Casa Blanca v.4
Veckans panel diskuterar rotationssystem, spelarkemi, värvning och lite till. Dessutom medverkar en speciell gäst.
Deltagare:
Erik Niva, prisbelönad krönikör på Aftonbladet
Christopher Kviborg, producent och bloggare på Canal+
Joakim Broberg, redaktör Real Madrid
Christian Eriksson, skribent Real Madrid
_____________________
Real Madrid har under januari haft ett mycket tufft spelschema – och det bara fortsätter. Spelare slits, och man riskerar inte bara att underprestera, utan även skadas. Samtidigt finns det ett gäng ungtuppar i Castilla som på sistone visat sina goda sidor. Skulle du använt dessa spelare i ett rotationssystem, eller fortsatt försöka få igång de från a-laget som inte är ordinarie? Antag i några minuter att du är Mourinho.
Niva
– Ser man tillbaka på Mourinhos karriär och mentalitet har han ju aldrig varit särskilt mycket för att använda cupturneringar som någon sorts utbildningsmöjligheter. När Arsène Wenger skickade in 17-åringar i sina Ligacupsuppställningar skickade José Mourinho in Lassana Diarra i sitt Chelsea. Och där är vi väl kvar än idag, i dubbel bemärkelse. Jag tycker att Mourinho gör rätt som försöker med "Mallorca-rotation", alltså jobbar för att få igång spelare med bevisade a-lagskvaliteter, men lite speltid. Hämta spelare ur Castillan ska han göra först när de håller samma kvalitet som en Kaká, en Lass Diarra eller en Fernando Gago. Och ikväll ska han köra bästa tänkbara elva. En Copa del Rey-semi är ju inte direkt tillfället för att börja experimentera, i synnerhet inte en säsong som denna.
Kviborg
– Det är en svår balansgång så klart. Eftersom Mourinho använder väldigt få spelare i sin startelva så skulle jag först och främst få igång spelare som León, Canales och Granero. Men med den rådande anfallskrisen i Madrid så skulle det absolut inte vara korkat att exempelvis testa Morata när segern redan är säkrad tidigt, som ju sker i vissa matcher. Å andra sidan kan inte "vem som helst" spela i Real Madrids startelva, det kan vara så att Morata inte är mogen för flera inhopp just nu. Rotationssystem har jag heller aldrig förstått mig på, jag tycker dagens spelare ska orka med 1.5 matcher/veckan...
Broberg
– Visst är spelschemat väldigt kompakt för tillfället så klart finns det fog att göra rotationer ur ett hälsoperspektiv. Men det är inte riktigt så enkelt som att slänga in canteranos och hoppas på nya sannsagor a la Raúl. Dels har vi redan, med något berömt undantag, en väldigt bred trupp som fortfarande går före lirarna från Castilla. Dessutom har det tyvärr visat sig hur spelet hackar så fort Mourinho försöker sig på sina rotationer redan när spelare tolv, 13 och 14 används. I nuläget känns det därför långsökt och svårmotiverat att chansa med orutinerade spelare när varje match blir lite av en final.
Eriksson
– Man vill självklart alltid svara ja på den frågan, alla vill se fler ungdomar få chansen. Men ska man vara realistisk, och utgå infrån dagens trupp, så hade jag i första hand försökt få igång spelare som Pedro Leon, Canales, Gago osv. De finns i truppen av en anledning och om de skulle få spendera majoriteten av säsongen vid sidan av planen för att sedan se canteranos få chansen före dem skulle det troligtvis leda till missnöje i stora delar av truppen. Men tar man positioner där det idag är tunnt, exempelvis vänsterbackspositionen och anfallsplatsen, så skulle jag försöka ta med någon av de yngre emellanåt, till exempel Jorge Casado och Alvaro Morata, för att skapa alternativ och avlastningsmöjligheter där det som mest behövs sett till truppens uppbyggnad.
Men det är en balansgång och det krävs fingertoppskänsla. På samma sätt som truppspelare i A-laget kan tröttna, kan även väldigt lovande talanger som Morata, Juanfran osv. i Castilla göra detsamma. Dessa måste förr eller senare ta klivet upp och spela A-lagsfotboll, och det vore synd att gå miste om en del av dem.
