Real Madrid-Partizan: 1-0
Seger utan gasen i botten mot ett defensivt Partizan.
Real Madrid imponerade inte särskilt idag. Ändå vann man en match i Champions League och lät knappt motståndaren komma över mittlinjen..
Nu var det kanske i och för sig så att motståndarna knappt försökte komma över mittlinjen, i alla fall inte särskilt ofta. Man ställde upp extremt lågt och gjorde det väldigt trångt på fjärdedelen närmast deras mål. Bara i undantagsfall ledde deras idoga bollvinnande till något benämnbart ett anfall. Man snodde åt sig några hörnor i andra halvlek, och Casillas fick göra en halvhyfsad räddning på ett skott utifrån i slutskedet, men i det stora hela var bollen i vit ägo.
Queiroz ställde upp det väntade laget, med Helguera på mittfältet och Guti på bänken. Raul Bravo fick alltså förtroendet som mittback bredvid Pavon. Tidigt syntes att vårt anfallspar inte riktigt hade rätt dag för att lösa upp motståndarnas låga defensiv. Ronaldo har ofta svårt när han får bollen felvänd och stillastående, och det fick han för det mesta idag. Raul lyckades nästan med varje dragning och mottagning, men bara nästan, sällan fullt ut. Hans reaktion blev att gå ner i banan, han tillbringade definitivt för mycket tid på mittfältet idag. Ändå skapade båda chanser de borde gjort mål på. Ronaldo var helt fri en gång i första efter lysande förspel av Zidane. Han brukar avsluta bättre. Raul ville köra sitt adelsmärke, lobben, i ett fritt läge där han bara kunde petat bollen förbi målvakten. Den gick över målet också.
Men Raul var ändå den som avgjorde det här. I 38:e minuten slog Beckham en hörna från vänster. Figo av alla människor fick huvudet på den och på väg mot mål nicktouchade nummer 7 in den, även om den hade gått in ändå. Av reprisbilderna väcktes misstanken att Raul kom från offside när han gjorde målet, men godkändes gjorde det.
Det skulle bli matchens enda mål, konstigt nog. Man tappade räkningen på alla skott Figo lade mot mål, på alla gånger Ronaldo inte kom genom (en gång snyggt stoppad av Beckham, i ett sorgligt missförstånd) och på alla Rauls smarta vändningar - ledande till ingenting. Figo och Beckham lade varsin frispark millimeter utanför stolpen och juggarnas målvakt Pantic gjorde en stabil match. Men orolig blev man aldrig. Det här var en match som inte framkallade särskilt mycket känslor, efter ledningsmålet kändes det klart, och uppvisningsspelet från tidigare CL-matcher hade inte de vita förmågan att bjuda på idag.
I paus gick Pavon ut, Helguera gick ner som mittback, och Guti kom in på mitten. Jag har inte riktigt koll på om Pavon var skadad eller om Queiroz med andrekaptenen på mitten ville få ett bättre passningsspel. Inte mycket hände spelmässigt, men Gutis snedtändning på övertid var en sådan grej man hoppades man han hade slutat med. Han skall vara glad att kortet bara blev gult.
Spelarkritik är annars inte helt lätt att ge. Alla körde i sina hjulspår och ingen glänste mer än enstaka gånger. Figo kan få ett lite högre betyg för sitt slit, samtidigt som han borde ha gjort mål - fler än det Raul snodde från honom. Annars benämner vi det här som en dag på jobbet där den viktigaste uppgiften - att fixa tre poäng - löstes. Men visst vill man se bättre koncentration framöver.
Real Madrid: Iker Casillas; Salgado, Pavón (Guti, 46), Raúl Bravo, Roberto Carlos; Beckham, Helguera; Figo, Raúl, Zidane (Solari, 79); Ronaldo (Portillo, 79).
Partizán: Pantic; Ognjanovic, Savic, Malbasa, Djordjevic (Brnovic m. 90), Rzasa (Stojanoski, 46); Duljaj, Nadj (Cakar 92), Ilic, Durlovic; Iliev.
Mål: 1-0, 38: Raul.