Athletic-Real Madrid 1-1
Real slöade till under en kvart - det straffade sig.
En timme innan match säger sambon. - Du kan väl ha Selma medan du tittar på matchen. Det är ingen fråga utan en uppmaning. Selma är en fotbollsälskande tjej på knappt tre månader som i och för sig mycket snart måste få Reals storhet inpräntad i sig. Men hur koncentrerar man sig och lever med i matchen med en bebis i famnen? Fotboll tittar man på med både armar och ben, ögonen är en bisak. Och hur antecknar man om man ska skriva något om matchen för en hemsida ni nog hittar till? Nåja, det gäller att inte se problem utan möjligheter och Selma och jag slår oss ner i soffan. Realtröjan (bortatröjan från 2001) har inte kommit på, ölen i källaren har vi inte kommit iväg att hämta, om det är därför vet jag inte men Selma är på kasst humör. Jag får inte sitta ner, vilket kommer att leda till ryggbesvär och inte hör jag så mycket av Engstrand heller. Real ställer i alla fall upp med väntat lag och matchen går i gång.
Första tjugo minuterna händer en väldig massa. Nästan. Bägge lagen har ett rätt hyfsat passningsspel men kommer inte genom riktigt. När Real gör det spelar Arantzubia flygande målvakt och hinner ut varje gång. Casillas får också flyga – på en bakåtnick från Roberto Carlos får han göra en kanonräddning. Visserligen hade bollen gått utanför i vilket fall men snyggt var det. Efter 22 min visar Ronaldo upp en del av det som en gång gjorde honom stor i en klubb det numera inte går så bra för. Han rycker förbi ett par man men avslutar illa. Kunde spelat Roberto Carlos eller Raul. Men rycket bådar gott, han är oerhört kraftfull när han kommer. Själv har jag hela tiden vaggat och dansat fram och tillbaka för att få dottern på bättre humör.
Real tar nu över mer och mer. Samarbetet Raul och Ronaldo funkar jättebra. Inte. Raul har en dålig dag och lyckas inte med nästan någonting, särskilt inte att få fram bollarna till sin kollega.. Zidane gör ingen vidare match heller och Figo kommer bara nästan fram. Min bror har dykt upp och tagit hand om Selma varför jag kan ta ut gesterna mera. Viftar irriterat med armarna och passar på att hämta både tröjan samt ett par flaskor porter, en utmärkt fotbollsdryck.
I paus känns det inte som att det här kommer att övertyga dottern. Tänk om hon börjar hålla på Barca eller Sheffield United istället. Hur skulle man ta något sådant? Låt oss göra det till en utopi, förslagsvis genom att Real spelar bättre i andra halvlek. Den första vanns knappt på poäng, alla defensiva spelare får minst godkänt, men jag vill se dem vinna på knock!
Det börjar också bättre i andra halvlek. Roberto Carlos kommer - precis som vanligt - längs kanten, spelar Zidane som förlänger till en helt fri Ronaldo. Tyvärr försöker brassen lägga in bollen alldeles för snyggt, det är inte hans grej egentligen. Vänsterskottet hamnar utanför också. Selma ser skeptisk ut och gnäller. Pappa tar ett glas porter till. Raul, kanske frustrerad över att det inte stämmer, har kommit alldeles för långt ner i banan och drar till och med på sig en frispark precis vid eget straffområde. Fast mest är bollen vid motståndarnas. Jag sitter och filar på om inte en Bilbaospelare borde bli utvisad snart när något ännu bättre händer. Mål. Raul tar sig genom, Aranzubia räddar vänsterskottet, men nummer 7 missar inte att satsa på en retur även när han är dålig. Efter en målvaktsräddning till hamnar bollen hos Ronaldo som bara behöver lägga in den. Jag förklarar för dottern att det nu blir seger. Hon är mer nöjd än tidigare men håller på att somna. Tack och lov inte på mig. Jag kommer snart att bli vansinnig nämligen.
Om man har tryckt på och sedan gjort mål ska man inte låtsas som att matchen är vunnen, åtminstone inte om man är på plan. Men den kvarten som man lät Athletic ta över kostade två poäng. Mellan ungefär 60:e och 75:e minuten var det en helt annan match och jag var inte alls nöjd med den. Det kändes inte särskilt konstigt när Del Horno distinkt trycker in ett vänsterinlägg till höger om en chanslös Casillas. Då var det lite som att ”nu har vi gett dem det – nu kan vi börja ta i igen”. Det var för sent. Figo slår en frispark direkt på mål, och nästan i detsamma, när alla väntat sig inlägg. På hörnan som följer är både Pavon och Hierro närmare att näta än vad som känns möjligt. Hade dottern sett orättvisan hade hon varit Realfan för alltid, men hon sover.
Matchen är slut. Den slutade 1-1. Det är irriterande. Det är inte lätt att vinna i Bilbao, särskilt inte om man är det lag de minst vill förlora mot, men just den här matchen skulle vunnits. Hade koncentrationen bibehållits hade den också vunnits. Kan passa på att klaga på Vicente del Bosque som borde gjort i alla fall något byte mot slutet. Att man inte tar ut Raul när man vill göra mål kan jag förstå, trots att han inte lyckades med mycket. Men Zidane kunde fått vila sista kvarten – även om Guti inte var frisk fanns en Portillo i målform på bänken. Fast mest kritik ska spelarna ha. Vila kan de göra i veckan, då spelar B-laget i cupen. Bilbao gör ingen dålig insats, Real gör en bättre och hade man spelat i 90 minuter hade man vunnit. Gör det nästa gång.
Topp-Fem-Tröst vid två onödigt tappade poäng:
5) Porter
4) Dottern sov under den bleka perioden och kan nog, med målmedvetet arbete, fås att hålla på rätt lag.
3) Vår president är inte både tränare och sportchef.
2) Det såg ändå rätt bra ut spelmässigt under större delen av matchen.
1) Celta-Barcelona 2-0