Krönika: En kväll för miljontals
En konst vi aldrig kommer att sluta älska. Konstnärer som för evigt kommer att charma våra sinnen. Ett verk som saknar motstycke ute i världen.
Vårt samhälle präglas idag av klasskillnader, det är ingen hemlighet. Vare sig ifall det formar oss redan vid födseln, eller sakta men säkert växer fram i takt med omgivningen kan vi inte komma ifrån detta. Habitus. Vi lär oss tycka om olika saker beroende på vad som i just vår omgivning anses som lämpligt och modernt. Vi spelar golf, meckar med bilen, eller hjälper mamma på gården. Vi finner betydelse och värdighet i något som arbetskollegan från andra sidan älven sedan barnsben har lärt sig att förkasta. Vardagsföreteelser som vi tar för givet är ting som medmänniskan på andra sidan jorden aldrig kommer att uppleva.
Det är verklighet, ett faktum. Ofrånkomligt. Oföränderligt.
Jag kan skriva tills fingrarna blöder. Jag kan med hjälp av överflödiga satser svamla om hur viktig fotbollen är för vårt samhälle och vilken konst den faktiskt är. Tills ord tappar innebörd kan jag försöka förklara hur magnifika dessa spelare är och hur de denna kväll kommer att göra sitt yttersta för att aldrig bli bortglömda. Men varför? Behövs det? Att förklara det som våra känslor bäst beskriver för oss själva känns som en omöjlighet. Tack och lov.
Ikväll kommer jag, tillsammans med miljoner likasinnade, ta del och njuta av denna konst. Jag kommer att se dessa konstnärer som tillsammans kommer att charma våra sinnen och skapa detta verk. Jag kommer att se dem förena oss för åtminstone en kväll. För en kväll kommer miljontals bortse sina olikheter och njuta. Jag hoppas att du är en av dem.
