Våra Europacuptitlar: La Primera.
I glädjen över gårdagssegern ger vi er en godbit från en tidigare Europacup. Fler kommer!
Real Madrid har journalisten Gabriel Hanot att tacka för mycket. Denne man arbetade i mitten av 50-talet på den franska tidningen Léquipe, och fick den lysande idén att de bästa klubbarna i Europa skulle mötas i någon form av cupturnering. Vår dåvarande, och alltidvarande, president Santiago Bernabéu var en av dem som nappade och hjälpte till att driva genom detta. Från början var 18 lag tilltänkta att vara med i den första upplagan men UEFA drev genom att det istället skulle avgöras mellan mästarna från olika länder. De lag som slutligen ställde upp blev Servette, Gwardia, Djurgården, Partizan, Sporting Lissabon, Rotweiss, Hibernians, Honved Budapest, Anderlecht, Stade de Reims, Århus, Rapid Wien, PSV Eindhoven, Milan, Saarburg och Real Madrid.
Los Blancos spelade sin första Europacupmatch någonsin mot schweiziska Servette. Efter en 2-0 seger på borta plan höll man återigen nollan i returen. Men gjorde fem mål framåt. I kvartsfinalen ställdes man mot jugoslaviska Partizan, där man återigen stod för en utklassning. 4-0 blev resultatet på hemmaplan, men i bortamötet kom man ner på jorden. Matchen spelades i ett tiotal minusgrader på en plan som enligt vår klubbledning ”passade bättre för ishockey än fotboll”. Hemmalaget tog ledningen i första halvlek och kort därefter brände Rial en straff. Juggarna hann innan det var färdigt iväg till 3-0, vilket förvisso inte var tillräckligt för att gå vidare, men ett tydligt tecken på att det vita laget inte var odödligt. Att laget sedermera blev, och fortfarande är, odödligt är en annan historia.
I semin fick de vita för första gången möta ett lag som vi skulle komma att möta många gånger framöver. AC Milan, då med två tredjedeklar av Gre-No-Li kvar i klubben, stod för motståndet. Första rundan gick på Bernabeu och blev en rejäl målfest. Sveriges mest lyckade fotbollsproffs genom alla tider, Gunnar Nordahl, gjorde ett av målen, men Milan fick bara dit ett till medan Real gjorde fyra och skapade ett bra utgångsläge för att gå vidare från San Siro. Vår coach Villalonga ställde i returen upp försiktigt och defensivt vilket inte hindrade att Joseíto gav oss ledningen. Milan lyckades sedan göra två straffmål, men inga fler och grabbarna från Madrid var i final. Denna skulle spelas i Paris vilket gjorde oss till bortalag, eftersom Stade de Reimes slog ut skottarna Hibernians i den andra semin.
Trettonde juni 1956 spelades den första Europacupfinalen någonsin. Den första målskytten blev ingen Realspelare, och inte den andra heller. Efter 10 minuter låg vi under med 2-0, men med mål av Di Stéfano och Rial var ordningen till viss del återställd i paus. Det första som hände i andra halvlek var sedan att Gento fick ett mål bortdömt. Eftersom fransmännen därefter åter tog ledningen såg det mörkt ut men Marquitos lyckades se till att vi återigen utjämnade. Andra halvleken skall ha varit oerhört bra från båda lag, och den som avgjorde var argentinske vänsterinnern Rial. Med sitt andra mål för kvällen satte han 4-3 och fransmännen kom sedan inte närmare än ett ribbskott i slutsekunderna. Den första europeiska bucklan var vit! Real Madrid ställde i finalen upp med följande startelva:
Juan Alonso; Atienza, Marquitos, Lesmes; Muñoz, Zarraga; Joseíto, Marsal, Di Stéfano, Rial , Gento.
Många av dessa skulle få många ytterligare anledningar att fira ytterligare många gånger, men än var bara La Primera bärgad. Hade vi varit alla andra spanska klubblag tillsammans hade denna artikelserie slutat här. Men vi är Real Madrid – fortsättning följer!
Källor: Cien años de leyenda (Real Madrids officiella jubileumsbok), Morbo (Phil Ball), White Storm (Phil Ball), www.realmadrid.es.
Åter till historik