Dokument: David mot Goliat – APOEL:s stora utmaning
Experterna räknade ut dem redan vid grupplottningen och sedan mot Lyon. Den här gången står APOEL FC inför sin svåraste utmaning i Champions League-sammanhang. Klarar de av att skrälla en gång till? Klarar David att slå Goliat en gång till?
Den 16 mars 2012. Den store Paul Breitner intog scenen för ännu en Champions League-lottning. Som vanligt satt alla fastklistrade framför tv-rutan och vid radion. Inne i salen var nervositeten påtaglig. De stora klubbarna hoppades och höll tummarna för att inte få en alltför tuff utmaning.
Sen har vi den klubben som var glad för att över huvud taget få vara vid plats och bevittna det hela – APOEL FC.
Kameramannen fångade det cypriotiska lagets representanter, som smålog nästan lite genant, när de var först ut. När Paul Breitner drog deras motståndare gick ett häftigt litet sus genom publiken. Den tyske legendarens ansiktsmin var slående. Nästan som att han tänkte: hur-i-helvete-ska-lilla-APOEL-kunna-slå-Madrid?
Inför grupplottningen hade APOEL stora förhoppningar om att inte hamna i en besvärlig grupp. Klubbar som Barcelona, Real Madrid och Manchester United fanns inte på agendan. Experterna var förstås eniga: APOEL hade ingenting att hämta från Champions League än heder och pengar till klubbkassan.
Efter grupplottningen visade det sig att laget hamnade i samma pott som Zenit, Sjaktar och Porto. Visserligen den svagaste Champions League-lottningen, men experterna stod kvar vid sin ståndpunkt. APOEL skulle försvinna. Jämsides med Zenit, Sjaktar och Porto, som alla hade tagit hem Europa League under de senaste fem åren, var det cypriotiska laget utdömd redan på förhand.
I november hände något. APOEL besegrade gruppfavoriten Porto och efter matchen var Gustavo Manduca i chock:
– Det är en underbar tid i livet, för våra fans, för vårt folk, för laget, för alla.
Men inte ens den kvällen förstod vi vad som höll på att hända.
Bakom en framgångsrik klubb finns en stortränare som lägger fundamentet. I APOEL heter han Ivan Jovanovic och haft hand om laget i olika omgångar.
Som spelare representerade han den grekiska klubben Iraklis under slutet av sin karriär, och stannade sedan kvar i medelhavsområdet. Ett par år senare hamnade Jovanovic i just APOEL.
I dag är han, med sina åtta ligatitlar och årets framgångar i Champions League, en levande legendar enligt supportrarna. Hösten 2009 tog han laget till Champions League. APOEL:s första danssteg på den stora scenen.
– 2009 visste vi inte vad som väntade oss. Det vet vi nu, det var därför vi ville nå hit igen. Vi har mål och vi kommer inte hit bara för att ha roligt, berättade Jovanovic inför årets upplaga av Champions League.
Efter den svettiga straffrundan mot Lyon helgonförklarades Jovanovic av fansen. Själv var han ”hyfsat” nöjd med spelarnas insats efter den sista straffen:
– Detta är den viktigaste natten i APOEL:s historia. Detta är en stor natt för APOEL, fansen och cypriotisk fotboll. Vi trodde aldrig att vi skulle vara där vi är i dag, men när man har spelare med det självförtroendet är allt möjligt.
Jovanovic fortsatte med hyllningsmonologen:
– Segern tillhör spelarna och fansen. Vi har arbetat hårt för detta. Inget gör dig gladare än att se så många människor glädjas för din prestation. Jag är glad att ha hjälpt APOEL-fansen njuta av sådana stunder.
”Apoel har bevisat att framgång kan nås med en modest budget. Det handlar inte om hur mycket du spenderar på spelare utan om att satsa långsiktigt och behålla en tränare under flera år.”
– COSTAS KOUTSOKOUMNIS, Cyperns förbundspamp.
