DOKUMENT: Kriget mellan José Mourinho och den spanska pressen
José Mourinho har gått ett par ronder mot den spanska pressen, och främst Madridtidningen Marca. Efter förlusten mot Sevilla gick tidningen hårt åt Mourinho. Precis som de hade gjort för drygt ett halvår sedan.
Det hade stormat friskt kring José Mourinho inför den avgörande matchen mot Barcelona i Copa del Rey och frågan var om han verkligen hade förlorat sitt omklädningsrum?
Det hade inte gått många veckor av 2012 när Marca publicerade en story inför ligamatchen mot Athletic Bilbao. Kontentan av artikeln var ett gräl som enligt tidningen utspelades mellan José Mourinho, Sergio Ramos och lagkaptenen Iker Casillas.
Enligt tidningen utspelade sig denna konversation mellan trion:
Mourinho vänder sig mot Sergio Ramos inför hela laget och tränarstaben: ”Ni dödade mig i den mixade zonen.”
Sergio Ramos: ”Nej mister, Du har bara läst det som skrivits i tidningarna, inte allt som vi sa.”
José Mourinho: ”Visst, eftersom ni spanjorer har blivit världsmästare och är skyddade av era kompisar bland pressen – som målvakten.”
Iker Casillas: ”Mister, här säger man sakerna direkt till den man pratar om, eller hur?!”
José Mourinho: ”Var befann du dig vid det första målet, Sergio?”
Sergio Ramos: ”Jag markerade Piqué.”
José Mourinho: ”Jaha, du borde ha markerat Puyol.”
Sergio Ramos: ”Jo, men de blockerade oss med Piqué så vi bestämde oss för att byta markering.”
José Mourinho: Jaså, så nu är det du som leker tränare?”
Sergio Ramos: Nej. Men det beror på matchsituationen, ibland måste man byta markering. Men eftersom du aldrig har dragit på dig ett par kortbyxor så vet du förstås inte att det ibland kan vara nödvändigt…”
Både Sergio Ramos och Iker Casillas förnekade senare att det skulle finnas någon spricka i laget och att det bara var påhitt från medias håll. Eller som Iker tillade:
– Jag kommer överens med alla mina lagkamrater. Det finns inga problem mellan mig och tränaren. Faktum är att jag anser att detta är absurt.
Efter den senaste Champions League-matchen mot Manchester City stirrade José Mourinho iskallt på pressen som befann sig i samma rum som honom. Han kunde kosta på sig ett litet djävulskt leende eftersom han visste att han hade sabbat deras kväll.
– Hade vi förlorat matchen hade ni skrivit att jag var galen som ställde över Ramos och lämnade de kreativa spelarna på bänken. Ni hade klagat på att Higuaín fick spela, trots att han aldrig gör mål i Champions League. Ni hade kritiserat mig för att jag tog ut Marcelo, när Coentrão är fräschare. Jag vet vad ni tänker skriva innan ni själva gör det.
Mourinho tog en paus, tittade på dem förvånande ansiktsuttrycken från journalisterna, och fortsatte för att svinga det sista avgörande slaget för knockout.
– När segermålet gick in såg jag datorer i mitt huvud. Jag såg hur ni fick trycka ”delete, delete” och radera allt ni hade skrivit – och sedan skriva helt andra saker i stället.
Kriget var naturligtvis inte över, men Mourinho hade vunnit ett viktigt slag där och då i pressrummet mot sina fiender. Han förstod redan för tre år sedan vilken hysteri det skulle bli. En man som Fabio Capello ansåg till och med att ”hyenorna är helgon i jämförelse med dessa kräk”.
För fem dagar sedan skrevs det om att portugisen återigen hade tappat omklädningsrummet och att spelarna inte trodde på hans filosofi.
Diego Torres på el País är säker på sin sak:
– Spelarna är mycket pessimistiska. De tror att ligan i praktiken är förlorad och att Mourinho inte kommer att vara kvar säsongen ut.
José Mourinho har i dagarna förklarat krig mot Marca och det är chefredaktören Roberto Palomar som är huvudmålet. Bakgrunden är en krönika som Palomar publicerade, med rubriken ”Det är aldrig tränarens fel”, där han går hårt åt tränaren för förlusten mot Sevilla.
- Hans [Mourinho] reaktion var i princip: ’Vi har förlorat, de har vunnit’. Precis som en person som smiter från en bilolycka.
Det dröjde inte länge innan motattacken kom.
