Om att se El Clasico live
Conny Chammas berättar om det kanske största en madridista kan uppleva, ett El Clasico på Bernabéu.
Ivern trappas snabbt upp. Tankarna är i omlopp och nu kan man nästan känna doften av gräset från mäktiga Estadio Santiago Bernabéu någon kilometer därifrån. Trots inte mer än fyra-fem timmars sömn är man pigg som en geting när man vaknar och av ren reflex störtar upp ur sängen med tankarna: "Vad är klockan? Hur långt är det kvar? Inga skador? Va, va, va?". Efter att ha märkt av sitt ivriga ryck är det dags att en titt utanför fönstret. Långa kontorsbyggnader pryds med tonade rutor som speglar en stor bit av gatorna. Gatorna pryds av lokaler som i nio av tio fall är någon form av snabbmatsrestaurang eller matbutik som allt som oftast är nästintill fulla med Madridbor. Nu fick man skynda sig för att hinna få äta gratis frukost innan buffén skulle stängas. En dag kvar till El Clasico och det är nästan så att man vill lägga sig igen och drömma bort dagen tills det är tid för årets match. Efter ett insidertips mitt i ätandet så är det tydligen så att Real Madrids sista träning är klockan elva. Frukosten känns inte så viktig längre och vi ger oss snabbt ut för att hitta "Las Rozas" där träningen tydligen är. Vem vet, kanske var denna information från ett gäng turister en blåsning men den här chansen var för bra för att inte försöka ta i anspråk.
Efter att ha frågat ut en taxichaufför på en taxistation så lägger sig alla hans taxikompisar i konversationen. Helt plötsligt är det sex stycken taxichaufförer som ger sin åsikt på hur man tar sig till Las Rozas, vad det kostar och om det är öppen eller stängd träning. Priset skulle enligt dom bli 40 Euro och det ryktades att träningen skulle vara öppen men ingen visste säkert. Livet är emellertid en chansning men 80 Euro för att se Real Madrids träning kändes lite mycket så det blev av till tunnelbanan men det gick inte så bra med alla olika direktioner och att lyckas resa till rätt plats och vara framme till rätt tid med halvknackig spanska och ingen aning om var som är var så blev det taxi till slut i alla fall. Efter 25 minuters cirkulerande så hittade taxichauffören till slut Las Rozas och här såg man helt plötsligt skillnad på Madrid och Madrid. Vackra villor och stiliga växtliga dekorationer påpekade att detta inte var något område för en medelklass Madridbo.
Endast fem minuter kvar till träningen och med en kö på ca 100 personer så var det inte så svårt att se var man fick tag på biljetter vilka kostade sex euro per person. Träningsanläggningen var vacker, otroligt vackert gräs med ren och ståtlig läktare med en kapacitet på kanske 10000 åskådare. Inte dåligt att ha en sådan plan endast för träning. Efter en kvarts väntande så började något att hända. Gravesen var först ut och sedan kom resten av gänget. Först tillämpade de kvadraten i två grupper med en i mitten. Raul värmde upp Casillas. Efter en kvart så började de jogga lite runt planen. Det blev tre varv till slut för våra stjärnor. Ronaldo låtsades knyta skosnörena första varvet för att sedan hänga på de andra. Efter det så var det spel på två mål. Raul, Ronaldo, Celades, Samuel, Solari, Guti, Bravo, Salgado och Borja spelade i det gröna laget medan bl.a. Zidane, Beckham, Carlos, Owen och Figo spelade i det blåa laget.
Carlos bjöd på en cykelspark, Ronaldo på en tunnel och Zidane på en fantastisk nedtagning. Efter det så traskade stjärnorna till omklädningsrummet. Alla utom Beckham, Figo, Ronaldo och Gravesen som tränade frisparkar mot en "låtsasmur". Beckham satte en, Figo två och Ronaldo fyra. Gravesen satte ingen den stackaren. Om det var frivillig träning eller inte det vet jag inte. Efter frisparkarna så började det bli väldigt många kalla vindar och därmed var träningen slut, efter 80 minuter. Ronaldo bjöd på en vinkning och ett stort flin som avslutning. Nu var nästa punkt på vårt schema att besöka Estadio Bernabéu. Shopen var öppen och jag passade på att köpa en läcker nyckelring med en avbildning av Ronaldos tröja på och en fin halsduk med texten "Hala Madrid". Nu var det dags att sova bort kvällen och natten för att slippa det tidlösa väntandet.
Söndagen och matchdagen började som vanligt med frukost. Därefter blev det en lång promenad längs Madrids gator. Man märkte att det var matchdag. Det var bilar parkerade på varje gata redan på eftermiddagen och koner sattes upp för att undvika att folk skulle parkera på varje vägren. Sånger började höras i staden fram emot klockan elva och folk tutade glatt på vägarna. Vi själva var där vid sextiden och det var enormt vackert. Tiotalet souvenirstånd var öppna som sålde allt från Juventuskepsar till Real Madrid-toalettsitsar. Flaggor svajade och det var en fantastisk stämning.
Klockan var tjugo över sex när vi släpptes in och till min besvikelse var det på kortsidan vi satt men det blev ju bra ändå då vi fick vara riktigt nära tre av lagets fyra mål. När vi kom in var det tomt på läktarna och det dröjde till fem minuter innan avspark innan det blev fullsatt. Lagom till avsparken så höjdes ett avlångt blått överdrag med en vit text som sa: "ASALTO A LA LIGA" vilket betyder "Anstormning mot Ligan". Som uppvärmning sprang Barcelonaspelarna från långsida till långsida samtidigt som våra spelare stod stilla och passade boll två och två. Ronaldo och Raul hade nog fler felpass än det är på en småbarnsträning. Matchen drog igång och det började sjungas "PUTA Barça, PUTA Barça, PUTA Barça". När Barça-klacken försökte bidra med sång och ramsor de själva så tystades dom ned av burop från de vita anhängarna. Resultatet är vid det här laget välkänt och ett par minuter innan full tid så började lagets himno (hymn) att spelas och alla fans sjöng med. Som tur var hade jag laddat ner låten och lyssnat på många gånger så jag kunde sjunga med och medverka i segerfirandet. Staden Madrid var efter matchen otroligt vacker. Överallt gick fans klädda i Madridföremål och Real Madrid flaggor hängde utanför bilrutorna.
Det bästa var nog att allt gick bra utan några som helst våldtilltag. Mitt i allt segerfirande var det även ett Barça-fan som fick en Barça-flagga av sin far och trots denna felaktiga väg så respekterades den av oss Real Madrid-supportrar. Vi fick vår hämnd och nu ska vi försöka att rädda hedern samt vinna de resterande matcherna. Tappar Barcelona poäng i nästa match så är det dags att verkligen börja tro. Tro gör jag inte än men hoppas kan vi göra så länge det finns en matematisk chans. Avgörs ligan i sista omgången så ska jag nog resa iväg för att se den matchen också och heja fram våra hjältar live. Det är dock på bortaplan så då får jag ta med ljudförstärkare för att göra ett kraftigare ljud så jag gör ett ljud likgiltigt ett par hundra sjungandes Madridfans.
Som avslutning vill jag säga att trots våra fans är "tråkiga" på det sättet att dom inte har bengaliska eldar och riktigt stora tifon etc. så kan vi vara stolta. Se på Inter-Milan på San Siro. Vi har kanske inte enorma flaggor och brinnande facklor men vi har ett stort hjärta och våra sånger slår de flesta och bästa!
¡Hala Madrid!
Conny Chammas (mer känd som O Fenômeno på forumet)