Casa Blanca v.37

I. Vi är nu lagom långt inne i säsongen för att någorlunda rättvist kunna bedöma lagets form. Vilka allmänna/speciella intryck har du fått hittills?

Kviborg
– Att Real Madrid tagit full pott utan att spela sådär överdrivet bra. Defensiven känns dock rätt stabil även fast man inte satts på något större prov ännu. Framåt är det kul att se Benzema leva upp till förväntningarna, äntligen! Överlag tycker jag dock att det gått en för kort del av säsongen för att kunna analysera det hela vidare.

Broberg
– Det må vara tidigt men en summering av säsongsupptakten tycker jag visar att Madrid har kvar samma styrkor och genom individuell progression på framförallt Karim Benzema kan man nog säga att laget som helhet redan är bättre än fjolårsupplagan. På samma sätt som styrkorna finns kvar så återstår dock samma problembild. Real Madrid skapar majoriteten av sina målchanser genom ett hypersnabbt omställningsspel och raka attacker, men i uppställt anfallsspel finns det fortfarande brister, såväl kollektivt som individuellt. Kollektivt handlar det om en diffus spelidé med återkommande problem att hitta ett flyt i passningsspelet och anfallsspelet blir inte sällan impulsivt och ogenomtänkt. Detta kan sedan kopplas vidare ner mot dem olika lagdelarna och de olika individerna där tre delar framträder tydligare än andra.Dels handlar det om högerbacksplatsen där Sergio Ramos för länge sen nått sitt max som ytterback och ibland får jag intrycket av att han ofta nöjer sig med att säkra sin kant i defensiven och de offensiva initiativen är oftast inte tillräckliga för att få ett dynamiskt kantspel även längs högerkanten.

Del nummer två är alltjämnt det centrala mittfältet där bolldistributionen fortfarande är för långsam och förutsägbar. Sahins skadeproblem skjuter fram en slutgiltig analys men som jag berört tidigare är det inte helt enkelt att hitta ett dynamiskt och balanserat pivotepar så länge Xabi Alonso utgör ena hälften. Med det menar jag inte att basken är dålig, långt därifrån, men hans spelstil är väldigt säregen och kräver väldigt mycket av spelaren han har bredvid sig. Initialt ville man ha Xabi bredvid en utpräglad bollvinnare men med tiden insåg många att det alternativet blev för baktungt för att fungera i den spanska fotbollen, därav jakten efter en tvåvägsspelare 2010. I de flesta lag skulle kombon Xabi-Kheidra vara närmast ultimat ur ett balansperspektiv men i ett Madrid som ska föra matcherna och vill vara bäst i världen räcker inte det heller till alla gånger. Därför ska det bli väldigt spännande att se hur det kan falla ut med en Nuri Sahin, och alla är vi väl frustrerade över turkens noll minuter.
 
Sist ut är den tidigare så genomanalyserade spelskickligheten hos våra offensiva spelare där den offensiva kvartetten inte spelar riktigt samma fotboll. För tillfället är offensiven ganska beroende av att Mesut Özil eller Karim Benzema hittar kreativa lösningar medan yttrarna Ronaldo och Di Maria brottas med ett tvådelat problem. Kantduon finns på planen för sin förmåga att göra skillnad individuellt genom sitt utmanande spel och i ett 4-2-3-1 är det oerhört viktigt att kantspelarna gör sina försvarare relativt frekvent. Ronaldo har haft den här tendensen under en längre tid men under säsongsupptakten har också Di Maria misslyckats alternativt kommit ur matchbilderna och hoten från kanterna har inte funnits där i tillräcklig utsträckning. Felprocenten i dribblingsförsöken skulle dock inte behöva bli ett problem om det dels funnits ett fungerande och synkat anfallsspel att falla tillbaka till men en av de största anledningarna till att det fortfarande inte finns det ligger i just spelskickligheten och beslutfattandet hos kantspelarna. Från och till blir det tydligt hur såväl Di Maria som Ronaldo saknar förmågan att vara en del av en helhet offensivt och när heller inte deras spel 1-1 fungerar blir anfallsspelet precis så hackigt och enkelspårigt som i senaste matchen mot Zagreb.Ronaldo motiverar alltmer sin plats genom målskyttet och är såklart given enbart genom sina mål. Di Marías bergochdalbana underströks i Zagreb där ett mål legitimerade hans insats men hans spel måste upp flera snäpp. Det är utan tvivel ett problem att Di Mariá saknar konkurrens och det är beklagligt att ledningen nöjde sig med Callejon och inte gick för en klasspelare till det offensiva mittfältet.   
 
Mourinho har en hel del att arbeta med och ska hans beryktade andra säsong ha något inflytande i Real Madrid är det i huvudsak offensiven som behöver genomgå finjusteringar. Defensivt är nog Mou ganska trygg men även på det planet finns det anledning att dra några av spelarna i örat då det inte har känts som koncentrationen har varit på topp under de första matcherna vilket föranlett mer farligheter än normalt. Trots att Carvalho nästan alltid tar rätt beslut, står rätt och trots att han gjorde en närmaste perfekt debutsäsong så har jag en återkommande oro om huruvida portugisens långsamhet kan få Madrid att lida under säsongen.
 
