Dokument: Talangfabriken - Alberto Toril, spelarna och den ständiga jämförelsen med La Masia
De kallar honom för den "nye Vicente del Bosque" och han har redan, med sina 38 år, gjort underverk med Castilla. Ändå får Alberto Toril ständigt höra om jämförelsen mellan Real Madrids Castilla och Barcelonas La Masia.
I lördags samlade Castilla-tränaren Alberto Toril sina spelare och hade sin sista genomgång inför den svåra bortamatchen mot Toledo. En halvlek senare hade han all anledning att jubla.
I den 84:e minuten fick Joselu bollen i Toledos straffområde. Med en bredsida letade bollen sig in i nätet bakom hemmamålvakten. Ett mål som innebar att Castilla tog en viktig seger.
Efter bara några timmar hade den officiella hemsidan förtydligat hur betydelsefull denna seger var med ord som ”mycket viktig” och ”en triumf”.
I Real Madrid är det många som tror på denna generation av Castilla-spelare. De leder sin serie och har flera spelare som lockat intresse från andra klubbar. Frågan är hur långt både laget och spelarna kan gå.
Alberto Toril kom i januari 2011 till ett lag som behövde finputsas, som framförallt inte hade något självförtroende. Den före detta tränaren Alejandro Menendez fick foten efter en mycket svag första halva av säsongen.
En anledning till att han fick förtroendet var att han själv en gång i tiden gick längs vägen som Castilla-spelare och drömde om att en dag få spela för Real Madrid.
– Att representera Real Madrid är det enda man tänker på som B-lagsspelare. Du tänker och drömmer om det där fantastiska steget, berättar Toril.
Som fotbollsspelare var Toril aldrig en av dem större i landet. Visserligen fick han representera A-laget, men det höll inte länge. Efter bara två ynka matcher med Real Madrid bestämde han sig för att röra sig vidare sommaren 1994.
Skorna la han på hyllan, som 31-åring, 2004 efter äventyr i klubbar som Celta de Vigo, Espanyol och senast i Numancia.
Han anställdes redan 2008 som C-lagets tränare och har ända sedan dess arbetat sig uppåt. När han fick det där samtalet i januari 2011 hade han bara en sak att säga till presidenten:
– När vill du att jag börjar?
Toril satte genast igång med sitt arbete och återuppväckte spelarnas hunger och passion. Den 24 november 2011 firade han sin hundrade match som Castillas tränare, och den fick han förstås fira med en 3-0-seger mot San Sebastián.
Han har hyllats runt om i klubbens korridorer av stora profiler, såväl tränare som före detta spelare, och har nu sett till att Castilla leder serien – för första gången sedan säsongen 2004/05. Med smeknamnet ”den nye Vicente del Bosque” går han från klarhet till klarhet på bänken.
Spanjoren har fått lagets defensiv att fungera samtidigt som Castilla är det mest målgladaste laget i serien med sina 61 fullträffar. Den närmaste konkurrenten gällande mål är Getafe-B som gjort 50.
Under Menendez tid som tränare gjorde Castilla 21 mål på 19 matcher. De gick mållösa från hela sju matcher. Försvaret läckte som ett såll när Menendez hade hand om laget. På 19 matcher släppte laget in hela 24 baljor. Toril har utöver dessa punkter även stärkt både hemma- samt bortastatistiken.
Toril döljer ingenting och hans filosofi är i teorin simpel. Laget ska vinna, men de ska vinna med stil. Låter det bekant?
Efter en 2-0-seger berättade han till en reporter:
– Jag är tillfreds med resultatet, men inte med vårt spel. Vi måste spela som vi gjort de senaste matcherna.
Castillas fina säsong har lett till att flera spelare uppmärksammats av José Mourinho och Aitor Karanka. Duon har sett ett par Castilla-matcher denna säsong och har även kallat upp flera spelare från Torils gäng. José Mourinho har själv poängterat hur viktig Castilla är och visat att hans dörr varit vidöppen för ungdomsspelarna.
Alvaro Morata berättade efter en seriematch:
– Laget vann och vi tog tre viktiga poäng. Tränaren [Mourinho] gratulerade mig för vinsten och min insats. Man måste vara ödmjuk och tro på att man kan nå till A-laget.
Under José Mourinhos tid som A-lagstränare för Real Madrid har 13 spelare från Castilla fått debutera för A-laget. Juan Carlos och Pablo Sarabia är två av dessa 13 som i dag spelar för Real Zaragoza respektive Getafe.
