DOKUMENT: En sista dans med Mallorca på Bernabéu
Real Madrid har tagit hem den spanska ligan och kommer i morgon att spela sin sista match mot Mallorca. Det är inte första gången Real tar sig an Mallorca i den sista omgången. Vi minns sist det hände.
I morgon kommer pokalen till huvudstaden igen. Real Madrid är mästare och kommer spela sin sista match på Santiago Bernabéu mot Mallorca. För fem år sedan såg det annorlunda ut inför den sista matchen mot Mallorca. Mycket har hänt sedan dess.
I månader ryktades det om att Fabio Capello skulle återvända till Spanien och Real Madrid. Med hans gamle spelare Predrag Mijatovic som sportchef och Ramón Calderón som president dröjde det inte länge innan övergången var ett faktum.
– Jag vill representera alla supportrar och göra dem nöjda genom att få ihop det bästa laget. Vi kommer att starta denna eftermiddag med Capello som tränare, precis som jag lovat, sa Ramón Calderón den 3 juni 2006.
Capello kunde staden och hade tränat Real en gång tidigare. Trots ligaguldet 1997 sparkades tränaren av klubben och runt om i världen frågade sig många hur italienaren kunde återvända till den klubb som tidigare hade avskedat honom.
En simpel orsak till att han kunde återvända var att Lorenzo Sanz – presidenten som Fabio Capello aldrig kom överens med under sin första sejour i Madrid – var borta sedan länge.
Lorenzo Sanz var inte ensam gällande kritiken mot italienaren. Capellos evige kritiker, Arrigo Sacchi, berättade i en intervju om hur tråkig italienarens fotboll var:
– Jag minns första gången han tränade Real Madrid. De spelade med en offensiv uppställning med Mijatovic, Suker och Raúl. Tro mig, den var allt annat än offensiv!
När säsongen var över 1997 hade Real Madrid knipit åt sig pokalen mitt framför näsan på Barcelona. Alla hyllades som hjältar. Alla utom Fabio Capello som fick stå i skamvrån för den ”vedervärdiga” fotboll som ledningen störde sig på.
Nästan tio år senare var han tillbaka i samma stad:
– Att komma till Madrid vid den tidpunkten var en dröm som gick i uppfyllelse, eftersom att jag följde Real Madrid som ung. Det är också en extraordinär stad att leva i.
Elva dagar efter Madrids seger mot Mallorca fick Fabio Capello sparken. Sportchefen Predrag Mijatovic förklarade:
– Det var ett svårt beslut, men vi tror inte att Capello är den rätte tränaren för att leda klubben i framtiden.
Samma sommar som Fabio Capello kom tillbaka köpte klubben in defensiva pjäser som Diarra, Emerson och världsmästaren Fabio Cannavaro. Offensiven spetsades till med José Antonio Reyes från Arsenal och Manchester Uniteds skyttekung Ruud van Nistelrooy.
Fanns det egentligen någon plats för spelare som David Beckham, Ronaldo och Roberto Carlos? Inte enligt Fabio Capello. När tränaren ryktades vara på väg till den spanska huvudstaden ville han få bort de ”mätta” stjärnorna som symboliserade klubbens historiska titellösa ökenvandring.
En som direkt fick höra att han inte var bra nog för laget var dansken Thomas Gravesen, och Gravesen tog inte det beskedet speciellt bra:
– Capello är självisk och arrogant. Han anlände till Madrid
och meddelade mig på ett arrogant sätt, utan att ha sett mig spela, att jag inte var välkommen längre. Han gav mig aldrig en chans. Han är ingen sympatisk kille. Han vet inte vad jag ens heter.
Capello svarade på danskens kritik:
– Hans beteende? Jag gillar inte det. Han vill att alla andra ska följa honom.
Tre andra spelare som hamnade på Capellos svarta lista var David Beckham, Ronaldo och den före detta Roma-spelaren Antonio Cassano. De två sista spelarna kom aldrig att bli aktuella på samma sätt som engelsmannen blev mot slutet av säsongen.