Det syns ofta (dock kanske inte ur allas ögon sett) att Cristiano Ronaldo har ett mer naturligt samarbete med Kaká än med Özil. Givetvis har de två förstnämnda spelat ihop en längre tid, men som Cristiano själv har sagt, är Kaká en av hans bästa vänner – i synnerhet på grund av att de talar samma språk. Hur viktigt är det för två fotbollsspelare att ha sådana band varandra emellan? Påverkar det samspelet på plan?
Niva
– Rent generellt tror jag inte att personliga relationer påverkar spelet på planen om det inte handlar om ren fiendeskap. Två ovänner kan undvika att passa varandra – däremot tror jag inte att två vänner slår bättre passningar sinsemellan än några andra. Däremot finns det givetvis spelare som tänker fotboll på samma sätt, som hittar en gemensam våglängd ute på planen. Det bottnar till viss del i naturlig förståelse, men oftast minst lika mycket om speltid ihop. Mesut Özil är tillräckligt fotbollssmart för att kunna spela ihop med precis vem som helst, och ge honom ytterligare en säsong så är jag övertygad om att han hittar Cristiano Ronaldo minst lika bra som någon annan.
Kviborg
– Jag tror snarare i detta fall att det har med språket att göra. Dessutom anser jag att Özil är hästlängder bättre än Kaká just nu, den senare börjar varje fall jag tröttna på.
Broberg
– Ställer mig i så fall i opinion till att Kaká och Ronaldo skulle ha något speciellt lcyskosamt samarbete fotbollsmässigt. Det finns definitivt sekvenser där de kombinerar snyggt men jag är ursprungligen av åsikten att de har för lika och direkta spelstilar, i omställningsspel är de optimala men fungerar sämre i uppställt anfallsspel. Har själv berört frågan multipla gånger och problematiserat över hur det under förra säsongen och även denna säsong funnits en periodvis avsaknad av spelskicklighet, tanke och samspel i anfallsspelet. Detta är dels kopplat till ett något oklart kollektivt grundspel i offensiven men också till profilen hos flera av våra offensiva spelare som från och till spelar lite mycket för sig själv och lite för direkt. Mesut Özil har ju varit den efterlängtade motpolen till det spelet och besitter i mina ögon viktigare egenskaper än Kaka om vi ser till Mediapunta-rollen. I den här analysen exkluderar jag problemet med partnern till Alonso som på olika sätt också medverkar till bilden av ett stundtals hackande passningsspel.
Jämför vi Kaka och Özil så är brassen i första hand en bolltransportör och har under flera säsonger haft bekymmer med touch och passningsspel. Özil känns mer mångsidig och har framförallt förmågan att göra sina lagkamrater bättre med sin fina blick för spelet. Ser man till det specifika samspelet med just Ronaldo så kan jag köpa bilden av att Kaká och Cristiano gärna vill samspela och det är säkert så att en ömsesidig respekt, vänskap och gemensamt modersmål gör att dem har starka band till varandra. Men även om deras separata samspel av vissa skulle bedömas bättre än Özil och Ronaldos dito så är jag fortfarande av åsikten att Özil med sin spelstil kommer ha en överordnad betydelse för laget som helhet.
Kaká kommer behöva visa sin klass rejält framöver och det innefattar förmodligen att han måste anpassa sig till en delvis ny position till vänster i den offensiva trean. Vill man på allvar hitta en lösning med båda på plan känns det som om Özil har lättare att anpassa sig till till en utgångsposition från en kant (höger i hans fall) men hittills har Mourinhos laguttagningar varit tydliga med att Di Marías styrka i 1-1 är för viktig för att offra utan det är enbart när Ronaldo går som nia som vi fått chansen att se bägge från start. Sen ska vi inte glömma att Kaká nyligen kommit tillbaka och har inte figurerat i så många matcher ännu så vi får säkert anledning att återkomma i frågan om den offensiva kompatibiliteten längre fram.
