Partizan-Real Madrid 0-0
Ingen vidare match, men platsen i åttondelsfinalen är klar.
Den mest klassiska matchen mellan Real Madrid och Partizan spelades i Bryssel 1966, men även i Belgrad har los blancos varit förr. I den allra första Europacupen skulle Di Stefano och grabbarna bara ställa ut skorna efter 4-0 hemma. Det var 10 minusgrader och mängder med snö i Belgrad och nästan hela försprånget åts in, 3-0 till Partizan blev det. Hade även fyran kommit in kunde mycket varit annorlunda. Det har alltså varit tufft förr och det skulle det bli igen, om än snön var frånvarande.
Det enda frågetecknet i Reals laguppställning besvarades med Guti. Han fick börja på bänken och Helguera och Beckham bildade pivotepar. Raul Bravo och Pavon bildade mittbackspar. Fast särskilt länge varade det inte. Efter att de vita haft bollen precis hela tiden de första tio minuterna, Zidane möjligen skulle haft en straff, och Roberto Carlos visat sig vara dubbelt så snabb som två motståndare, var det frisparksdags. Det är konstigt att det inte hänt den explosiva kroppen förr, men nu var det dags. Någonting gick sönder på Roberto Carlos precis när han träffade bollen (som gick i muren till hörna) och bytet signalerades direkt. Guti kom in, Helguera gick ner och Raul Bravo ut till vänster. Under tiden med 10 man hade Partizan då morskat upp sig, börjat hålla i bollen och haft ett halvfarligt skott utanför. Spelet var utjämnat.
Mycket har snackats om Ronaldo senaste tiden. Den första halvtimmen var han den av våra forwards som syntes mest. Men han kom aldrig riktigt fram. Dels var han hårt tagen, dels kom han felvänd, dels missade han, och dels var planen inget vidare. Många gånger studsade bollen precis sådär lagom fel eller bromsade precis sådär lagom mycket för att chansen skulle rinna bort. Detta drabbade naturligtvis andra en Ronaldo (ett bra kontringsläge för Figo avbröts när bollen helt omotiverat hoppade upp en meter i luften) men eftersom han bygger sitt spel så mycket på fart var han den som hade mest problem. I minut 31 lyckades han bryta en dålig passning i försvaret och komma helt ren med målvakten, ett läge han inte brukar missa. Nu gjorde han det, skottet var inte vad det brukar trots tid på sig. Den hade suttit på Bernabeu (i Sundsvall hade han inte ens sett bollen). Strax innan hade nyomkontrakterade Salgado tagit sig genom och blivit manglad bakifrån strax utanför straffområdeslinjen. Eftersom en del av mangeln träffade bollen lite lätt valde domaren att fria. Språkförbistring mellan mig och den jugoslaviske TV-kommentatorn samt bristen på reprisbilder i allmänhet gör att jag möjligen kan ha fattat fel.
Vid ungefär denna tidpunkt började spelet stämma för Real. Anfallarna fortfarande bleka, men Zidane och Figo var igång. Guti-Beckham är inte världens hårdaste pivotepar, men de vann en del bollar på löpstyrka och speluppfattning. Tyvärr varvade de bra passningsspel med enkla misstag. Försvaret såg säkert ut och ytterbackarna kom fram flera gånger. Flera hörnor fixades, en av dem nickade Figo utanför i mycket bra läge. Strax efter slog Guti en mycket bra långboll på Rauls högerfot (tyvärr) som kaptenen slog på volley. Hörna igen. Resultatlös igen. Precis i slutet av halvleken kom Partizan fram i två sekvenser värda att lägga på minnet. Den första för att Pavon avvärjde med ett alldeles vansinnigt elegant försvarsspel, påpassligt i närbild, den andra för att den ledde till Partizans dittills bästa chans. Raul och Guti kom för långt ner i knät på försvaret och i villervallan var plötsligt en spelare fri att slå inlägg på bortre stolpen där en annan kom ren. Iker Casillas räddade lysande, som vanligt. Mållöst i paus, med visst övertag för oss. Men Partizan var med.
Upplägget på andra halvlek liknade lite den första. En stark inledning av Madrid, utjämning av spelet, sedan ytterligare en stark Madridperiod innan Partizan stack upp med farliga chanser mot slutet. En intressant liten händelse i början av halvleken var när en Partizanback helt sonika sprang ifatt en Ronaldo med fart och plockade bollen. Det ser man inte ofta. Nästa chans blev Zidanes, lysande framspelad av Guti lade han ytterligare ett halvhyfsat skott som målvakten ytterligare en gång tippade till hörna. Men de riktigt stora chanserna låg på Ronaldo. Efter en timmes spel visade Zidane sin genialitet (han blandade och gav annars) och vrickade till brassen, fri med målvakten. Han såg ut att ha ett klockrent läge att göra mål, vilket han då brukar göra, men lade istället bollen inåt - till en motspelare. Osjälviskt och, med facit i hand, felaktigt. Strax efter fick vi se Reals allra vackraste anfall för dagen. Beckham snyggt till Figo, ännu snyggare till Raul och efter en vrickning var Ronaldo fri med målvakten. Avslutningen höll tyvärr ingen klass alls. Men han gör två mål till helgen.
För jugoslaverna byttes i mitten på andra halvlek Drulovic in. Han var en av deras bästa på Bernabeu och så även nu, bara efter någon minut kom han genom efter att de rullat upp oss a la gurkburk. Skottet utanför. Vid ungefär denna tid tog motståndarna tillbaka mycket av initiativet. Madrid kändes lite inte helt inspirerat, grovjobbet funkade, men varje försök till läckerhet misslyckades. Istället skapade motståndarna det som skulle bli matchens allra farligaste chans. Ett skott utifrån räddas av Casillas och bollen blir liggande stilla rakt framför mål. En jugoslav nådde den först men petade den osannolikt nog utanför. Strax innan hade Beckham visat den hårdhet han borde visa jämnt, vunnit boll, tagit sig fram och avslutat utanför. Även Figo och Ronaldo hade ytterligare någon chans men matchen hade nu ett skimmer av mållöst om sig. Casillas fick visserligen göra en lysande räddning till på övertid, men 0-0 blev det.
Precis som förra matchen mot Partizan var detta en dag på jobbet. Inga varningar utdelades i matchen (trots att framför allt Figo och Beckham togs hårt), vilket knappast är vanligt i CL-gruppspel. Nu är los blancos klara för åttondel och mot Porto fixas klar gruppseger. Sedan gäller nya mål.
PARTIZÁN: Pantic; Djordjevic, West, Bajic, Savic, Malbasa (Rzasa 18); Duljaj, Nadj (Drulovic 65), Ilic; Iliev, Delibasic (Stojanovski 45).
REAL MADRID: Casillas; Salgado, Roberto Carlos (Guti 11), Pavón, Raúl Bravo; Helguera, Beckham, Figo, Zidane; Raúl, Ronaldo