När Castillas nye juvel, Jesé, fick chansen berättade han i efterhand om den oförglömliga kvällen:
– Innan jag byttes in sa Mourinho att jag skulle vara lugn, kämpa och spela som jag alltid gör med Castilla. Jag är mycket stolt och glad över att ha fått chansen att debutera. Jag är mycket nöjd över förtroendet från klubben och Mourinho. Det är inte många som kan skryta om att de debuterat för Real Madrid som 18-åring. Jag kom hit när jag var 13 och har drömt om denna stund sedan dess. Jag har sparat min tröja så att alla i A-laget kan signera den.
”Real Madrid hade en filosofi som kallades ’Zidanes och Pavones’, där tanken var att skapa ett lag som bestod av superstjärnor som Zidane och unga spelare från de egna leden som ’Paco’ Pavon. Det var en vacker tanke, men i verkligheten var det en Pavon, inte flera Pavones. Idén baserades på något som helt enkelt inte fanns. Ungdomarna behövde vara tillräckligt bra på en gång, i en klubb som Real har man inte tid att vänta på att någon ska bli bra. Om man kan bygga ett lag långsiktigt kan det funka, men inte i en klubb som Real Madrid där pressen att leverera är så enormt stor.”
– MICHEL SALGADO
Den kräsna Madrid-publiken har länge önskat om att få se fler spelare i laget från den egna akademin. Våren 2004 skrev Erik Niva ett dokument om Reals förfall vid samma tidpunkt.
I den texten hade han pratat med Madrid-supportern Borja som inte besökte Bernabéu för att se Zidane, Figo eller Raúl spela fotboll. Han kom dit för Michel Salgado – lagets högerback.
– Han kanske inte har världens största talang, men han gör i alla fall sitt bästa. För oss som vuxit upp med Real Madrid finns det inget värre än att se spelare som inte brinner. Fatta själv, här får du miljontals kronor för att få spela fotboll i världens bästa klubb inför 80 000 människor – och så bryr du dig inte ens.
Om Borja lever än i dag var han säkerligen där på Santiago Bernabéu vid Hamit Altintops debutmatch för Real Madrid. Mourinho kallade på turken och bad honom att göra sig redo för ett inhopp. Publiken noterade detta och reagerade med att skrika ut sitt missnöje.
Altintop? De ville se en ”canterano” och inte en utlänning som av många ansågs vara en simpel legoknekt.
Mannen som ansvarar för ungdomsakademin heter Alberto Giráldez, och är en av Florentino Pérez närmaste män. Den solbrände 50-åringen var med i leken när ”Pavones y Zidanes”-filosofin var inne, men han hade redan innan dess ett förflutet i Real Madrid.
I mitten av 90-talet arbetade han med de stora namnen i Real Madrid då han var klubbens fystränare. Jorge Valdano, som då tränade laget, ansåg att Giráldez var monumental för laget. Efter några sessioner som fystränare i Valladolid, Valencia och CD Tenerife återvände han i början av 2000-talet till Spaniens huvudstad.
Giráldez valde dock att lämna klubben när Ramón Calderón kom in i spelet. Av den enkla anledningen att Ramón Calderón inte tog akademin på fullaste allvar. Eller som den dåvarande Castilla-tränaren Michel sa efter sin avgång:
– Jag är enormt besviken. Det enda jag kan göra är att lämna klubben om presidenten inte tror på mig och mitt arbete. Även om det känns bittert att lämna så är jag mycket stolt över det jobb jag lagt ner på akademin. Jag kan bara hoppas att Ramón Calderón får upp ögonen för dem unga spelarna.
I en intervju med Offside berättar Giráldez om Real Madrids ungdomsfabrik:
– Vår cantera producerar flest spelare i Europa. Det är ingen åsikt, det är fakta som du ser på alla namnen här [Giráldez har med sig en bunt papper med 124 namn på professionella spelare med ett förflutet i Reals ungdomsakademi]. Vi är bra på att hitta spelare och på att fostra dem.
Angående skillnaden mellan Barcas och Reals ungdomspolitik säger Giráldez:
– Folk känner inte till oss på samma sätt, nej. Barcelona gör det bra, att prata ner deras cantera vore idiotiskt, men de senaste 20 åren hade de också haft flera upp- och nedgångar. Nu har de Xavi, Messi och Iniesta, utan dem vore inte laget detsamma. Av dem är bara Xavi katalan. Iniesta är från Albacete och var inte given i startelvan förrän han var 23 år, och argentinaren Messi hade kunnat hamna i en annan klubb. Det handlar en del om tur också.
