Krönika: Mourinho mot världen
Mourinho har sedan dag ett gjort sig ett namn i den spanska pressen med ständiga uttalanden om diverse saker hit och dit. Vem minns inte ordväxlingen med andra lags tränare eller för den delen det faktum att Mourinho gör sig fler ovänner än vänner.
Man kan inte nog betona hur pass meriterat CV José Mourinho har. Man kan inte nog betona hur många titlar han har vunnit och det skulle säkerligen finnas många som håller med om att han för tillfället är världens bäste, alternativt störste, tränare. Men det finns som bekant ingen rök utan eld, och Mourinho har sin tändsticksask och sin tändare redo och klar för att avfyra salvor som ingen annan. Själva grunden för varför han agerar som han gör är självklar för oss som har följt hans karriär, han skyddar sina spelare genom att ta all press på sig själv. Det kan slå tillbaka dock då portugisen blir en större figur än klubben i sig. Ta den enorma debatt som förts med sportchef Valdano om en ny nr.9, till exempel:
- Jag är för gammal för meddelanden genom pressen. Jag är inte den som måste prata om anfallare eftersom att jag inte har pratat om anfallsspelare i första taget. Jag pratade om en nr.9 under försäsongen, och det var i November som alla vi visste att Higuaín inte skulle återhämta sig i tid och sen har jag inte pratat om det mer.
Visserligen har vi fått höra att Mourinho vill ha en ny nr.9 men det har inte varit överdrivit mycket, utan pressen har börjat lägga om sina uppslag efter Almería matchen på ett sätt som kan anses vara negativt för klubben. Dom skriver om sprickor inom klubben genom att driva denna fråga och på frågan vem som har rätt eller fel, så går det lätt att konstatera att Madrid är beroende av pressen, på ett liknande sätt som pressen är beroende av Real Madrid.
Många menar på att Mourinho för krig emot allt och alla förutom sin egen organisation men är det inte det som en tränare ska göra? Stödja sitt lag till hundra procent och finna sprickor i andra lag? Pressen har sin åsikt delad och dem är på portugisen hela tiden.
- Har ni inte sett hur vi har avslutat våra matcher, emot Villarreal, Atlético eller Almería? Har ni sett oss sätta oss själva i svårigheter under de sista minuterna? Nej. Real Madrid har visat sig vara dominanta, sökandes efter målet mot alla våra rivaler, och vi har inte alltid avgjort eftersom... jag kan inte säga mer. Det måste vara lågt för en domare att säga att det fanns två straffar och att jag hade fel.
Det största Mourinho kämpar mot i La Liga har som bekant börjat att bli domarna, det går inte en match utan kommentarer om dom. Han har varit avstängd från bänken för diverse anklagelser från högre organ och han har fått regler som ingen annan tränare har. Mourinho sa själv efter dessa avstängningar att, ”det är ok, det kommer inte att påverka mig att jag lever under andra regler”, men visst har det blivit en mer hätsk stämning gentemot varandra. Domarna försöker utföra sitt jobb medan Mourinho vill ha något att klaga på. Mourinho kanske också med rätta känner sig behandlad annorlunda.
- Det är inte normalt att när det finns tvekan så blåser alltid domaren emot oss. Trots det faktum att Real Madrid är ett av dom lag som får mer tacklingar mot sig själva, så har laget tre raka säsonger där laget har slått sitt egna rekord i antalet gula kort. Vi är inte ett sådant tufft lag för att få så många kort. Ibland får vi kort genom vår första tackling medans våra rivaler får sparka på våra anfallsspelare om och om igen.
– Jag har ingen tvekan över domarna, helt ärligt, men det finns självklara saker som kappvändare inte skulle ha något problem med att uttala. Jag såg matchen som många människor gjorde, och att säga att det fanns straffar som inte var utdelade är inte att anklaga, det är sanningen.
Det finns fördelar i livet, det finns nackdelar. Om laget inte får straffar mot Almería så innebär det inte heller att laget alltid är fördelat in till det negativa. Snarare får man börja se längre än så inom klubben då det aldrig varit Real Madrids motto att vara en ”svartklubb”, en klubb som klagar på det som vissa skulle säga var petitesser. Däremot måste man komma till en insikt där det i slutändan möjligen handlar om att tona ner ’vi mot världen-känslan’ under Mourinho och börja vinna matcherna, alternativt förlora dem, med vetskap om att det är lagets bärande som är det enda avgörande. En match spelas på 90 minuter, och det finns gott om tid under dessa att avgöra matcherna.
Källa: marca.com