Eriksson
– Jag tror absolut det är viktigt med en bra personkemi för att skapa ett bra samarbete på plan, det finns det gott av exempel på. Man hittar varandra bättre, vet ofta hur den andre tänker och man lär sig läsa den andra personens kroppspråk.
Men om vi spinner vidare på Kaká/Özil-exemplet så kan det samtidigt vara så att samarbetet Ronaldo+Kaká fungerar till 100%, men lägg till Di Maria och Benzema i ekvationen och totalt hamnar man på 80%. Medan samarbetet Ronaldo+Özil för sig fungerar till 75%, men med övriga två (Benz/Di Maria) fungerar det till 95%.
Utan att göra det mer krångligt än så, så är det helheten som är det viktiga i ett lag. Om en spelare fungerar bättre överlag än en annan så är det den förstnämnda som ska spela.
Adebayor är officiellt klart för Real Madrid då han lånas ut från Manchester City. Rätt eller fel värvning?
Niva
– Bättre än ingen värvning i alla fall. Nämen, jag tror att de har alla förutsättningar att bli bra, i alla fall på kort sikt. Emmanuel Adebayor är en fotbollsspelare med väldigt hög potential, men en människa med stor tendens att ställa till trubbel. Får man det förstnämnda att väga över så har man gjort ett fynd – fastnar man i den senare sidan av hans karaktär får man oönskade omklädningsrumsproblem. Under en enda vårsäsong är jag dock övertygad om att Adebayor är tillräckligt ödmjuk inför chansen att komma till Madrid och Mourinho för att fokusera på fotbollen. Han kommer att göra en hel del nytta på kort tid – men däremot är jag inte alls övertygad om att det sedan kommer att vara värt pengarna och besväret att köpa loss honom från Man City.
Kviborg
– Fel, faktiskt. Dels känns det som att Adebayor kan innebära trubbel och dessutom tycker jag att han just nu är för dålig. När van Nistelrooy inte gick att lösa borde man lagt allt krut på Klose enligt min mening.
Broberg
– Det beror ju på hur man ser på det. Bilden man fått av Adebayor de senaste två åren genom brittisk media är inte särskilt trevlig och han har inte betett sig särskilt snyggt vid ett par tillfällen. Det finns helt klart en risk med att plocka in den här typen av spelare och hans profil är knappast urtypen för vad en supporter gillar men jag tror man måste se den här värvningen för vad den är. Det handlar om ett lån, Adebayor kommer representera Real Madrid under fyra månader för att täcka upp Higuáins skada och därigenom skyddar klubben sig mot flera saker. Dels får Mourinho ett nytt alternativ att laborera med, truppen skyddas från den fullständiga katastrof som det skulle innebära som skulle kunnat inträffa om Benzema också drar på sig en långtidsskada men genom lånet kan också “sprickan” mellan ledningen och Mourinho få chans att lappas ihop igen. Ser vi till Adebayors karriärskurva så får han nu sin livs chans att vända en negativa trend i världens största klubb, är det så att han spelar för något annat element än pengar så borde han vara heltänd inför uppgiften att skjuta Madrid till titlar och spela under Jose Mourinho. Ur ett rent ekonomisk perspektiv måste det ju också framhållas hur Real Madrid slipper några extrema utsvävningar genom den här lösningen och man binder inte heller upp sig utan kommer kunna fortsätta planera för en bättre permanent lösning till sommaren.
Eriksson
– Med tanke på den deal man fick till ser jag det som rätt beslut att värva Adebayor. Han får till slutet av säsongen på sig att visa att han kan tillföra något och inte blir en börda för laget, som han till viss del blivit i både Arsenal och City. Med tanke på hans skrala disciplinära facit tror jag att det är viktigt att man låter bli att dömma Adebayor förrän efter låneperioden. Han blir en del av laget och ska behandlas därefter, fungerar det inte behöver Real inte utnyttja köpklausulen. Med tanke på att han även går ner i lön enligt flera källor, ser jag ingen förlorare i just den delen av affären. Däremot blir det väldigt tråkigt om det hela ska gå ut över någon annan i truppen, vilket det lär göra. Men det är ju knappast Adebayors fel.