1997 befann sig klubben i en enorm kris. Ekonomin var usel och laget var inte långt borta ifrån en konkurs. När fotbollen förändrades på 90-talet, men högre löner och utgifter, drabbades den cypriotiska fotbollen av detta. APOEL var en av klubbarna som hade det tufft.
När läget var som värst kom den före detta presidenten Mike Ioannides på en lösning som gagnade klubben:
– Som president för klubben, men mest av allt som en supporter, har jag kommit till slutsatsen att bilda ett enskilt aktiebolag som bara är till för APOEL:s fotbollsklubb. Det är den enda lösningen för oss att komma ur den ekonomiska kris vi befinner oss i. Våra mål är att på kort sikt börja om från början när det gäller klubbens skulder, vilket innebär att APOEL FC kommer att få en chans att överleva och stå på sina fötter igen. På lång sikt kommer detta att ge APOEL:s fotbollslag många möjligheter och framtidsutsikter eftersom det kommer att vara det primära för klubbens styrelse.
Mike Ioannides idé räddade klubben och blev precis den spark i änden som laget behövde. Under 2000-talet har APOEL varit det mest framgångsrika laget i Cypern. Titlar har vunnits och spelplatser ute i Europa har tagits.
Det finns en man som njuter av denna kamp mest av alla, och han heter Michel Platini. Mannen som för några år sedan lovade ett Champions League med fler underdogs och från länder som annars inte deltog i Europas finaste turnering. Och som han fick rätt.
APOEL och Cypern har aldrig varit en fotbollskraft att räkna med ute i Europa. Men laget, som för övrigt bildades på ett konditori, har visat att pengar inte är allt och att de inte har något att förlora.
Eller som min kollega, Kalle Karlsson, förklarar:
– Varje gång ett lag som APOEL kvalificerar sig ses de som ett exotiskt inslag. De tas sällan på allvar. Storklubbarnas ägare ser dem snarare som ett hot mot framtida intäkter eftersom ett möte med APOEL inte genererar samma biljett- och tv-inkomster. ’Jag är inte säker på att fjärdelaget i Spanien, Italien och England är viktigare än mästarna i Polen, Tjeckien och Danmark’, sa Michel Platini 2009.
Med en transferbudget på, i fotbollstermer, ynka 10 miljoner kronor har man ändå fått till en trupp som tagit sig ända fram till Champions League-kvarten. Jovanovic har letat och hittat spelare som inga andra klubbar velat ha. Spelare som Nuno Morais och Hélio Pinto, Oliveira, Boaventura, Marcinho, Manduca samt den gamle Örgryte-anfallaren Aílton.
Aílton, som är klubbens dyraste köp genom tiderna med sina 10 miljoner kronor, var en av lagets mest tongivande spelare både i kvalet och i gruppspelet. I kvalet såg han till att pricka målet fyra gånger och efter matchen mot Zenit hade han gråten i halsgropen:
– Det är ett stort ögonblick för APOEL och Cypern. Vi spelade mot ett väldigt bra lag och APOEL förtjänar beröm för segern. Det är otroligt och svårt att förstå att vi är i den här positionen. Vi har gjort det bra som tagit poängen och vi förtjänar att vara här. Fansen är fantastiska. Jag har spelat mot APOEL och de har de mest hängivna fansen som jag skådat som fotbollsspelare. Att spela för dem lyfter oss på plan.
Kim Källström tog tunga kliv när han skulle lämna planen den kvällen då APOEL sensationellt vände och tog sig vidare till kvartsfinal. Själv ansåg han att det var fel lag som gick vidare.
– Sett över två matcher förtjänar vi inte att åka ur. Nu får vi sikta in oss på ligan i stället.
Inför matchen talade många om hur svårt APOEL skulle få det mot Lyon, och inte blev det lättare i och med att fransmännen hade en 1-0-ledning att försvara.