Fotbollsjournalisten och författaren Mark Ryan beskriver hur besviken Capello var på Ronaldo:
– Det sorgliga var att Ronaldo var den bäste anfallaren som Capello någonsin jobbat med. Bättre än Marco van Basten. Fabio berättade en gång för mig att han aldrig hade sett en sådan fulländad kombination i en och samma spelare.
När säsongen drog igång var det Nistelrooy och klubbikonen Raúl som spelade på topp. Match efter match satt Ronaldo på bänken. Ibland fick han inte ens hoppa in. Capello förklarade varför:
– Ronaldo har gått ner i vikt, men han måste gå ner ännu mer för att bli den spelare som alla känner till.
Ronaldo genomgick sin största kris i Madrid och berättade att han inte mådde bra.
– Jag kan inte vara lycklig eftersom jag inte får njuta av det som gör mig lycklig – spela fotboll. En fotbollsspelares absoluta mardröm är när du vet att tränaren inte litar på dig och inte har en aning om hur du ska få honom att tro på dig.
Ronaldo fortsatte angående midjemåttet:
– Det som stör mig är snacket om vikten. Jag tycker det är löjligt att vi fortfarande pratar om detta. Du är otrolig när du gör mål och fet när du missar dina chanser. Hur ska vi ha det?
Med eller utan Ronaldo spelade Real Madrid en krampaktig fotboll de första månaderna med Capello. Efter nio omgångar låg laget på en usel fjärdeplats. Mittfältarna Mahamadou Diarra och Emerson hade svårt att samarbeta med varandra. Den senare blev även utbuad gång på gång… av Madrid-fansen.
I den näst sista ligamatchen spelade Barcelona mot Espanyol på Camp Nou. Matchen slutade 2-2 och Sid Lowe förklarade att den katalanska klubben låg illa till:
– El Mundo Deportivo skriver att endast ett mirakel kan rädda Barca nu. Problemet är att mirakel blivit Real Madrids signum.
Becks hade det inte lätt under sin sista säsong i Real Madrid med Fabio Capello. Han fanns dock med i sin sista match för klubben mot Mallorca.
Mitt i all uppståndelse förhandlade David Beckham med den amerikanska klubben LA Galaxy. För första gången sedan flytten från Manchester United hade Beckham ingen viktig roll att fylla.
I december 2006 hade Beckham enbart startat fyra av sexton ligamatcher. Under dessa fyra matcher förlorade Real Madrid två gånger och vann bara en match. Inte ens i hemmamatchen mot Barcelona fick Beckham starta och engelsmannen var förstås inte exalterad över sin situation:
– Jag känner mig ledsen och mycket frustrerad som fotbollsspelare eftersom att jag varken spelar för mitt landslag eller klubblag. Att lägga av är inte ett alternativ för mig.
Capello var märkbart irriterad efter högerytterns kommentarer. Italienaren ansåg att Beckham borde koncentrera sig på annat än att böla för pressen.
– Alla spelare måste respektera mitt jobb på grund av att jag gör det som är bäst för laget. Du måste respektera din klubb, dina lagkamrater och din tränare.
Relationen blev sämre när Beckham kom överens med LA Galaxy om ett kontrakt. Capello kritiserade britten återigen:
– En spelare som kommer överens med en annan klubb om ett kontrakt, kan inte spela för oss. Han kommer att få träna, men han kommer inte spela mer. När en spelare kommit överens med en annan klubb har han inte samma vilja som resten av laget.
Capello fryste därefter ut engelsmannen som fick träna med en annan petad spelare – Antonio Cassano. Capello fick nog av Cassanos upptåg innan en match mot Gimnastic de Tarragona. Anfallaren placerades på bänken och hade inga bekymmer med skälla ut Capello.
– Har du ingen skam i kroppen? Jag gav dig allt i Roma och detta är tacken? En plats på bänken?!
Vid jul låg Real Madrid flera poäng efter Barcelona som ledde serien, och buades ständigt ut av hemmasupportrarna. Italienaren kritiserades ständigt och fick nog efter en match.
– Ända sedan jag återvänt har två personer [på läktarna] förolämpat mig konstant. Det är samma personer som var här för tio år sedan och kränkte mig.
På läktarna fortsatte publiken att visa sitt missnöje mot tränaren med banderollen: ”Ronaldo stanna, Capello försvinn!”
