benägna att vinna en match. Det ser vi både i ligan (vi som följer fler matcher än Madrid och Barcas..) och det har också visat sig väldigt många gånger i Europa League de senaste säsongerna där Getafe haft lekstuga med Bayern München och Atletico gjort livet surt för Liverpool, för att nämna två exempel. Dessutom tycker jag att matcherna i den spanska ligan väldigt ofta innehåller en härlig dramatik och känslan att matcherna är oförutsägbara tycker jag är en betydligt mer slående beskrivning än att det skulle vara tråkigt och förutsägbart.
En annan synvinkel är att ponera hur Real Madrid och Barcelonas status förändrats om man bytt plats med de två bästa lagen i England, Italien eller Tyskland. Utan att dra några länge diskussioner kring det så är jag övertygad om att vi sett större skillnader till resterande lag i Italien och Tyskland än vad som är fallet i Spanien. England har ett triumfkort i en större toppbredd vilket väl är den primära orsaken till diskussionen om en ”ojämn” La Liga men ur ett engelskt perspektiv kan man se att det bara är United och Chelsea som vunnit ligan sedan 2004 och bara ett lag utanför dessa (Arsenal) som tagit en ligatitel på 2000-talet mot två i Spanien (Valencia och Deportivo). Det går samtidigt inte att blunda för att det finns fler ekonomiskt starka klubbar i England vilket ger Premier League en extra utmanare till CL i jämförelse med Spanien. Vi kunde dock se hur denna utmanare (Arsenal) stod sig mot Barcelona i våras vilket gav en viss bild om hur det kanske är så att de båda topplagen i Spanien faktiskt är väldigt bra snarare än att lagen där under är så vansinnigt usla som det ges sken av.
Däremot går det inte att komma ifrån hur Real Madrid och Barcelona har en ekonomisk särställning gentemot övriga klubbar i Spanien. Jag tror inte metodiken är att försöka stoppa Madrid och Barca utan för Spaniens del måste förhoppningen vara att Valencia, Atletico Madrid och Sevilla istället växer. På kort sikt tror jag Atletico ligger närmast och det är synd att de inte finns med i Champions League då de ganska klart är tredje bästa lag i La Liga. Atletico har en ny superarena på gång, i Valencia är den i princip klar och en ny arena är även planerad i Sevilla vilket ger alla klubbarna underlag för att vara riktiga storklubbar. Nästa steg är givetvis att kontinuerligt kvalificera sig och gå bra i Champions League samtidigt som man ökar sina intäkter från biljetter och souvenirförsäljning. Detta är en ekonomisk fråga mer än något annat och finanskrisen har väldigt tydligt försvårat situationen för de spanska lag som vill utveckla sina verksamheter.
Nu fick vi se hur Valencia blev rejält försvagade genom försäljningar under sommaren och för deras del lär det ta ett par år innan en stabilitet infunnit sig och först då kan man börja begära att de kan börja ta upp kampen på samma sätt som tidigare. Sevilla är en av Europas bäst skötta klubbar och kommer garanterat att fortsätta ta kliv i rätt riktning även om CL-missen var en stor missräkning. För Atleticos del fick man behålla sina bästa spelare och har därtill förstärkt det kroniskt dåliga försvaret vilket gör att den klassiska frågan om det ändå inte är dags för lillebror känns mer relevant än någonsin. Men sammantaget är det en bit kvar att vandra för ligan och så länge inte utländskt kapital pumpas in som skett i Premier League har jag svårt att se hur det kan komma några radikala förändringar i de spanska maktförhållandena.
****
Vi tackar för veckans deltagare och att Hamrén tog sig tid att svara på dessa frågor, dock kunde han inte svara alltför utförligt då han som förbundskapten inte kan ha för mycket åsikter.