– Hur många spelare värvar ni?
– Hur trist det än kan låta så är det marknaden som styr. Ju tidigare en spelare kommer till en klubb desto större chans att han stannar där. Därför försöker klubbarna knyta till sig allt yngre spelare. Men vi tar, till skillnad från till exempel Barcelona, inte in någon utifrån under 14 år. Vi lägger i stället stor kraft på att scouta i Madridområdet. Nästan alla som har lyckats ta sig till A-laget är från regionen. Då underlättas anpassningstiden och de har nära hem.
– Vad tittar ni efter när ni värvar?
– De ska vara tekniska, förstås, och kunna ta rätt beslut – veta när de ska skjuta, när de ska passa. De måste också ha rätt inställning, det här är en lagsport och man måste både kunna tävla och samarbeta med andra. Vi vill hitta vinnarskallar med personlighet och en åtminstone genomsnittlig fysisk förmåga. Snabbhet är viktigt, inte bara fysiskt utan även i tanken.
– Går det verkligen att se på ett barn om han kommer att bli en framtida stjärna?
– Nej. Jag brukar säga att den som kunde se det skulle ha sin framtid säkrad, och leva i Karibien som multimiljonär. Det man kan se är om ett barn är bättre än andra i hans ålder. Det finns spelare i 17-18 års åldern som verkar ha allt, men ändå inte lyckats. Andra verkar inte alls ha det, men når ändå A-laget och landslaget. Det finns många anledningar till att spelare inte lyckas. Det handlar inte bara om individen utan om klubbens organisation, möjligheterna eller avsaknaden av möjligheter till spel, personligheten… Men en som verkligen, verkligen vill lyckas har större chans att göra det.
– Finns det någon av de nuvarande stora stjärnorna som du hela tiden visste skulle gå hela vägen?
– Raúl. Han hade, eller har, ett enormt psyke och självförtroende. Han visste vad han ville och var inte rädd för någonting. Men hade det inte varför för Jorge Valdano, som lät honom debutera som 17-åring, så hade han kanske inte fått chansen förrän flera år senare. Då hade han inte slagit alla dessa rekord. Spelare som Guti och Esteban Granero, som kom till klubben som åtta- eller nioåringar, stod absolut inte ut i tidig ålder.
Real Madrids cantera går en kamp mot den evige antagonistens La Masia. Sandro Rosell minns än i dag hur illa ungdomssatsningen var i Barcelona när han och den dåvarande presidenten, Joan Laporta, vann presidentvalet sommaren 2003.
– Historiskt sett har det alltid funnits en kärna av egna produkter i A-laget för det har alltid varit en viss kvalitet på ungdomsverksamheten, berättar Rosell till författaren Enrique Murillo. När den nya styrelsen tillträdde upptäckte vi att hela ungdomsverksamheten var ganska oorganiserad, utan struktur och utan en arbetsplan. Vi insåg att vi var tvungna att agera och tillsatte två personer, Guillermo Amor och Colomer, som skulle ansvara för verksamheten. Vi räknade med att det senast år 2006 skulle gå att skörda frukterna av den nya ungdomspolitiken.
Med Pep Guardiola i laget som tränare har flera spelare från La Masia fått en roll i hans bygge. Spelare som Xavi, Iniesta, Messi, Busquets och Piqué har växt och gjort laget slagkraftigt under hans tid som tränare.
Piqué valde dock att lämna klubben för Manchester United för ett par år sedan. Sandro Rosell förklarar varför:
– Vad det gäller den unge försvarsspelaren Piqué så fick han gå till Manchester United för att man inte ville göra några undantag i lönesättningen av spelarna i ungdomslagen. Piqué ville ha mycket betalt och lyssnade inte när man talade om för honom att spelarna i lagen under A-truppen inte var där för att kräva höga löner, utan för att de ville satsa på en karriär i klubben. Piqué accepterade inte och kunde skriva på för Manchester United.
Vad gäller egna produkter som säljs till andra klubbar har Real Madrid en policy sedan några år tillbaka. Denna policy går ut på att de allra bästa spelarna säljs till andra klubbar med en återköpsklausul. Så var fallet med Rubén de la Red som köptes tillbaka från Getafe sommaren 2008.