– I våra ögon var meningen nedsättande och orden var totalt onödiga, skrev Mourinhos advokater i ett öppet brev till Marca och fortsatte:
– Mourinho är väl medveten om vikten av att kunna få uttrycka sig fritt och har, och kommer, aldrig ta till rättsliga åtgärder mot rättvis kritik.
Men Palomar är inte den ende som stört José Mourinho dessa dagar. Även Barcelonas före detta direktör, Alfons Godall, har gett sig in i leken.
– Det är beklagligt att psykopaten firar mål som om han var en spelare. Det är väl för att kompensera frustrationen över att ha varit värdelös när han spelade.
På den fronten har han fått uppbackning från Real Madrid som gått ut och fördömd Godalls kommentarer.
Förra säsongen spelade Real Madrid en viktig match på Santiago Bernabéu mot Athletic Bilbao. För klubben gällde det att snabbt komma tillbaka från Clásico-förlusten på samma arena. Tidningarna hade förstås tagit fram boxningshandskarna och låtit Mourinho ta emot några slag.
José Mourinhos manskap såg till, med vissa bekymmer, att slå ner baskerna och vinna med 4-1, men trots det var fansen inte nöjda och tidningarna var förstås ivriga att få ut budskapet.
Så hur visade Madridpubliken sitt missnöje mot portugisen? Om vi går tillbaka till matchen mot Bilbao var detta allra tydligast när Ultra Sur gjorde vad de kunde för att visa sitt stöd. Supporterfalangen började skrika den välkända ramsan: ”José Mourinho! José Mourinho! José Mourinho! José Mourinho!”
I samma ögonblick började delar av arenan att busvissla. Sången dränktes i burop och öronbedövande visslingar.
Mourinho? Han såg fällan som pressen lagt ut, men sa i stället:
– Om de visslade åt mig i en klubb där de inte buar ut någon, som Chelsea, så hade det varit svårt att acceptera. Men på den här arenan har de buat ut världens bästa spelare och tränare, varför skulle de då inte vissla åt mig? Det är inga problem. Det hände inte mig i Porto, Chelsea eller Inter men det finns alltid en första gång för allt.
”På tiotusentals barer, kaféer och arbetsplatser i Madrid är det vanliga samtal och urladdningar mellan anhängare, fans och medlemmar, som i minst lika hög grad styr diskussion kring klubben. Media återanknyter till hur anhängarna ser på sitt lag. Marcas publicering av den infekterade konversationen mellan Ramos, Casillas och Mourinho hade i ett längre perspektiv inte varit ekonomiskt försvarbar, eller ens möjligt att trycka, om det inte redan fanns ett utbrett missnöje med tränaren i huvudstaden. Det hade varit ett journalistiskt självmord i en stad där konkurrenten AS redan har akterseglad Spaniens äldsta och största sporttidning upplagemässigt. På hemmaplan.”
– Per Zander
Marca har inte alltid varit efter Mourinhos huvud. Sanningen är att det fanns en tid då tidningen desperat gjorde allt för att få över Mourinho från Milano till Madrid.
Våren 2010 tränade Manuel Pellegrini Real Madrid och då var tidningen ute efter honom. Marcas tidigare chefredaktör, Eduardo Inda, gjorde allt för att få José Mourinho till klubben. Det skrevs bland annat om hur spelarna inte längre tog åt sig chilenarens taktiska upplägg, att Florentino Pérez inte ville prata med honom och att han ende beskyddare, Jorge Valdano, inte orkade försvara honom längre i styrelserummet.
Efter den avgörande slutspelsmatchen i Champions League mot Lyon fick tidningen nog: ”Adios Champions! Adios Pellegrini!”
Marca är inte samma Marca som för tre år sedan. Mourinho-älskaren Eduardo Inda är inte längre chefredaktör.
Marcas mediedrev mot José Mourinho är knappast ett fenomen för den förre Porto-tränaren. Han har hela tiden, om än medvetet, kämpat mot tidningar och andra maktfaktorer. Det gjorde han i Portugal, England och i synnerhet Italien.
Efter en match mot Atalanta var den italienska pressen rosenrasande på José Mourinho. Corriere dello Sports journalist Andrea Ramazzoti försökte intervjua honom efter matchen. I stället för ett par fyndiga kommentarer, fick Andrea motta knuffar och glåpord från Inter-tränaren.