* * *
Inför kvällens match
* * *
Det spelas stormatch i Copa del Rey ikväll: Real Madrid gästar Sevilla i en ytterst intressant semifinal. Arenan Sanchez Pizjuan införlivar många mörka minnen hos de flesta madridistas, och det är inte ofta som marängerna åker hem nöjda därifrån. Hur ska Real Madrid spela för att få bästa möjliga utgångsläge till returen? Får vi, till skillnad från höstens möte på Bernabéu, se en underhållande fotbollsmatch?
Niva
– Frågan ska ju ställas till Sevilla i lika hög utsträckning som den ställs till Madrid – det är ju klubben som förändrats mest sedan sist. Det tog sin startsträcka, men även om det knappt ens gått en månad sedan sist har ju Gregorio Manzano nu börjat få oss att känna igen det positiva, offensiva Sevilla igen. Utmaningen för Real Madrid blir ju att balansera defensiv mot offensiv i den här matchen. Uppriktigt skrivet skulle ju till och med en uddamålsförlust vara ett helt okej resultat att ta med sig tillbaka till Bernabéu – så länge de vita gör mål. Betydelsen av ett enda bortamål förändrar ju ofta hela förutsättningarna för ett sånt här dubbelmöte.
Kviborg
– Sevilla VS Real Madrid är ju nästan en garanti på bra matcher. Mörka minnen var det ja, minns när en gråtande Rubén byttes ut efter 25 minuter vid ställningen 0-4 för ett par säsonger sedan. Men jag minns även när Raúl pangade in ett hat-trick för någon säsong sedan. Dagens Sevilla är inte lika starkt som tidigare upplagor, men nu gäller det cupspel och ett oavgjort resultat vore naturligtvis väldigt bra. Jag tror dock Real Madrid vinner, förutsatt att den bästa elvan spelare - och det just nu innefattar Karim Benzema som spjut (inte Ronaldo, han ska släpa från en kant).
Broberg
– En cupmatch är en cupmatch och för mig får det se ut hur de vill bara Madrid åker ifrån Andalusien med ett fördelaktigt resultat. Real Madrid har inte vunnit cupen sedan 1993 och det är oavsett prioriteringar något av en skam så prio ett är självklart att ta sig vidare och möjliggöra en titel. Fotbollsmässigt kan vi förmodligen vänta oss ett Madrid som spelar som på Calderon förra veckan med ett något lägre försvarsspel än normalt. Vanligtvis hamnar alla lag lågt på Sanchez Pizjuan genom Sevillas frenesi och dynamik i anfallsspelet men det senaste året har sett annorlunda ut och det är inte riktigt med samma fruktan man blickar mot matchen. Men visst kommer det bli en tuff match och taktiskt sett handlar det för Madrids del om att spela säkert bakåt i första hand och därför tror jag Mourinho är sugen på att testa Marcelo på mittfältet igen där omställningsspelet blir främsta hotet mot Manzanos gäng.
Eriksson
– Till att börja med ska det sägas att det här är ett möte som skrämmer mig mer än en eventuell final mot Barcelona. Real har i regel svårt med Sevilla och än mer på Sanchez Pizjuan. Utan att ha sett Sevilla allt för mycket denna säsong så tycker jag att man ska göra precis tvärtemot vad som vore att rekommendera. Mourinho kommer spela destruktivt på bortaplan, det är jag övertygad om. Jag säger gör motsatsen. Sevilla kommer förvänta sig att Real spelar tight och minimerar sina risker. Gör man det kommer hemmalaget kunna skapa ett enormt tryck, mycket tack vare sin fantastiska publik. Går Real däremot ut med inställningen att köra över Sevilla, springa sönder dem och aldrig ge upp en duell eller närkamp från första minut, så tror jag inte att sydspanjorerna kommer klara av att stå emot särskilt länge.
Med det sagt räknar jag dock med att det blir en trist, defensiv tillställning i väntan på mötet på hemmaplan.
* * *
Stort tack till Erik Niva för att ha medverkat och tack även till övriga rävar som gör detta till en god läsning!
Hala Madrid!
