Krönika: Förändring, tack!
Poängrekord slogs, man var på toppen av världens bästa berg. Nu är man femton poäng bakom Barcelona, det känns stundtals hopplöst och sättet man spelar på är numera lättläst. Dags för en förändring, det är dags för José Mourinho att öppna sina speciella ögon.
En Madridista kunde hålla huvudet högt och le stolt våren 2012. Även om man åkte ut ur den mest prestigefyllda klubblagsturneringen av alla, så var det solsken av den extremare sorten över Bernabeu. Poängrekord slogs i ligan och man var äntligen mästare igen. Att vinna ligan hade börjat kännas som en distant dröm med tanke på Barcelonas dominans, som var Real Madrids stora mörka moln. Dock så vann man, övertygande, man slog ärkerivalerna på Camp Nou och visade att man kunde dansa med ett av historiens absolut bästa lag. Spola fram tiden, nuvarande säsongen, det är i princip samma lag Real Madrid spelar med men man ligger hela femton poäng efter Barcelona i dagsläget, vad i helvete hände?
Det har spekulerats vilt i hur det ligger till bakom kulisserna. Relationen mellan Mourinho och Casillas bland annat, en massa fingerpekande och diskussioner om vem som egentligen är boven i det hela. Dock är det ju ganska irrelevant i slutändan, spekulationer förblir spekulationer och vad som än sker utanför arenan så kan vi aldrig få fram någon form av ren sanning. Det är dock klubbens mest lojala, miljonerna runt om i världen som drabbas hårdast. En hel del av hösten 2012 var som om den skarpaste kniven i världen ville åt hjärtat varje Madridista bär. Nu fortsätter det, bortsett från senaste matchen på Mestalla så är det som om all briljans man visade upp förra säsongen spårlöst försvann. Det handlar mycket om Mourinhos sätt att spela på, aningen för rakt, för beroende av individer och i längden lite väl lättläst.
Att bara passa bollen till vänsterkanten, för att Ronaldo ska avfyra ett meningslöst skott känns lite för naivt. Framförallt om Marcelo är skadad och inte kan dra åt sig uppmärksamhet med sina energifyllda löpningar. Till höger har man en Di Maria, vars ojämnhet är ofattbar, han är som en osäker unge i tidig tonårsålder. Mellan Ronaldo och Di Maria har man en oerhört begåvad och sevärd spelare i form av Mesut Özil, han försvinner ur matchbilden lite väl ofta kan man tycka, skyddas inte nog av sina medspelare, i alla fall inte lika mycket som en Maestro ska skyddas. Det är irriterande och korkat att inte använda sig av Mesuts talang mer, hans vision är bortom det vanliga och det känns ofta som att Mourinho vägrar bygga runt Özil. Ronaldos stjärnstatus kanske har en hand i det hela men spekulationer förblir spekulationer. Ett stort problem denna säsong har varit hur lätt det är att läsa av Mourinhos taktik, det där med att spela bollen till Ronaldo på vänsterkanten medan han laddar för skott eller att hoppas på individuella prestationer av andra är minst irriterrande. Det har inte riktigt känts som att man är en enhet, ett lag utan mer som om det är elva stycken arroganta herrar som säkert skulle bli av med ögonen under antiken.
Dock hände det något i ligamatchen mot Valencia senast. Det var ett alert Real Madrid, fyllt av fantasi och spelet flöt på vackrare än någonsin under de första 45 minuterna. Även om Valencia gav bort för många öppna ytor så kändes något annorlunda. Det var inte längre att bollen skulle ut till en stillastående Ronaldo, eller något falskt hopp om att Di Maria skulle dribbla av hela motståndarförsvaret och dunka in bollen i mål. Man ställde om snabbt, bollen hamnade ofta hos Özil, som hade tre vindsnabba medspelare löpandes framför sig, han kunde göra det han är bäst på, nämnligen att leverera passningar som håller guddomlig klass. De inledande två målen kan man tacka Mesut för, hans skarpa genomskärare var det som trollade fram målsituationerna. Inte nog med det så fick man se en Khedira man vanligtvis ser i Tysklands landslag, han fyllde på i straffområdet, hotade ständigt och var ett anfallsverktyg av klass. Det mesta från första halvleken på Mestalla var oerhört positivt, förändringar i sättet man spelar fotboll på är vitalt för Real Madrid just nu och dessa förändringar är något som jag hoppas Mourinho behåller.
Vilken Madridista som helst uppskattar det Ronaldo gjort för klubben, hans otroliga målfacit är något som endast kan hyllas. Men han tar för mycket plats på plan, i vissa matcher förintar det spelet för laget, hans stjärnstatus är stor men ingen ska ta så mycket plats i en klubb lika gigantisk som Real Madrid. Vågar man bänka ikonen och mannen som är synonym med klubben så skall man fan i mig våga bygga mindre runt Ronaldo samt få honom att inse att ingen är immun mot kritik. Fotboll är inte att passa bollen till en spelare och hoppas på det bästa, fotboll spelar man tillsammans, titlar vinner man genom att spela tillsammans.
Manchester United väntar i Champions League om cirka tjugo dagar, det känns oroligt och tungt i dagsläget. Ska man ha en chans så kan inte Real Madrid vika ner sig och hoppas på att Ronaldo ska dunka in vinnarmålet. Sanningen är den att när Real Madrid möter skickliga lag så känns man nummret sämre. Vi kan blicka tillbaka till matcherna mot Bayern i våras, Real Madrid kändes underlägsna, Ribery och Robben var ständiga hot, och Real Madrid dög i slutändan inte. Så sent som i höstas mötte man Bundesliga mästarna Dortmund, samma historia där, underlägsna och överspelade, bristen på en klar spelidé lyste klarare än någonsin med sin närvaro. Det behöver inte vara ett bättre lag man möter, det räcker med någon form av teknisk skicklighet för att få Mourinhos Real Madrid i obalans, tydliga exempel är Malaga och Real Betis. När motståndarna har ett svar på Mourinhos taktik och kan spela fotboll, så känns det inte som att Real Madrid har något att komma med förutom individuella prestationer. Detta är dagens stora och mörka moln över Bernabeu, United är knappast någon lek och CL är det enda som kan rädda Real Madrids säsong. Åker man ut i åttondelen så är säsongen katastrofal, speciellt om man ser det ur giriga marrängernas perspektiv.
Det här är inget skrik efter tränarbyte eller värvningar, vi har varit där, man löser inte ett problem genom att skapa ett nytt. Mourinho måste dock förändra sitt sätt att spela fotboll på med Real Madrid, i dagsläget är det lättläst och det är oerhört naivt att tro individuell skicklighet ska ge laget La Decima. Dags att sluta spela bollen till vänsterkanten och hoppas på det bästa när spelet låser sig, det är dags att landa på jorden och framförallt så är det väl dags att återigen spela fotboll. Vuxna och välbetalda män ska kunna acceptera sin plats i en klubb, lösa dessa idiotiska problem man har med varandra, framförallt om det drabbar miljoner av lojala fans. Världens bästa tränare ska kunna komma med ett nytt vettigt recept för succe när utgångsdatumet på nuvarande receptet har passerat. För att simplifiera det hela så är det väl dags för en förändring!