Arrigo Sacchi kritiserade Capello ännu en gång bara dagar efter den sista matchen mot Mallorca:
– Jag är inte förvånad över att Madrid tog titeln. Det är en ojämn liga som även är medioker. Capello vinner alltid när det kommer till att vara medioker.
Capello svarade förstås:
– Med den stora käften kan Sacchi säga vad han vill. Han misslyckades som tränare i Atlético de Madrid och som sportchef i Real Madrid. Jag hade tagit åt mig kritiken om den kom från en person som Giovanni Trapattoni, som vunnit i Tyskland, Portugal och Österrike. Men jag accepterar aldrig kritik från Sacchi. Att han har mage att predika för mig!
Franco Baldini, som var Fabio Capellos högra hand i Real, har i efterhand berättat om hur Ramón Calderón ständigt visade att han inte ville samarbeta till fullo:
– Vi hade ett bud på 6 miljoner euro på Chivu i april, men de [Madrid-ledningen] sa till oss: ’Vi tycker inte om spelare som kommer från den italienska ligan.’
Calderón var en pressad man. Han hade trots allt lovat fansen och medlemmarna att en ny era var kommen. Att han var frustrerad kunde alla se. Eller vad sägs om när Capello frågade efter en mittback:
– Under hela säsongen kritiseras vi för att spelet är alldeles för defensivt, och här kommer Capello frågandes efter en ny försvarare. En försvarare! Hur vågar han?! Det nya spännande Real Madrid kan inte gå och köpa försvarare.
Christopher Kviborg arbetade på den tiden som redaktör på SvenskaFans och var även aktiv som programledare i Eurotalk.
När jag säger till Kviborg att vi ska prata om ”tidernas comeback”, skrattar han. Kviborg skrattar för att det var en mycket minnesvärd period i hans liv.
– Klubben tog en ny skepnad när Capello anställdes återigen av Real Madrid sommaren 2006. Ansåg du att han var rätt man för jobbet?
– Jag var nog lite skeptisk inledningsvis. Det hade ju varit flera misslyckade tränare allt sedan Vicente del Bosque fick gå, och Capello kändes då som det långsiktiga valet. Med tanke på hans historik ändrade jag så småningom min åsikt och tyckte att valet kändes korrekt.
– Capello kritiserades redan innan ligan drog igång för att han ansågs vara för defensiv för Madrid. Var kritiken befogad?
– Saken var den att Real Madrid törstade något enormt efter titlar då klubben passerade fyra säsonger utan att vinna något. Hans filosofi är rätt strikt, men han föredrog en fotboll som kanske inte ligger helt i hand med Real Madrids filosofi. Själv var jag så pass desperat efter en titel att jag faktiskt sket i om det ’bara’ blev 1-0-segrar. Men visst, vissa matcher var ju rena sömnpiller och en spelare som exempelvis Emerson förstod jag aldrig. Kritiken till en början var således befogad, det såg inte bra ut fram till jul.
– Capello köpte in bromsklossar som Lyons Diarra och Juventus brasse Emerson tillsammans med ett par spelare till. Var du nöjd med nyförvärven som köptes in sommaren 2006?
– Emerson-köpet kändes onödigt och framforcerat av Capello. Däremot älskade jag köpet av Mahamadou Diarra. Fabio Cannavaro kändes klokt och Ruud van Nistelrooy var i mitt tycke en enorm prestigevärvning. Med tanke på hur defensiven såg ut innan så tycker jag faktiskt att Capello ändå agerade helt korrekt. Han började med den lagdel som behövdes upprustas.
– I Real Madrid var Capello inte omtyckt bland alla spelare. Den han fäktades med först var Ronaldo. Hur resonerade du kring Ronaldo? Var det rätt av Capello?
– Visst, Ronaldo var en ’helig ko’, men han var inte vass under slutskedet av sin tid i Madrid. Både Raúl och Ruud kändes betydligt hetare än honom. Dessutom började Ronaldo tappa fart och han gick upp i vikt. Jag såg faktiskt hans sista match i Real Madrid på plats på Riazor mot Deportivo. Real Madrid föll och Ronaldo var helt iskall. Jag tycker Real Madrid gjorde sig av med brassen i precis rätt tid. Brassen var helt enkelt för dyr för den prestation han kunde stå för.
