Perugia - Bari1 - 3
Hata inte matchen, hata resultatet - årets hittills mest spännande ligadrabbning slutade oavgjort
Förutsättningarna var glasklara, vi förväntade oss inte annat än 3 poäng för att hålla undan Barcelona. Men Aitor Karanka är en klok man, han varnade för att Valencia skulle ställa till problem för Real. Jag å min sida trodde att Valencia skulle vara sega i benen efter utskåpningen mot AZ Alkmar – ack så fel jag hade!
Sergio Ramos kunde inte spela, gamla Valencia-sonen Albiol fick göra en av få matcher från start ihop med Pepe som mittback. På kanterna hade vi Marcelo och Arbeloa. Khedira och Xabi Alonso som defensiva mittfärltare och ett offensivt med Cristiano, Özil och både Higuain och Benzema. Mourinho satsade offensivt med samtliga målskyttar på plan samtidigt. Tidigare i säsongen hade vi lyckats vinna med 3-2 borta, visst fanns dom möjligheterna även denna kvällen. Valencia startade utan sin viktigaste målskytt, madridistan Soldado och utan mittfältaren Jonas och fransmannen Mathieu.
Domaren blåste av matchen och sedan var det som pedalen i botten på en Formel 1 bil. Det är sällan man får uppleva en sån intensiv match från början till slut – och med ett konstant högt tempo. Hittills är det bara El Clasico matcherna som kommit upp i samma intensitet, men nu kan jag även lägga till Valencia hemma på Bernabeu.
Chanserna avlöste varann – Reals offensiv satte hög press på Valencia men det gav även upphov till en del farliga kotringslägen för Real. Denna kväll höll Valencia lika hög klass på sina snabba omställningar som Real brukar göra.
Plötsligt var den helt furiösa första halvleken slut – men vad fan hände där? Allt gick ju så sjukt snabbt, det var som att se en snabbspolad film. Den där stolpen som Cristiano träffade är nog steril nu, den kommer aldrig någonsin mer att kunna få några stolpbarn i framtiden. Jävlar vilken träff, den skakar nog fortfarande!
Valencia hindrades även dom av en stolpe – det var många i Reals backlinje som klantade sig i den sekvensen, och Casillas som stod och drömde att deras målchans var offside slog ut med ena armen för att spela linjedomare – och höll kvar den armen uppe i en minut efteråt. Kanske är det så att samma arm som agerar offside-domare är samma arm han sedan ber om ursäkt med för att han stått och tittat på när Valencia anföll utan att agera. Målvakter alltså!
Halvlekens gigant i mina ögon var Pepe faktiskt. Han stod i vägen när han skulle göra det, han rensade när han skulle göra det och han hade även lite tid att löpa fram med bolllen och delta i det offensiva spelet ibland. Han måste haft rätt batterier på sig den här kvällen – han var positivt laddad!
I andra halvlek byts Higuain ut (med rätta, han var inte bra den här kvällen!) och Di Maria kommer in istället. Nudeln tackar för förtroendet genom att servera Cristiano med en delikatess – en djupledsboll som Cristiano sånär håller på att skruva in i mål, men Valenciamålvakten Guatia gör en kanonrädning på.
Någonstans i andra halvlek sitter jag och tänker: ”tröttnar de inte snart? De har ju sprungit non-stop sedan matchen startade, tempot måste väl sjunka så småningom väl?” Men nej, så länge nåt av lagen hade möjlighet att få med sig alla tre poängen så höll sig tempot i Formel 1 fart hela vägen. Ingen tröttnade, ingen slutade springa och ingen gav upp.
Chanserna avlöste varann, Real pressade allt vad dom kunde och Valencia stack upp som en kobra med sina kontringar. Guaita gjorde den ena fantomräddningen efter den andra: Benzema försökte, i en dubbelchans, men bollen gick inte in. Cristaino försökte och blev stoppad en 5-6 gånger, Di Maria fick på ett hårt skruvat skott men Guaita tippade bollen över. Real spelarna trodde inte sina ögon, så många chanser och bollen vägrar gå in! Åt andra hållet så fick Casillas göra minst ett par svettiga akrobatiska rörelser på skott från Tino Costa, Pablo Hernandez och Anduriz.
Pepe då? Joo, han skötte sig ok, tills han kom på att det i hans DNA finns en kaos-gen (misstänker att Balotelli har en likadan) som gör att han inte bara kan vara en helt normal fotbollsspelare under 90 minuter, utan måste agera svin i minst 5 av dom 90. Plötsligt blandade brasse-portugisen geniala tacklingar med skådespel a la tysk porrfilm (väldigt övertydlig skådespeleri – dålig kvalite). Arbeloa tröttnade även han på Pepes otroliga överspel och skällde på ha i ett läge där han skulle agera offerlamm (jaa, det där var ett påsk-skämt!).
Kaka och Callejon kom in i mitten på andra och rörde om vad dom kunde i grytan. Sista 5-10 mituterna var nästan bara spel mot ett mål – läge på läge på läge. Valencia försvarade sig tappert och fick således med sig ett viktigt psykologiskt poäng mot Real på Bernabeu.
Summering:Låt oss blicka framåt
Nu går vi in i en helt avgörande period för hur ligan, Champions League och mitt eget liv slutar i maj. Atletico borta på onsdag , däremellan Sporting Gijon och sedan Barcelona borta näst nästa lördag. Däremellan är det bara den lilla detaljen Champions League som skall spelas av - mot Bayern Munchen!
Jag vet inte om mina nerver klarar detta – det här är bland det mest spännade jag upplevt sen upplösningen i filmen ”Seven” som jag såg på bio (en av tidernas bästa thrillers i mitt tycke).
För 4 veckor sedan, inte alls så spännade inför ligaavslutet - idag, som en rafflande duell mellan Clint Eastwood och Lee van Cleef i en spaghettivänstern.
Ni fattar var jag barkar åt, den här ligaavslutningen har en jävligt välregisserad cliffhanger helt enkelt. På film klarar jag av cliffhangers – i verkliga livet så hatar jag dom!
Jag misstänker att mitt liv kommer att förkortas avsevärt efter dom kommande helgerna. Lika bra att ta en före bild nu och en efter bild sedan så skall jag lägga upp dem som bevis för att fotboll på den här nivån inte är nyttig för någons hälsa.
Hasta luego!
Real Madrid - Valencia
Söndagen den 8/4 på Bernabeu-stadion inför 79.000 åskådare.
Domare: Clos Gomez
Varningar: Arbeloa (36), Khedira (47) och Di María (58) Real Madrid. Tino Costa (59), Parejo (65) och Soldado (90) Valencia.