Inför Real Madrid-Partizan
Mycket historia och lite nuläge.
Dags att med en seger mer eller mindre säkra avancemanget. Men först tillbaka till en av de mest mytomspunna matcher klubben spelat, tillbaka till 1966.
Efter att Real Madrid 1960 lekt Dylan och Nurejev i Glasgow och i sin bästa match någonsin tagit sin femte raka Europacuptitel falnade glansen något. Spelare för spelare byttes ut, man tog sig till final i nämnda cup både 1962 och -64 men förlorade båda gångerna. Den senare av finalerna skulle bli Di Stefanos sista match för klubben. Hans kollega Puskas stannade, men blev inte smalare med åren och under säsongen 65-66 fick ungraren så smått finna sig i att sitta på bänken, om ens det. Det nya laget, med unga spelare och den aldrig tröttnande Gento, blev Los Ye-Yes.
Det unga laget, med nästan enbart spanjorer i startelvan, tog sig mot alla odds 1966 till en ny Europacupfinal. Den 11 maj i Bryssel var det dags, och Partizan (som slagit ut bl a Manchester U på vägen) stod för motståndet. Precis som på onsdag kväll på annan plats, många segrar senare.
Två dagar före matchen hittade en journalist ett foto på Velasquez, Pirri, De Felipe och Grosso i Beatles-pose. Namnet Los Ye-Yes föddes och generationen, där flera spelare var kvar till mitten/slutet av 70-talet benämns nu alltid så. Men nu var det dags för final. Real ställde upp med 11 spanjorer enligt följande: Araquistan, Pachin, De Felipe, Sanchis, Pirri, Zoco, Serena, Amancio, Gross, Velasquez och Gento.
Mållöst i paus, och 10 minuter in i andra halvlek tog jugoslaverna ledningen. Men det unga laget reste sig. Några dribblingar och en iskall avslutning av Amancio gav kvitteringen med 20 minuter kvar. Och sedan var det dags för Serena. Trängd och långt ut, lyckades han få på ett "hoppskott" som gick in bakom Soskic. Som kapitlet heter i hundraårsboken - "Los Ye-Yes al trono Europeo". Lagkaptenen Gento, som vunnit mer än någon annan, har senare hävdat att detta var hans absolut roligaste seger.
Men nu gäller det 2003 och nya CL-titlar skall tas. Ett gott steg på vägen är att säkra vägen till nästa runda så tidigt som möjligt. Med seger imorgon är vi inte klara, men bra nära. Och seger skall det kunna bli. Partizan spelade två oavgjorda mot Djurgården och har en poäng på två matcher hittills i gruppspelet. Jag tror att de kommer att ta de poäng de får på hemmaplan, och helst inte alls mot oss..
Att vi har imponerat i båda CL-matcherna är tveklöst. Samtidigt har vi i båda matcherna släppt till första målet och sett lite osäkra ut ett tag. Sedan har ketchupflaskan gått i topp, som det heter. Glädjande då med rapporter om mycket bra spel från Vigo i lördags. Jag tror att både spelet och segerraden håller i sig och tippar att vi vinner med ett par mål. Jag förmodar att samma lag som ställde upp i Vigo startar, men blir inte helt förvånad om Guti kommer in på mitten, Helguera flyttar ner i försvaret och Raul Bravo hamnar på bänken.
Troligt Reallag: Casillas, Salgado, Pavon, Raul Bravo, Roberto Carlos, Figo, Beckham, Helguera, Zidane, Raul, Ronaldo.
Hela startelvan från finalen 1966, med undantag av avlidne Grosso, kommer att närvara vid matchen. Hylla dem!
Källor: www.marca.es, www.realmadrid.es. White Storm (Phil Ball; Cien años de leyenda (Real Madrids officiella jubileumsbok)
