Monaco-Real Madrid 3-1
Over and out!
Att hålla på ett lag som oftast vinner har naturligtvis sina fördelar, en nackdel är att man tar åt sig så illa de gånger de faktiskt förlorar. Fast känslorna efter Madrids fiasko igår har inget med det att göra. Till och med den mest inbitna Rayo-masochist hade varit förkrossad om hans lag åkt ur på det sätt som Los Blancos gjorde igår.
Startelvan var den väntade, med Borja istället för Beckham på mittfältet och Mejia bredvid Helguera i mittförsvaret. Raul Bravo på bänken denna gång alltså. Det såg bra ut i 45 minuter. Madrid hade mycket boll och ett helt annat spel än motståndarna. Monegaskerna höll dock emot på ett hyfsat sätt, framför allt genom att springa mycket. Deas vänsterback Evra sprang nog mer än en ordinär Roberto Carlos och det brukar ju inte betyda lite. De skulle knappast orka, tänkte jag.
Med 10 minuter kvar av första avgjordes matchen, trodde jag. En dittills blek Ronaldo kom i djupled mot köttmuren men istället för att försöka ta sig genom släppte han mycket snyggt bollen till Guti. Lika snyggt avstod andrekaptenen från att ta bollen och plötsligt var den hos en fri Raul som avslutade kliniskt i krysset. Nu kändes det säkert.
Sade jag att det såg bra ut i 45 minuter? Tyvärr varade halvleken längre än så. Efter sådär 47 kom ett inlägg från vänster, Madrids mittbackar hade gått till pausvila och Morientes kunde nicka ner till Giuly. Dennes skott tog på Roberto Carlos och plötsligt var det 1-1. Kanske Casillas borde tagit den ändå. Men Monaco behövde göra två mål till, det såg fortfarande bra ut.
Andra halvlek blev dock ett riktigt riktigt pinsamt bevis på att man inte kan vinna matcher om man inte försöker. Monegaskerna gick ut råtaggade och satte ett oerhört tryck redan från början. Tre minuter tog det innan Morientes hade nickat in 2-1 för dem. Som sagt tidigare, hellre han än någon annan - men helst ingen alls.
Och Monaco fortsatte. Känslan var att när Madrid börjar spela kommer man att fixa till ett mål, om inte annat på en individuell prestation. Fast mer och mer började man istället få känslan att Madrid kanske inte kommer att börja spela, och att det kanske inte kommer att göras någon individuell prestation. Än värre blev det givetvis mitt i halvleken när Giuly styrde in ett misslyckat skott från kanten. 3-1 och Monaco vidare.
OK, alla tjatar om vår dåliga defensiv, men medger att vår offensiv är fullständigt lysande. Alltså dags att sätta tryck på motståndarna och se till att göra mål? Nej, inte idag. Oftast kändes det inte som man försökte och resten blev bara en pina. Visst kunde Zidane fått en straff, visst kunde linjedomaren missat den minimala offsiden när Raul nickade in en boll, visst kunde Raul satt ett bra läge efter en misslyckad utspark från motståndarmålvakten. Men Monaco hade än fler lägen. Som sagt var, med något undantag kändes det knappt som att man försökte. Plötsligt var matchen slut och Madrid ute. That's it.
Kan man skylla en sådan här kollektiv kollaps på tränaren? Ja, oftast kan man det. Det är hans förbannade uppgift att få spelarna taggade inför en sådan här match. Men i just fallet Real Madrid är det ändå tveksamt. Spelare som Zidane med flera skall kunna klara det där själva. Det gjorde de inte igår. Och det var lika mycket dålig offensiv som dålig defensiv som gjorde detta.
Betyg: Visst finns det gradskillnader i helvetet, men jag orkar inte se dem en dag som denna. För att inte riskera att ge någon för högt av misstag underkänner jag rubbet. Alla får betyget noll. I övrigt vill jag bara säga: Lycka till Fernando Morientes! Du behöver inte revanschera något för alla vet vad du kan. Hoppas du får din fjärde CL-titel!
Mónaco: Roma; Ibarra, Rodríguez, Givet, Evra; Giuly (El Fakiri 82), Plasil, Cissé, Rothen, Morientes (Adebayor 85), Prso (Nonda 60).
Real Madrid: Casillas; Salgado (Raúl Bravo 84), Helguera, Mejía, Roberto Carlos; Borja (Solari 71), Guti (Portillo 88); Figo, Zidane, Raúl; Ronaldo.
Mål: 0-1 min.35: Raúl. 1-1 min.45: Giuly. 2-1 min.48: Morientes. 3-1 min.66: Giuly.