– En annan spelare som hamnade i frysboxen var David Beckham. Vad hände egentligen där?
– Beckham var ju en av många stjärnor som inte levererade ett tag. Kanske ödets ironi att Beckham var en av dem som räddade Capello kvar på posten? Överlag visade Beckham en enorm inställning. Engelsmannen gnällde dessutom aldrig när han var petad. En sann madridista i mina ögon!
– Förklara hur David Beckham senare kom tillbaka och var en av de mest betydelsefulla spelarna i truppen...
– Lite som jag var inne på. Beckham fick en roll i den ’nya’ elvan Capello presenterade efter nyåret. Han testades även centralt vill jag minnas med viss framgång. Beckham var helt enkelt en av dem så kallade stöttespelarna som Capello helt plötsligt kunde förlita sig på.
– Real Madrid förlorade den sista matchen innan jul mot mittenklubben Recreativo med 0-3 på Bernabéu. Direkt efter jul föll laget med 0-2 mot ett formsvagt Deportivo. Hur stort förtroende hade du för italienaren under de mest dystra tiderna?
– Jag var själv på plats på Riazor när Real Madrid föll med 2-0 mot Deportivo. Real Madrid hade ingen chans i den matchen och spelade otroligt svagt. Jag minns att pressen var enorm på Capello innan dess och att han troligen skulle ryka vid förlust. Nu blev så inte fallet utan han fick Real Sociedad på Anoeta som en sista chans. Mitt förtroende var relativt lågt faktiskt. Såg ingen idé i Capellos fotboll och spelarna verkade inte köpa det heller. Men samtidigt gillar jag inte när tränare får mindre än en säsong på sig att bevisa sin storhet. Så i slutändan ville jag nog att Capello skulle vara kvar även fast jag inte hade blivit deprimerad om han fått sparken vid nyår.
– Det sägs att ledningen tidigt på våren diskuterade om vem som skulle ersätta Capello. Var det rätt agerat av ledningen?
– Ja, alltså det är alltid bra med en backup-plan, helt klart. Det är dessutom en naturlig sak i Real Madrid att ha beredskap utifall att. Sen beror det lite på hur dessa planer presenteras. Det var inte speciellt lyckat att den spanska pressen fick reda på alla detaljer.
– Många minns än i dag din klassiska artikelserie "Så slutar La Liga", som du skrev våren 2007. Där tippade du utgången av ligan månader innan den sista matchen spelades. Berätta mer om den artikelserien.
– Haha, ja den artikeln blir jag påmind om än i dag ska alla veta. Skrev den i ett hopplöst läge när Real Madrid låg tio eller elva poäng bakom Barca med en tredjedel av säsongen kvar att spela. Det sjuka var att jag fick rätt i nästan alla matcher. Ska tilläggas att jag blev svårt häcklad för denna artikel. Många mejlade och frågade om jag var riktigt klok i huvudet. Samma människor hörde inte av sig när Real Madrid till sist tog hem ligan… Märkligt va? Det jag gjorde var ju bara att jag trodde på mitt lag. Men visst, jag trodde ju inte att resultaten som jag tippade i artikeln skulle förverkligas. När jag fick rätt var det helt fantastiskt!
– Trodde du verkligen att Real Madrid kunde kämpa sig tillbaka?
– Uppenbarligen gjorde jag ju det, haha! Nej, men helt ärligt så trodde jag att det skulle bli oerhört tufft. Men det var bara en känsla jag hade där runt jul: ’Real Madrid kan göra något galet nu.’
– Efter tre raka kryss åkte Real Madrid till Camp Nou för att spela mot Barcelona. Real Madrid var nära att besegra ärkerivalerna, men Messi kvitterade tre gånger om. Vad tror du den matchen betydde för spelarnas moral?
– Enormt mycket. Jag vill minnas att Real Madrid var det klart bättre laget i den matchen. Det var enbart Messi och ingen annan som stal Real Madrids poäng i den matchen. Tror det sved mycket att tappa till 3-3 på tilläggstid, men sättet ’Los Blancos’ genomförde matchen på vittnade om att man var minst lika bra, om inte bättre, än Barca. Det blev också startskottet på den sjuka vändningen.
