Krönika: Historien om Sami Khedira - Del 1/2

Sami Khediras tidiga liv var allt annat än enkelt. Född i Tyskland i en familj med begränsad ekonomi, så skulle Sami komma att börja spela fotboll i Stuttgarts ungdomsakademi. En sträng uppfostran med ett stort inflytande från pappan och från Stuttgarts fotbollskola, blev till slut nyckeln bakom Samis kommande framgångar.

Semesterflörten som förde ”Khediras” öde till Tyskland
För trettio år sedan så reste en ung tysk kvinna, tillsammans med sin familj, ner till Tunisiens vackra och soliga östkust. Semestermålet var Hammamet, en pittoresk stad där solen och de fina badstränderna lockade till sig massor av turister. Doris, den unga tyskan, som var i tjugoårsåldern, skulle i denna charmiga stad stöta på kärleken, i form av en ung och målmedveten man vid namn Lazhar Khedira. Lazhar som till skillnad från de välbärgade turisterna inte fick uppleva den fördelaktiga delen av staden, då levnadstandsförhållandena var väldigt orättvisa i Tunisien, växte upp i en stor familj med åtta syskon. En knaper ekonomi medförde en svår och bekymmersam uppväxt, där Lazhar tvingades att hoppa av skolan redan vid tioårsåldern för att istället skaffa sig ett jobb och tjäna pengar till familjen. Men Lazhars utväg från fattigdomen skulle bli en förälskelse.

Semesterromansen visade sig bli något ärligt och seriöst, Lazhar skaffade sig ett visum och åkte iväg till sydvästra Tyskland och Stuttgart, för att få vara med Doris. När visumet sedan var på väg att gå ut så blev Lazhar och Doris tvungna att agera och välja, för att Lazhar skulle få stanna kvar i Tyskland så var ett giftermål ett måste. Romansen var så pass stor och ett bröllop var i annalkande, likaså ett tyskt pass för Lazhar.

Kärleken bestod mellan dessa två och semesterflörtens (bevisligen var det mer än bara en ”flört”) hittills viktigaste och mest minnesvärda alster skulle komma den fjärde april, 1987. I Cannstatt, Stuttgart födde Doris en pojke och en son till Lazhar, pojken fick namnet Sami och han skulle även senare få bli storebror till två bröder.

Fotbollkarriärens första steg
Sami var nu en del av den stora världen, babystegen var tagna, blöjan var borta, nappen likaså, fotbollskarriärens första steg skulle tas. Uppväxtens centrum blev Fellbach, en stad med dryga 40 tusen invånare, strax nordost om Stuttgart. Fellbach beläget i sydvästra Tyskland och en liten del, av ett större område som var känt för att ha en hårt arbetande befolkning. Mamman hade nu slutat som sekreterare för att kunna ta hand om hemmet och Sami, ekonomin var återigen otillräcklig.

”Vi hade inte råd med dyra designerkläder, en andra bil eller restaurangbesök, det var inte möjligt. Under turneringar med ungdomslaget så var även en hamburgare för dyrt” Sami Khedira.

I Fellbach så skulle Sami som femåring också finna sin första fotbollsklubb, TV Oeffingen, vistelsen i TV Oeffingen skulle dock inte bli långvarig. Som åttaåring och även då, storleken större en sina jämngamla, så skulle Sami delta i en fotbollsturnering i Wernau. Talangen lyste klart, Stuttgarts fotbollsklubb hade några scouter på plats, representanterna gillade vad de såg och dom bjöd in den åttaårige Sami till klubbens ungdomsakademi och fotbollsskola. Lazhar och sonen Sami tvekade inte, de tackade ja till erbjudandet och Sami skulle nu bli del av Stuttgarts ungdomssatsning.

Regler, lydnad, tysk disciplin och pappans inflytande – En perfekt uppfostran
Tidigt i karriären så blev det klart att Samis stora styrka skulle bli hans personlighet och hans inställning. Drillad och formad av sin pappa, som nu hade integrerat utmärkt i det tyska samhället och hittat ett jobb på ett stålverk, så fick Sami bl.a. lära sig att man alltid skulle vara ödmjuk, ha fötterna på jorden och att med hårt jobb, så var allt möjlig.

”Min familj har lärt mig att respektera alla människor, oavsett om dom är rika eller fattiga, svarta eller vita. Att skapa något framgångsrikt från ingenting” Sami Khedira

Men pappans vägledning (han skulle senare komma att bli tränare för Stuttgarts U-17 lag) skulle komma att kompletteras av den tyska fotbollsfilosofin som Stuttgarts fotbollskola representerade och förespråkade. En skola som sedan tidigare producerat fram skickliga fotbollsspelare, där skulle nu Sami få sin utbildning. Sami hade inte bara fotbollrelaterade förpliktelser nu, utan här gällde det att man, både på och vid sidan av planen uppförde sig korrekt och respektabelt. Man fick inte vara lov att vara sen, punktligheten var viktig, att bära halsband eller smycken under träningar eller matcher var strängt förbjudet och om din lagkamrat slog en dålig passning, samtidigt som tanken var rätt, då skulle det applåderas istället för att skällas.