Kim Källström var en av dem som talade med L’Equipe om hur viktig den matchen var:
– Den bästa förberedelsen inför en så viktig match hade förstås varit att komma med en seger i ryggen. Nu lyckades vi inte med det, men det här är en ny match i ett nytt sammanhang. Jag tror att den kommer i rättan tid för oss. Vi vet hur viktigt det är för oss, för fansen och för klubben. Vi är i en situation som skiljer sig mot tidigare år. Det enda som räknas är att kvalificera oss för kvartsfinal. Det är svårt att veta hur det kommer att vara. Vi har en del erfarna spelare som har spelat på många stora arenor. Jag tror inte att det kommer att störa oss.
José Mourinho vet hur APOEL-spelarna känner sig och framförallt vad Jovanovic går igenom inför den stora matchen mot Real Madrid. Han vet det eftersom han själv gick den vägen våren 2004 med Porto.
Absolut ingen räknar med att APOEL kommer sätta krokben för Real Madrid. Demontränaren väljer däremot att hylla klubben för sina fantastiska prestationer denna säsong:
– APOEL är i kvartsfinal eftersom de har förtjänat det. De kanske har en mindre prestigefylld trupp än andra klubbar, men de har spelat strålande i Champions League och måste respekteras.
Emilio Butragueño fyller på:
– På förhand önskade sig hela världen APOEL, men du vet aldrig vad som ska hända. Det är ett lag som har gjort ett strålande år i Champions League, och de har vår största respekt.
Real Madrid vet hur det känns att åka ut mot en motståndare som inte har favoritskapet på sin sida. Lyon lyckades våren 2010, men framförallt var det Monacos bragd från 2004 som ingen i Spaniens huvudstad har glömt.
Real Madrid kom till Frankrike med ett lag bestående av storspelare som Zinedine Zidane, Roberto Carlos, Ronaldo, David Beckham, Luis Figo och Raúl. Med sig hade de även ett 4-2-övertag från den första bataljen klubbarna emellan. I minut 83 reducerade Fernando Morientes på sin gamla hemmaarena. Ett mål som skulle betyda mycket.
I returen spelade Monaco stundtals ut Carlos Queiroz upplaga av Real Madrid. I halvtid stod det 1-1, och Zidane såg uppgiven ut när domaren blåste för halvtid. Hans landslagskollega, Ludovic Giuly, uppmärksammade detta och frågade Zidane hur det var fatt.
Den store artisten tittade på Giuly och svarade lite uppgivet:
– Ser du inte på oss? Vi är ju helt slutkörda.
En förvånad Giuly tog med sig Zidanes citat ner till omklädningsrummet och såg till att alla i omklädningsrummet tände till. Resten är som det heter, historia. Monaco kom ut och satte både 2-1 samt 3-1, och Real Madrid åkte ut.
Eller för att citera Max Persson:
– Kan man skylla en sådan här kollektiv kollaps på tränaren? Ja, oftast kan man det. Det är hans förbannade uppgift att få spelarna taggade inför en sådan här match. Men i just fallet Real Madrid är det ändå tveksamt. Spelare som Zidane med flera skall kunna klara det där själva. Det gjorde de inte igår. Och det var lika mycket dålig offensiv som dålig defensiv som gjorde detta.
Fernando Morientes hann sätta dit en balja både i Spanien och Frankrike mot Real Madrid. Morientes mötte Raúl efter matchen för den middag som de hade planerat i förväg. Hur det gick?
– Vi sa inte så mycket. Det fanns inte så mycket att säga, poängterade Morientes.
Vi vet alla hur historien om David och Goliats kamp slutar. David den vanlige mannen stod öga mot öga mot den mer erfarne krigaren Goliat. David segrade och dräpte sin motståndare. Huvudet tog han med sig till Israel, där han hyllades som en hjälte.
Om ett par timmar står David där mot Goliat igen. Frågan är om han lyckas få med sig huvudet denna gång, eller om ödet vill annat.
Fotbollens ”David mot Goliat” kan börja.
