Real Madrid - Celta 1-1
Real tappar greppet
Jag har sällan plågats så framför en fotbollsmatch som jag gjorde i kväll. För bara ett par dagar sedan såg jag italiensk fotboll riva ut sig alldeles fullkomligt på bästa sändningstid i teve och jag tänkte att aldrig någonsin mer kommer jag väl få uppleva ett sådant uppenbart fegeri av en samling i vanliga fall hyfsat habila fotbollsspelare. Men det dröjde alltså bara tre dagar.
Världens bästa ligafyra gästade Madrid och Real kunde kvällen till ära möta upp med sin ordinarie och galaktiska superelva. Allt var upplagt för gnistrande underhållande fotbollsspektakel och hela världen höll andan.
Under matchens första fyrtiofem minuter spelades boll mot ett mål. Celta visade upp en fantastiskt effektiv och sövande defensivfotboll. Real rullade men glömde bort att man har några av världens bästa kantspelare i laget. Både Figo och Robero Carlos envisades med att söka sig centralt och Bernabéu bara krympte och krympte och framför åtta taggade centrala Celtaförsvarare finns inte så mycket att göra. Inte ens om man heter Raúl eller Ronaldo.
Och naturligtvis snodde en av dessa taggade och ointressanta Celtaförsvarare plötsligt bollen och slog en diciplinerad och perfekt avvägd passning till en annan ointressant Celtaspelare, som i sin tur lallade iväg bollen mot Mostovoi som pricknickade 0-1 för gästerna. Orättvist som en chefslön på Sveriges Radio. Domaren blåste av och Los Galacticos vandrade förvånade av plan.
Innan dess hade domare Carmona Mendez ogiltigförklarat två Madridmål för offside, ett av dem korrekt. Under andra halvlek skulle Sr. Mendez blunda för två klara Madridstraffar, samt döma bort ytterligare ett spelmål för marängerna. Oklart varför.
De resterande fyrtiofem minutrarna var Madrid fullständigt överlägsna. Djupledsspelet varierades med exakta inlägg från yttermittfältarna, Helguera var aktiv i huvudspelet, Hierro glänste ånyo i sin mittbacksposition, Salgado var hundraprocentig och Raúl var överallt. Världens bäste hämtade bollar i defensiven, slet över hela plan och nickade perfekt och logiskt in kvitteringen efter 67 minuter. Madrid var bättre på allt, men Celta hade en bra dag i försvaret. Galicierna kämpade, plockade på sig sex varningar, de flesta för spelsabotage, de maskade, filmade, spelade en skitfotboll i de allra flesta avseenden, men klarade en poäng på Bernabeu.
Grattis Celta.
Men, det kändes olustigt. Att inte Ronaldos obegripliga tvåfotsdribbling i första halvlek fick innebära 1-1. Att inte Zidanes märkliga skottfint lurade bara Celta-försvaret, utan även domare Mendez och hans assisternade domarliga. Det kändes olustigt att se tabellfyrornas nöjda miner efter slutsignalen, efter 1-1, och utan att ens brytt sig om att överhuvudtaget spela fotboll.
För alldeles oavsett vad landets alla Albert Svanbergar och Sune Sylvénar tycker och tänker om fotbollens framtid så ligger den största faran inte i bolagiseringar, uppköp och höga spelarlöner. Det största hotet mot fotbollen finner vi i Italien och långt långt bort i Galicien.
Och om landets alla unga fotbollsspelare runtom i landet tvingas uthärda ytterligare en fotbollsmatch där den destruktiva och fantasilösa fotbollen vinner över den lekfulla så löper vi en väldigt väldigt stor risk att hela vårt framtida fotbollskapital så småningom kommer hänge sig åt limsniffning, ishockey eller någonting annat fullkomligt meningslöst. I kväll torskade fotbollen igen.
Med 1-1.
REAL MADRID:
Casillas; Míchel Salgado, Hierro, Helguera, Roberto Carlos; Flavio (Morientes, 46’), Makelele, Figo, Zidane; Raúl, Ronaldo.
CELTA:
Cavallero; Velasco, Cáceres, Juanfran, Silvinho; Luccin, José Ignacio, G. López (Jesuli, 58), Angel, Mostovoi (Wagner, 63’); Edu (Catanha, 87).
MÅL:
0-1 Mostovoi (35)
1-1 Raúl (68)
DOMARE:
Fernando Carmona Mendez
VARNINGAR:
Cáceres, Roberto Carlos, Hierro, Cavallero, Figo, Ángel, Juanfran y Wagner
PUBLIK:
78.000 på Estadio Santiago Bernabéu