Taktik och nyförvärv
Lite funderingar kring lagets formation och eventuella förstärkningar.
Med en dryg månad kvar av Silly season kan man knappast beskylla Real Madrid för att ha varit kaxiga i sina värvningar. Däremot kan man för första gången på länge se en röd tråd i värvningarna, man värvar för att förstärka, man värvar med hjärnan och man värvar till ett redan bestämt spelsystem.
De senaste årens jättevärvningar har medfört stora problem för våra olika tränare när de har fått göra plats åt de olika stjärnorna, på lagets bekostnad. Många gånger har vi ställt upp med lag där de flesta spelarna kväver varandra istället för att göra varandra bättre. Vi har helt enkelt haft för många spelare av liknande sort samtidigt på banan och det har hämmat oss i såväl offensiven som defensiven.
Man kunde se snabba förbättringar när Luxe kom till klubben. Han trodde stenhårt på sin diamant, i början med samma spelare som i doble-pivote systemet fast i lite annorlunda positioner. När inte heller det fungerade kom Luxemburgo på idén att peta Figo, lite orättvist kan tyckas med tanke på säsongen som Figo gjort så långt, men det gav laget en helt ny dimension. Många spelare som t.ex. Beckham och Raúl vaknade till liv och de sista månaderna presterade vi faktiskt ganska trevlig fotboll med el Clasico som absolut höjdpunkt. Anledningen till uppvaknandet stavades balans, nu hade vi balans framåt och bakåt, Beckham fick sin lite favoritroll lite till höger men ändå i mitten så att säga, Raúl fick även han lite fart i benen och verkade ha kul igen men framförallt bidrog Michael Owens löpningar åt oändligt mycket större ytor för övriga spelare.
Men när säsongen var över fanns det fortfarande ett problem. Zinedine Zidane kom inte helt till sin rätt ute till vänster (något som han aldrig gjort för den delen). Han blev inte Europas bästa spelare genom tiderna genom att ruscha längst kanten, självklart har man gjort fantastiska matcher från den positionen också men han är en offensiv innermittfältare och ingenting annat. Än mindre passar det honom att spela på kanten nu när han börjar komma upp i ålder och snabbheten inte är den samma.
Då kommer jag tillbaka till samma återvändsgränd som jag alltid gör när jag funderar över det här problemet, Zidane och Raúl. Zidane är en offensiv mittfältare och Raúl är en släpande forward, de vill agera på ungefär samma position och var vi än placerar dem i utgångsläget så söker de upp ungefär samma yta ändå. Jag vill inte säga att det är omöjligt att spela dem samtidigt för det är det inte. Men jag tror att vi måste tillämpa rotationssystemet om vi ska kunna ha en chans att vinna alla de titlar som vi strävar efter. Zidane har själv sagt att han tror att 30 matcher är något av ett max för honom om han ska kunna hålla sin högsta klass. Real spelar över 50 tävlingsmatcher på en säsong. Givetvis måste Zidane delta i mer än 60 % av matcherna men tillsammans med vänstermittfältsproblematiken är det just det här med de många matcher vi spelar med samma startelva som hämmat "Zizou" och även de andra spelarna.
Raúl kan alternera mellan att spela släpande och att spela forward, i vissa matcher kan ju Zidane spela till vänster i diamanten om det skulle behövas. Men idealet måste ändå vara att använda Zidane i en fri roll bakom två anfallare, han spelade där mot Chivas och var enligt de spanska tidinigarna helt lysande den halvleken han spelade. Då blir Zidanes tidigare position ledig, Gravesen spelade där mot Chivas när Garcia var balansspelare. Det känns som det är en aning defensivt även om man inte ska underskatta danskens offensiva kvaliteter. Däremot kanske det kan vara ett alternativ vid tuffa bortamatcher.
Vad jag vill se är en utpräglad tvåvägsspelare som behärskar det mesta. Steven Gerrard var ett bra alternativ men honom får vi glömma. Min favorit till platsen är istället Michael Ballack som är en mycket komplett fotbollspelare, en dynamo som skulle passa perfekt med sina djupledslöpningar, passningar och distansskott. Sedan är väl knappast Bayern så villigt att bli av med sin mittfältsmotor så här ett år före VM. En Paul Scholes för 2-3 år sedan hade även uppfyllt mina kriterier.
Nu har vi en 5 veckor kvar att spetsa till laget. För förstärkningar behövs, en i varje lagdel enligt mig. Vi får hoppas att Robinho-såpan snart får ett lyckligt slut och att vi får njuta av hans trollnummer till hösten. Det känns som vi varit lite tama på marknaden än så länge men Sacchi kan sin sak och vet förhoppningsvis vad han vill ha. Sedan får vi hoppas att vi har en plan B om vi inte skulle lyckas med våra prioriteringar. En upprepning av förra sommaren vill man ju inte uppleva.