– Efter matchen på Camp Nou bevittnade en hel värld den ena makalösa vändningen efter den andra innan den sista matchen mot Mallorca. Vilken, eller vilka, av dessa hysteriska matcher minns du bäst?
– Blev gråhårig den våren. Herregud vilka matcher och vilken dramatik Real Madrid bjöd på! Espanyol på Bernabéu är en evig klassiker så klart, men även Recreativo borta. Men favoriten är ändå när van Nistelrooy kvitterade på La Romareda mot Zaragoza och tio sekunder senare gjorde Raúl Tamudo 2-2 på Camp Nou mot Barca. Höll på att riva lägenheten då.
Kviborg fortsätter:
– En rolig anekdot är att jag såg båda matcherna hemma med mina tre vänner som sedan skulle med mig till Madrid för att se på den sista matchen. Vi hade bokat biljetter till den matchen redan efter 3-3-klassikern mot Barca för att jag hade ’en känsla’ av att det kunde bli ett guld. Ett tag var vi otroligt deppiga då vi trodde vi skulle åka ner på en match som inte skulle ge Real Madrid chansen att vinna. Så lyckan var verkligen dubbel. Vi insåg att vi skulle få se något enormt stort på Santiago Bernabéu helgen efter.
– Inför den sista matchen hade Real Madrid allt i sina egna händer. Det enda som krävdes var att spelarna gjorde sitt jobb på hemmaplan mot Mallorca. Du var på plats den kvällen. Berätta om upplevelsen och festligheterna.
– Vilken dag och afton det blev! Vi festade på rätt bra inför avspark och stod utanför arenan med tiotusentals anhängare och bara njöt. Real Madrid spelade ju inte bra därefter och Mallorca tog ledningen. Allt såg ut att rinna Real Madrid ur händerna, dessutom gick van Nistelrooy sönder och Beckham byttes ut tidigt. När 1-1 kom välte hela arenan av ljudkulissen. En skön spansk gubbe framför mig kollade upp på mig med tårar i ögonen och sa: ’Nu är vi mästare’, och gav mig en cigarr. Jag sa till honom att oavgjort inte räckte, han svarade: ’Det är klart.’ Två minuter senare nickade Diarra in 2-1, jag flög tio meter fram i en våg av människor. När jag klättrade tillbaka till min plats stod samma gubbe där med en champagneflaska och två glas – han gav mig ena glaset och så skålade vi. Då började jag gråta.
Kviborg fortsätter:
– 3-1-målet kom lite senare och då exploderade Bernabéu. Har aldrig varit med om något liknande. Jag och mina vänner grät av lycka som barn i en godisfabrik. Real Madrid bjöd sedan på enorm show och hela arenan sjöng. Festen på kvällen var minst lika galen. Hela Madrid firade. Människor gick från torg till torg, bar till bar och bara sjöng. En underbar kväll. En av de bästa kvällarna i mitt liv. Jag får fortfarande rysningar av att bara tänka på det. Ett minne för livet, helt klart!
– Hur reagerade du när Capello fick sparken?
– Det kändes ju märkligt att Capello fick gå, men ändå inte särskilt överraskande. Han kanske inte passade inte trots allt, men vilken hjälte ändå. Två sejourer i Madrid, två guld. Legendar i mina ögon.
– Tidernas comeback enligt många. Håller du med?
– En av de bästa comebackerna givetvis. Sättet laget genomförde det på, lagmoralen – ja allt. Otroligt imponerande. Att man just snuvade ett kaxigt Barca var en bonus givetvis. Frågan är om jag orkar med samma scenario en gång till? Jag var helt slut i flera veckor!
Det har nästan gått fem år sedan Real Madrid säkrade guldet på Santiago Bernabéu. Precis som för fem år sedan ser vi Mallorca besöka Santiago Bernabéu i den sista matchen.
Denna gång behöver inte Real-spelarna vara nervösa. Denna gång kommer ligamästarna till och med att välkomnas in på plan i form av en ”el Pasillo”.
En sista dans med Mallorca på Santiago Bernabéu? Hur kan man tacka nej?