Kaptenen på 10-årsdagen
Intervju med kaptenen på dagen denne fyllde tio år i den vita tröjan.
Under denna dag bör du känna en alldeles speciell stämning, dessa timmar är väldigt känsloladdade!
Ja, de är mycket känsloladdade. Jag har olika känslor. Jag känner mig särskilt gynnad över att vara i Real Madrid, klubben där jag växte upp. Det är tio år i den professionella eliten, med mycket glädje och ändå lite motgångar. Men det viktigaste är påverkan på människorna man har känt, att ha sett hur Bérnabeu utvecklats och den nya "Real Madrid City" (Cuidad del Real Madrid) som kommer att byggas, att ha levt under olika presidenter, tränare, kollegor. Alltid med mäktiga minnen.
Och du är alltid Raúl.
Just nu, ja, men någon dag kommer jag inte längre att vara det. Därför vill jag njuta av dessa fantastiska stunder optimalt. När jag pratar med "föredettingar" som har dragit sig tillbaka helt, önskar de mig allt lycka att kunna fortsätta spela och njuta. Man måste njuta maximalt, för varje dag som går i Real Madrid, där allting är underbart. Vissa stunder är svåra också, men genom hela min karriär har jag haft betydligt fler goda dagar än dåliga.
När du började spela fotboll, föreställde du dig hur mycket det skulle ändra dig?
Det var omöjligt att föreställa mig det. Jag såg det som en omöjlig dröm, men allting hände utan att jag riktigt förstod det. En dag steg jag på tåget, nästa dag märkte jag att folk lade märke till mig. det ändrade mitt och min familjs liv, och jag är stolt över det, för det är det jag brinner för. I mitt huvud hade jag alltid tanken om att bli en fotbollspelare och nå den högsta nivån. Med hårt arbete och stor offervilja har jag erfarit tio år på denna nivå, och jag förväntar mig att erfara många fler år med lycka på denna nivå för att sedan känna mig stolt över min bedrift.
När Valdano sade till dig: "Var inte ledsen, du ska få spela!" Tänkte du redan på att du skulle bli nummer ett?
Jag tänkte att jag skulle spela och prestera bra. När den chansen kom, visste jag att den inte skulle undgå mig. Jag var tvungen att satsa mitt bästa och lägga ner alla minna sinnen på det, annars skulle jag få ett liv fullt av ångest. Nu, efter tio år, tänker jag: "Vilken idiot jag hade varit om jag inte hade gett allt!" Jag känner mig nöjd över den chansen, framförallt för att jag gav allt och drog nytta av situationen. Jag fortsatte mitt hårda arbete och därmed fortsatte jag att växa som spelare. Jag lärde mig av spelarna och tränarna som omgav mig. Det är klart att Valdano har varit en viktig person i mitt liv, som alltid kommer att vara i mina minnen. Utan den där chansen, vet man aldrig vad som skulle skett.
Kaptenen pratar...respekt! Det finns bara...en kapten!
Källa: realmadrid.com