I dagens Real Madrid finns Esteban Granero, som såldes till Getafe 2008, och José Callejón som såldes till Espanyol med en återköpsklausul men som numera är tillbaka i Real Madrid.
– Det är en fråga om huruvida tränaren har någon tro på dig eller ej. Om de fortsätter att jobba hårt och om tränaren tror att de kan tillföra laget något, kommer de att återvända, berättar Callejón.
Den spanske journalisten Martí Perarnau menar på att det finns en stor skillnad mellan Barcas och Real Madrids ungdomspolitik:
– I Real Madrid finns ingen definierad spelstil som spelas i alla lag. Vissa koncept finns, men inte som i Barcelona. Det andra problemet kan vi kalla institutionellt, det ligger i klubbens ovilja att satsa på ungdomarna. Ett annat problem är A-lagstränarna. På senare år har de krävt resultat direkt, och brådska talar emot akademin.
För ett tag sedan intervjuades Alberto Toril av Marca. En intervju där han öppet pratade om sina spelare, hans mål och Mourinhos öga för talangerna:
– Du tog hand om Castilla när de var nära nedflyttning. Vad har förändrats sedan din ankomst?
– Resultaten var dåliga, och pojkarna hade en sådan negativ inställning att ingen av dem kunde ge sitt bästa. Jag kom till ett sjunkande skepp. När de nu vinner matcher blir de allt mer upphetsade och alla ser vilken talang de besitter. Om vi förlorar korrigeras misstagen och vi går vidare.
– Är de redo för uppflyttning?
– Ja, om vi når slutspel med denna mentalitet och spelarna har kvar självförtroendet, kan vi utan problem gå vidare. Vi har truppen och viljan för att göra det.
– I Barca består A-laget av deras egna produkter. Varför är det inte så i Real Madrid?
– Det är vad vi förstås hade önskat; att laget hade fler spelare från den egna akademin. Men det är inte lätt. Klubbens policy är att signera dem bästa i världen. Jag tror inte att det finns något större tålamod. Om vi inte kan få spelare till A-laget, med tanke på Castilla-spelarnas kapacitet, är det på grund av att vi gör något fel. Sist Castillas offensiv var så talangfull som den är i dag var på Raúl och Gutis tid.
– Kan Real Madrids akademi erbjuda tillräckligt duktiga spelare till A-laget?
– Ja, men de är mycket unga. Vi får inte glömma det. Vissa är JUVENIL-spelare och spelar redan för Castilla. Vi har mycket förhoppningar, men de saknar det lilla steget som kan ta dem till A-laget. Deras framtid beror inte enbart på oss i Castilla, utan även på klubben som måste våga chansa.
– Det finns inte mycket tålamod på Bernabéu…
– Jag minns när Sarabia debuterade. Han fintade ett par gånger och fansen blev galna. Samma sak hände Morata när han hoppade in. Det finns spelare i Castilla som är tillräckligt bra för att spela för Real Madrid. Tanken är att de Castilla-spelare som under ett år spelar 10 matcher med A-laget, spelar 15 matcher det andra året, 20 matcher det tredje året och när dessa är mellan 21-22 år gamla ska de spela 50-60 matcher med A-laget. Precis som Barca gjorde med Iniesta och nu gör med Thiago.
– Har du pratat med Mourinho?
– Ja. Han bryr sig och frågar en hel del om akademin. Han har kommit till våra träningar för att titta på spelarna och när han kan är han på plats vid matcher eller ser dem från sitt hotellrum.
– Ett annat namn Alvaro Morata. Är han redo än?
– Han har många kvaliteter. Att vara så skicklig vid den åldern och spela för Real Madrid är inte alltid så lätt. Han är mycket mångsidig och agerar skickligt i straffområdet. Han kan även spela som ytter samt offensiv mittfältare bakom anfallarna. Han är mycket smart och kan bidra med många saker till laget. Om klubben och jag har tålamod kommer han att gå långt. Men han är fortfarande mycket ung.
I morgon tar Castilla emot Celta de Vigo som favoriter och serieledare. Alberto Toril vet vad som gäller. Att vinna och göra det med stil, precis som A-laget. Men framförallt handlar det om att visa upp spelarna och på allvar få fram poängen om Real Madrids talangfabrik. Madridborna anser att det är dags nu. Inte en dag försent.