Det finns på det hela taget en hel del att förbättra men vi ska komma ihåg att säsongen bara är tre matcher gammal och möjligen kan överkomligt motstånd den första månaden göra att poängen trillar in och att spelet hinner komma igång lagom till när den tuffare perioden drar igång i slutet på oktober. 
 
Eriksson
– Med försäsongen och de inledande ligamatcherna i ryggen kändes det nästan som en oförskämt bra start. Men även om man egentligen inte ska lägga särskilt mycket vikt vid det första Champions League-mötet - det handlar bara om om att inte förlora - så grusade onsdagens CL-match mitt intryck rejält, samtidigt om den bekräftade ett par andra tankar (vi kommer in på dem i fråga två). Ett Real Madrid som är hårt drillat under Mourinho och har spelat tillsammans i i över ett år ska inte ha sådana bekymmer med lag som Dynamo Zagreb. Om det beror på underskattning, att Mourinho inte satt på bänken eller något annat vet jag inte. I Viasatstudion pratade man om vad tränaren på bänken faktiskt har för betydelse för spelare, kanske är det så att det påverkar ett par av lagmedlemmarna lite extra då "Mou" är som en fadersfigur som alltid står bakom spelarna. Hur som helst så krävs skärpning, och då är jag övertygad om att man är på rätt spår.

II. Vad är i dagsläget den ideala startelvan för Real Madrid?

Kviborg
– Exakt den som José Mourinho mönstrade senast mot Dinamo Zagreb, kanske att Sahin ska in i den elvan sen.

Broberg
– Elvan som startade mot Zagreb med Khedira istället för Coentrao är fortsatt idealelvan så länge Sahin är indisponibel.

Eriksson
– För tillfället anser jag att det bara finns problem med en position och det är högerytterplatsen som idag ockuperas av di Maria. Det var uppenbart mot Zagreb att han fortfarande är alldeles för valpig för att vara en startspelare i Real, trots ett fint mål. Felbesluten tar aldrig slut, skott kommer i fel lägen och det kladdas för mycket på bollen. För ett tag sedan skrev jag att di Maria är en bra spelare att ha på plan mot Barcelona då han har en förmåga att arbeta konstant i både offensiv och defensiv, vilket många andra yttrar inte har, och det står jag fast vid. Men det blir så tydligt i matcher där även övriga i laget har problem att hans övriga förmågor inte räcker till just nu. Därför är det synd att Real inte har några riktigt bra alternativ att ha i startelvan på den positionen.

Personligen skulle jag hellre se en anfallstrio bestående av Ronaldo-Benzema-Higuaín, där det inte behöver vara hugget i sten vem som spelar på vilken position. Med Özil där bakom tror jag att det skulle kunna bli väldigt effektivt, förutsatt att alla egon kan hållas i styr.

Annars vill jag ösa beröm över Fabio Coentrão som just nu känns given i elvan. Han imponerar stort på mig och i matcher där en fullt defensiv pivote jämte Alonso är nödvändig går Coentrão före samtliga övriga kanditater i mina ögon.

Med backlinjen intakt skulle det ge elvan: Casillas - Ramos, Pepe, Carvalho, Marcelo - Alonso, Coentrão, Özil - Higuaín, Benzema, Ronaldo.

III. Mycket rött nu. Blir den röda tröjan ett galet experiment eller en kommersiell succé?

Kviborg
– Kanske att den säljer bra men för mig är färgen röd ingen Real Madrid-färg. Så jag hoppas det stannar på "kommersiellt jippo".

Broberg
– Tredjetröjan har väl alltid varit ett experiment och ett kommersiellt sådant, men jag tror inte det spelar så stor roll vilka färgkombinationer man blandar fram – det kommer inte säljas särskilt många fler tredjeställströjor ändå. Annars är jag inte mycket för det här med förändringar på tröjsidan, Real Madrid ska spela i vitt så långt det är möjligt och i andra hand ska det finnas ett mörkare andraställ och där räcker det för min del. Tredjestället är överflödigt, ointressant och genom den nya färgen direkt opassande.

Eriksson
– Komersiell succé tvivlar jag inte en sekund på att det kommer att bli. Den är annorlunda och det är just det som är saken. Folk nappar direkt på möjligheten att om 20-30 år stolt kunna säga att de äger tröjan med färgen som "bara bars den där säsongen". Om Real dessutom går och vinner den tionde CL-titeln i vår kan det mycket väl bli en av de mest eftertraktade tröjorna i klubbens historia.

Med det sagt, och även om de är rätt snygga, så hatar jag de röda tröjorna och allt som dagens variant står för, det vill säga det kommersiella. Fotboll handlar mycket om tradition och matchtröjorna är förmodligen det bästa exemplet på det. I Real Madrid ska hemmatröjorna vara vita, bortatröjorna ska vara mörkt lila eller blå, precis om randen i klubbmärket. Alternativet är att de speglar något viktigt i klubbens historia, som exempelvis när Juventus har rosa bortatröjor (färgen de bar före de svartvita ränderna) eller annat valfritt exempel. Real har burit rött i två matcher tidigare, det finns knappt någon sentimental koppling till dem överhuvudtaget, och den som finns är mikroskopisk. Jag hoppas därför att den tredje matchen blir den sista, hur tråkigt det än låter.

Tack till deltagarna för svaren!

Hala Madrid!