Enligt vittnen på plats frågade Mourinho vad Ramazzoti hade där att göra i och med att inga journalister hade tillträde. Ramazzoti ska ha försökt förklara, men knuffats bort av Mourinho. Det hela slutade med att folk fick gå emellan.
Talesmannen för de italienska journalisternas sportförbund var inte på långa vägar nöjd:
– Den fysiska och psykiska aggressionen från José Mourinho mot vår kollega Andrea Ramazzoti är det största lågmärket vi skådat när det kommer till relationen mellan de italienska klubbarna och pressen.
– Denna aggression markerar ett oansvarigt och oacceptabel eskalering. Vi önskar därför att Massimo Moratti ingriper så att en medlem i hans klubb anpassar sig till den stora traditionen av artighet som finns i familjenamnet Moratti och klubbnamnet Inter.
Massimo Moratti svarade:
– Jag skulle hellre inte vilja säga något. Jag har inte alla bevis för att kunna ta ett beslut. Jag kommer att prata med den italienska sportpressen och jag kommer att tala med det italienska sportförbundet.
För tre år sedan intervjuade jag Viasats Claes Andersson i samband med José Mourinhos övergång till Real Madrid från Inter. Då snackade vi bland annat om hans relation till den italienska pressen och den italienska fotbollen:
– Tror inte att Mourinho egentligen har tröttnat på fotbollen i Italien för den är, och det har han själv sagt flera gånger, en större utmaning som helhet än till exempel Premier League. Detta på grund av att de sämre lagen i Italien är betydligt svårare att besegra på grund av ett större taktiskt kunnande. Det han är trött på är cirkusen kring fotbollen. Mourinho tvingas framför allt till betydligt mer intervjuer i samband med matcher och det har jag hört att han är trött på. Till skillnad från hur det fungerar i England, där det ofta räckte att bli intervjuad av Sky Sports.
Jag pratade ifjol med norska Canal+ La Liga-kommentatorn Magnar Kvalvik angående drevet och den påstådda sprickan i Real Madrid:
– Jag är inte förvånad över denna konflikt mellan Real Madrid, Mourinho och den spanska pressen. Eftersom både klubben och tränaren haft en historia med problem lik denna. Jag är dock mer förvånad över innehållet i spekulationerna: att det finns en konflikt mellan spelarna och Mourinho. Traditionellt är Mourinho väldigt beskyddande och skapar en känsla av solidaritet. Sålunda har han alltid varit hård mot domare, mot medierna och förbundstoppar för att få bort fokus från sina spelare. Den här gången ser han ut att slita för att få fokuset bort från spelarna – något jag menar är anmärkningsvärt.
– Tror du att det stämmer?
– Jag talade med flera reportrar på Santiago Bernabéu i samband med ligamatchen mot Athletic Bilbao. Det var samma dag som Marca publicerade nyheten om konflikten mellan Mourinho och Ramos på framsidan. De som jag pratade med tyckte, trots att de var skeptiska mot Marca, inte att Marca var ute på hal is utan att det fanns en sanningshalt. Jag har tidigare hört om splittringar inom laget mellan spanjorerna och portugiserna, och jag gissar på att Marca granskat detta ett bra tag. De har bara väntat på en konkret händelse som de kunnat anknyta denna teori med. Själv har jag inte fått några bevis på att detta stämmer, så antingen tror man på det eller inte.
– Mourinho har tidigare haft problem med media. Är det någon skillnad denna gång eller är det som det alltid har varit?
– Det finns två saker som jag tycker är speciellt med detta fall. För det första är Marca pro Real Madrid och Mourinho. De hade en lång kampanj för att få över Mourinho till Real Madrid samtidigt som Pellegrini nästan blev mobbad. Det är längesen en tränare varit så önskad till Real Madrid av Marca. Därför är det konstigt att de plötsligt kör så hårt mot honom. Den andra punkten är att det handlar om hans relation till sina spelare. Mourinho har till stor del kritiserats av media för kontroversiella uttalanden, men nu anses han vara ansvarig för interna oroligheter och taktiska beslut.
Kriget är långt ifrån över. José Mourinho kommer fortsätta provocera och uppröra pressen som han alltid gjort sedan han var assisterande tränare för Barcelona. Det ligger i hans natur. Precis som det ligger i den spanska tidningens natur att analysera allt han gör och försöka hitta något smaskigt att sätta på förstasidan oavsett om det är bra eller dåligt.
Ett slut lär knappast komma snart.
