Real Madrid-Valencia 3-0
Ryktet om ett lag i kris tillbakavisades rejält. Los Blancos skaffade sig ett mycket bra utgångsläge inför returen.
Jag kom på mig själv före matchen att tänka att den centrala mittfältskampen nästan var mer intressant än matchutgången. Kan Guti-Beckham hålla emot Albelda-Baraja kan de hålla emot vem som helst. De båda ljushåriga skönheterna (?) är kanske inte ideala partners på mitten, men just ikväll var de riktigt bra. Och framåt hade vi folk som kunde göra mål.
Just det där med att göra mål (om någon har glömt det är det var fotboll går ut på) var Valencias förbannelse ikväll. Matchen inleddes med högt tempo från båda lag och redan efter två minuter fick Albelda ett öppet läge i straffområdet. Varken jag eller Madrids backlinje fattade hur men skottet gick utanför. Han visade därmed vägen för matchens store målsumpare, Mista.
Efter de första, relativt jämna, tio minuterna tog Valencia över. Fast övertaget spelmässigt var inte så stort. Guti började mycket bra och även Beckham jobbade bra. Chansmässigt var matchen dock Valencias. Vårt pivotepar var som nämnts bra, men hjälpa till i eget straffområde är inte deras specialitet. Med våra offensiva ytterbackar, en Helguera i en ovan position, samt en målvakt ovan vid spel, blir resultatet lätt något som kan liknas vid hönsgård. Mista hade en nick i fritt läge som han borde fått på mål, och senare ett öppet läge efter att Raul Bravo gjort ett häpnadsväckande dåligt ingripande. Mista sköt över.
Efter en halvtimme hade Madrid inte spelat dåligt, men riktigt bra såg det inte ut. Fast sådant ändras ju så fort. Roberto Carlos drog på sig två gubbar ute på kanten innan han slog bak bollen till Solari. Argentinaren hade startat matchen värdelöst men slog nu ett perfekt inlägg till en absolut perfekt löpande Raul. Avslutningen var även den perfekt - en nick helt otagbart i bortre hörnet. Med målet i ryggen spelade Los Blancos upp sig och vi fick se några exempel på riktigt vackert passningsspel utan några riktiga lägen. 1-0 i paus var knappast rättvist sett över hela halvleken men det spelade liksom ingen betydelse.
Efter paus fortsatte det höga tempot, och Madrid fortsatte att spela bra. Även bakåt tyckte man ofta att det såg säkert ut, men varje gång lyckades någon visa på motsatsen. Aimar hade svårt att skapa något från sin släpande anfallsroll, men Mista lyckades få ytterligare några lägen. Ett friläge efter en hårresande miss av Helguera borde han gjort mål på, men Cesar var snabbt ute och avvärjde. Detsamma gjorde han när inhoppande Angulo även han var helt ensam framför mål. Bra jobbat. Vår bästa chans under första halvan av halvleken var när Ronaldo, mer eller mindre helt osynlig fram till dess, blixtrade genom men sköt över ur bra läge.
Eftersom brassen på topp just nu inte blixtrar mer än någon gång per match blev jag nästan orolig att det inte skulle bli något Ronaldomål i kväll. Det hade jag inte behövt. Med tio minuter kvar gick Figo på genombrott, fick genom bollen men inte sig själv. Många väntade på frispark men Ronaldo kom in i straffområdet med hög fart och nådde bollen före Palop. Domaren använde fördelsregeln, Ronaldo rundade Palop och två backar ställde sig i målet. Ronaldo var iskall, hade inte för bråttom utan väntade tills han hade kontroll och smällde då upp bollen i krysset.
Bara några minuter efter målet tog Raul, ikväll jobbandes över stora ytor och livsfarlig i straffområdet, emot ett inlägg, drog sig fri, och föll. Domaren blåste inte och jag har inte en aning om ifall han gjorde rätt. Dock inverkade nog situationen på bedömningen några minuter senare, när lagkaptenen återigen tog sig fri. Jag vet inte vad regelboken säger om "rundpallsspark som visserligen träffar bollen först men manglar motståndaren strax efter". Kåmark tyckte inte det var straff, men domaren tyckte det, och jag tyckte det också. Figo satte den kallt till höger.
Nu var Valencia irriterade och det kändes som att ett mål till skulle vara möjligt. Istället blev man rädd att det skulle komma ett på andra hållet, när Beckham blev utvisad med några minuter kvar. Strax efter drabbade dock samma öde David Albelda (i båda fallen bestod varningarna av en protest och en tveksam fällning) och man kunde lugna sig. Valencias sista chans, en frispark, sköt Baraja bort totalt.
Om vi tittar på spelarna var för sig började Cesar osäkert men gjorde bra insatser i andra. Mittbacksparet gjorde några grova missar, men också (framför allt Helguera) många bra saker, Salgado slet som vanligt - felfri utan att glänsa, medan RC blev bättre och bättre ju längre matchen led. På mitten började Solari dåligt men var mycket bra efter den första halvtimmen, Guti och Beckham var båda riktigt lyckade centralt, och även Figo gjorde en mycket bra match - särskilt i andra halvlek. På topp gjorde Ronaldo ett underbart mål men inte så mycket mer. Försöker dock även när det inte funkar, vilket lovar mycket gott framöver. Är han hel gör han 35 mål i ligan i år. Raul slutligen var möjligen planens bäste spelare. Jobbade hårt när motståndarna hade bollen men hann ändå med att göra ett mål och fixa en straff. Var dessutom mer delaktig i speluppbyggnadsfasen än vad han brukar.
Real Madrid gjorde en bra match, trots viss osäkerhet i försvaret. Att vinna med 3-0 mot ett av världens bästa lag är alltid en prestation, samtidigt är det två matcher som gäller. Vi säger inte så mycket än, denna veckan nöjer vi oss med att säga att vi har ett bra utgångsläge inför returen.
REAL MADRID: César; Míchel Salgado, Roberto Carlos, Helguera, Raúl Bravo; Beckham, Guti, Figo, Solari; Raúl, Ronaldo (Cambiasso 90).
VALENCIA: Palop; Garrido, Ayala, Marchena, Carboni; Albelda, Baraja, Vicente, Rufete (Angulo 61); Aimar, Mista (Xisco 73).
MÅL:
1-0, min.32: Raúl
2-0, min.80: Ronaldo.
3-0, min.85: Figo