Real Madrid-Olympique Marseille 4-2
Alltid bra att börja med en seger. Och med underhållning
Laguppställningen var den väntade med Cambiasso spelklar och Beckham centralt. Med Figo till höger och en viss ZZ i sin fria roll till vänster blåses marschen mot la decima igång. De inledande 10 minuterna står fransmännen upp. Mido har ett skott som Casillas tar och Drogba skarvar ett inlägg utanför, efter att Salgado schabblat. Samtidigt har Figo lekt till höger och Zidane överallt på plan. Domaren verkar inte blåsa för någonting (linjemannen kompenserar med att hitta en helt felaktig offside på Ronaldo) och det är svårt att få grepp om matchen. Fast Real kopplar greppet, ledda av Zidane.
Zidanes fria vänsterposition innebär att han försvarar där ibland, dessutom skall han lägga ut bollen på Roberto Carlos som oavbrutet springer upp och ner längs nämnda kant. Annars gör ZZ vad han vill, inte bara positionsmässigt utan även med motståndarna på planen. Han klackar sagolikt till Ronaldo som faller, han tar sig fram och skjuter (strax utanför) han friställer medspelare, han lurar bort motspelare, han är bäst på plan.
Konkurrens har han främst av sin vänsterback. En back som är fri i motståndarnas straffområde oftare än han är i sitt eget, men ändå hinner tillbaka för att försvara för det mesta. Efter 20 minuter får han bollen lysande av Zidane men vågar inte ta ett skott med högern och har kommit ur läget när bollen ligger på vänstran. Högt över. Någon minut senare får han bollen lysande av Raul men slår en dålig passning inåt. Real har tagit över spelet och börjat ta sig genom det som ibland liknar köttmur strax utanför Marseilles straffområde. Det ser bra ut.
I 25:e minuten ser det plötsligt sämre ut. Cambiasso missar en rensning, Mido får bollen, Beckham tycker att egyptiern tar med hand och stannar upp (oförlåtligt), Mido missar skottet och bollen träffar Drogba. Plötsligt är den sistnämnde fri och lägger enkelt in bollen.
Det såg hafsigt ut. Kanske är vårt defensiva spel så dåligt som folk säger. Botemedlet kan vara att inte låta bollen komma i närheten av eget straffområde. Åtminstone är det vad man gör. Spelet permanentas på OM:s sida. Chans radas på chans. Salgado och framför allt RC springer oerhört. OM kommer knappt över mitten. Bäst så. Efter en halvtimme får Beckham bollen på kanten, hans inlägg verkar totalmissat men TV-skärmen såg inte Roberto Carlos i bortre hörnet av straffområdet. Beckham såg honom och kunde dessutom lägga bollen så att brassen kunde dra till på volley. 1-1 förs till protokollet. Engelsmannen blir så uppspelt att han i nästa läge lyckas ta sig genom försvaret med en tvåfotsdribbling. Skottet går precis utanför. Sedan är det Ronaldos tur. Först tar han sig genom och missar ett läge han inte brukar missa när han är i form, minuten efter gör han mål ändå. Salgado kämpar och fintar (faktiskt) sig fram vid kortlinjen och får in bollen strax bakom Ronaldo. Brassen når bollen ändå och trycker distinkt in ledningsmålet.
Under resten av halvleken har vi flera ytterligare chanser, i mitt block står "Zidane lysande" och "RC kommer fri på kanten igen" hur många gånger som helst. Inga fler mål, men nog känns det säkert redan i paus.
Fransmännen blev nog tillsagda att spela hårt i paus, för i början av andra tar de frisparkar i nästan varje läge. Som om det skulle hjälpa. Salgado tar sig fram, Beckham slår en precispass till Ronaldo som ser fri ut, men det blir hörna av det. Tio minuter in i andra kommer spiken. RC gör en lek i världsklass vid egen kortlinje och lägger bollen till Zidane. Denne driver upp bollen som han har lust, går över mittlinjen, kan spela Beckham, Raul eller Ronaldo, men väljer att själv ta sig förbi 3-4 man istället. Till slut, lagom när Ronaldo lämnat offsideläget, får ZZ iväg bollen och brassen kan från straffområdeslinjen noteras för sitt andra mål för dagen.
Att Ronaldo kan avsluta vet alla. Men hans passningskvaliteter är inte alltid de bästa. Fast passningen till RC någon minut efter 3-1 är av superklass. RC är sugen på ett mål till och väljer att gå själv istället för att spela en fri Raul. Motståndarnas målvakt går också på bollen men hinner inte fram utan tar RC:s ben istället. Straffen är solklar. Figo lägger den högt till vänster men glädjen blir kort. Ronaldo startade för tidigt och domaren blåser omstraff. Enda skillnaden blir att den andra sitter lågt till vänster. 4-1 och matchen är helt över. Propagandaspel. Zidane vill kröna sin suveräna insats med ett mål och är väl självisk vid något tillfälle. Cambiasso går av för Guti, Ronaldo skulle haft minst en straff, men det känns som det kvittar.
Fast slappna av får man inte. På en av motståndarnas få hörnor kommer långe mittbacken Van Buyten upp och nickar in. Casillas lite villrådig och Pavon chanslös i en höjdduell mot ett fyrtorn med fart. Fast då återstår mindre än 10 minuter. Två av banans största, Ronaldo och Zidane går av för Solari och Portillo, men inte mycket mer händer. Vi har inlett med en stabil seger och bitvis riktigt vackert spel. Enda smolkerna att argentinarna Cambiasso och Solari såg lite haltande ut samt att några idioter på läktaren gjorde apljud när Drogba hade bollen. Så fick man sluta med något att klaga på, så borde det inte varit.
Real Madrid: Casillas; Míchel Salgado, Pavón, Raúl Bravo, Roberto Carlos; Beckham, Cambiasso (Guti, 73); Figo, Raúl, Zidane (Portillo, 85); Ronaldo (Solari, 85).
Olympique Marsella: Runje; Beye, Van Buyten, Hemdami (Vachousek, 61), Meite, Ecker; Celestini, Meriem; Marlet (Johansen, 37), Drogba (N'Diaye, 66), Mido.
Mål: 0-1, m.26: Drogba. 1-1, m.29: Roberto Carlos. 2-1, m.34: Ronaldo. 3-1, m.57: Ronaldo. 4-1, m.61: Figo, (straff). 4-2, m.83: Van Buyten.
Domare: Wolfgang Stark (GER).
Varningar: Runje (m.72), Raúl Bravo (m.90).