Den tyska fotbollsfilosofin och Stuttgartskolan, där laget gick före individen och där uppförandet på fotbollsplanen var minst lika viktigt som uppförandet vid sidan av, gjorde, kombinerat med pappans uppfostran, Sami till en mönsterelev med en exemplarisk personlighet.

Samis strävan efter att vara alla till lags, och till en smidig integration i det tyska samhället, skulle dock inte enbart medföra positiva saker. En dag när han kom hem från skolan så bestämde han sig för att helt abrupt sluta prata arabiska och franska (som han lite smått kunde). Sami kände sig som en riktig tysk, han hade bara tysktalande kompisar och Sami tyckte att han endast behövde kunna det inhemska språket. Arabiskan glömdes snart bort, likaså franskan. En handling som Sami dock, i framtiden skulle komma att ångra.

Kapten och vinnare – Framgångar i ungdomslagen
Tiden i Stuttgartskolan och ungdomslagen skulle nästan enbart präglas av goda minnen för Sami. Tidigt såg dom stränga tyska tränarna hans enorma talang som fotbollspelare. Lovorden haglade över Khedira och tränarna beskrev honom som en spelare med en ypperlig defensiv, en enorm arbetskapacitet och ett bra passningsspel kombinerat med ett taktiskt kunnande som var sällsynt för en spelare i så ung ålder. Sami visade upp många kvalitéer och det gjorde att andra betydande egenskaper ofta hamnade i skymundan.

”Alla sa att jag hade problem med min snabbhet, det såg ut som om allt gick saktare pga. min storlek. Sedan så gjorde vi några tester och det visade att jag var en av dom snabbaste.” Sami Khedira.

Dessa fotbollsbaserade attributen tillsammans med hans personliga egenskaper gjorde också Khedira till en perfekt kapten, Sami var namnet som oftast dök upp först i tränarens huvud, när kaptensbindeln skulle delas ut.

De ”tyngre” titlarna i ungdomskategorin skulle börja inkasseras år 2004. Vid 17: års åldern så skulle Khedira bli tysk mästare i en turnering för juniorlagens b-lag. Året efter hade han tagit klivet upp till juniorlagets förstalag och även där så blev han tysk mästare. Under denna period, mellan åren 04-06, så tränade och tillhörde Khedira, Stuttgarts andralag, men då och då (när han inte tog steget när för att spela mästerskap med ungdomslaget) så fick han även möjligheten att ta steget upp till A-laget och vara med på deras träningar. Framgångarna var många och imponerande, Sami blev även under denna tonårsperiod uppkallad till diverse U-landslag, U-15, U-18 och U-20 landskamper kunde bl.a. skrivas in, till en redan imponerande meritlista. Fotbollsresan såg drömlik ut och utvecklingen hade hittills varit spikrak för Sami och under den senare delen av säsongen 05/06 så var han väldigt nära att göra debut för Stuttgarts A-lag. Men då kom, helt plötsligt, Samis första stora motgång.

Nära att sluta
Just när Sami var på väg att ta steget upp till A-laget så skulle en svår knäskada drabba tysk-tunisiern. Menisken strulade och Khedira fick för första gången uppleva en tyngre skadeperiod, där hans mentala styrka sattes på ett svårt prov. Khedira fick lägga sig på operationsbordet och efter doktorns ingripande så fick han höra att han förmodligen aldrig skulle kunna spela fotboll på elitnivå igen. En lång och oviss rehabiliteringsperiod började nu för Sami och många i hans omgivning började tvivla på, ifall han skulle kunna komma tillbaka. Men med stödet från föräldrarna, särskilt pappan Lazhar samt med supporten från dom ”riktiga” vännerna (som nu i motgången gick att urskilja) och med en järnvilja, så började Sami göra framsteg. Bakslaget hade lärt och visat Khedira hur man på bästa sätt hanterade ett nederlag, både fysiskt (med rehab-träningen) men framförallt mentalt. Motgången påskyndade en redan långt utvecklad men nödvändig personlig mognad, nu kunde Khedira stå emot allt. Där många andra kanske hade vikt ner sig och avslutat karriären så blev Sami istället så mycket starkare.

”En dag förlorade jag nästan hoppet, när jag efter en lång och positiv rehab-period blev sämre igen. Men jag ville bevisa för mig själv att det gick och bli bra. Speciellt när jag hörde att vissa i min omgivning snackade om att jag inte skulle klara av det. Jag ville inte vara en förlorare.” Sami Khedira.

Del 2/2 kommer senare.
---
Del två finns nu ute. Klicka här.