Luka Modric - Gräset grönare på andra sidan eller pusselbiten som saknas?
En "utredning" om Luka Modrics vara eller inte vara i Real Madrid.
Luka Modric har blivit den här sommarens villebråd och debatten om för och emot snurrar för fullt bland Madridistas. Bortser vi från den ständiga högerbacksfrågan så finns det inte något annan givet transferobjekt och därför finns det anledning att grotta ner sig i Modric-diskussionen och sätta in den i sitt sammanhang ordentligt för att kunna landa i en vettig slutsats.
Följer man de senaste veckornas debatt så förstärks bilden av en lite vilsen känsla inför det här årets Silly Season bland Madrid-anhängare, det är lite oklart vad som behövs och det är lite oklart vad man vill ha. Det bottnar delvis i en redan väldigt bra trupp men det handlar också om osäkerhet och ställningstaganden inför framtidens spelmässiga inriktning. Mycket har ju varit bra, mycket har blivit bättre och en del saker kommer troligen fortsätta att bli bättre. Frågorna man ställs inför blir därför väldigt svåra då man inte vill att eventuella värvningar ska hindra lagets fortsatta utveckling utan nu ska det tryckas på väldigt små knappar och justeras ganska små saker. Detta präglar också Modric-frågan och har utmynnat i två läger. Personligen kan jag inte känna full övertygelse för någon ringhörna men har ändå försökt analysera mig fram till något av en åsikt. Nedan följer min egen ”utredning” om Modrics vara eller inte vara i Real Madrid.
Sammantaget är min inställning till Silly Season väldigt snarlik uppfattningen jag hade inför förra sommaren och som diskuterats flertalet gånger varpå jag inte ämnar redogöra för hela den bilden en gång till utan vi försöker lägga fokus på Modric, även om vissa sidospår måste med för att få lite helhetsperspektiv. Till att börja med kan sägas att jag tillhör dem som ser klara fördelar med att värva kroaten men jag förstår samtidigt dem som ställer sig frågande till varför han prioriteras före en kreativ ytter då problematiken med Di Maria egentligen borde vara mer primär att lösa då Nuri Sahin redan finns att tillgå centralt på mitten. Flera av orsakerna till att värva Modric är ju exakt dem som gjorde att Sahin värvades ifjol och logiskt borde Sahin gå först då vi aldrig fått någon möjlighet att utvärdera hans effekt. Om vi återkommer till mer ingående argument så är jag ändå av uppfattningen att Modric kan vara det bästa alternativet att förstärka laget med om man sätter ihop Real Madrids behov i förhållande till vad som är möjligt att värva.
Återgår vi till Modric kontra Sahin så ligger diskussionen som sagt främst i huruvida han är nödvändig när Sahin inte fått chansen att visa vad han går för. Det måste dock påtalas att det finns vissa skillnader mellan spelarna, det finns framförallt en del frågetecken runt Sahins nuvarande förmåga (inte hans potential) i förhållande till vad som kommer krävas av honom samt hans kompatibilitet med Xabi Alonso som får betraktas som given på mittfältet. Sedan min egen superprioritering Eden Hazard inte längre är relevant att argumentera för så finns också anledning att fundera över vad marknaden har att erbjuda som alternativ till Di Maria som skulle gagna laget mer än att förstärka ett centralt mittfält som inte heller är klockrent. Spontant är Santi Cazorla det enda namnet som ploppar upp ur mitt huvud och det är också en spelare jag gärna sett i Madrid. För att hamna rätt i diskussionen behöver man enligt min mening utgå från vad "problemet" är och hur det bäst skulle lösas.
Om vi därför för en stund exkluderar Di Maria, som innehar den position där man kan efterfråga alternativ men där ett ointresse (?) för förändringar alltså gör den diskussionen lite irrelevant i dagsläget, så har jag parallellt med Di Maria-frågan länge propagerat för att det centrala mittfältet är den lagdel där Madrid har störst möjligheter att förbättra sig. Förbättringspotentialen grundas inte i att de nuvarande spelarna missköter sig utan helt enkelt för att det saknas vissa element som skulle göra laget ännu bättre och som egentligen är grundläggande för att spela en annan typ av fotboll. Någon typ av förändring lär också Mourinho vilja åstadkomma då projektet han bedrivit under två år haft en del tydliga defekter.
Alonso-Khedira är på många sätt en mycket väl komponerad duo men det har under två hela säsonger visat sig att det saknas den där sista dimensionen i det offensiva spelet då bollcirkulationen ibland är för långsam och där laget får problem att kontrollera matchbilder. Problematiken uppenbaras ibland genom att speluppbyggnaden blir för trubbig mot låga försvar, ibland genom att dem faller till korta mot bra och aggressivt motstånd och ibland genom att de blir för ensamma i försvarsspelet. Mittfältsspelet blir ibland för odynamiskt och det finns bekymmer med att ”länka ihop” spelet med det offensiva mittfältet.
När Sahin värvades förra året så visade det att klubben var medvetna om problematiken, men olika omständigheter har gjort att vi aldrig fått se några effekter av den värvningen, ännu ska tilläggas. Gällande Sahin så är jag av uppfattningen att han skulle ha alla möjligheter att bli den typen av spelfördelare som laget behöver för att höja sig ytterligare ett snäpp. Frågan är dock när han kan vara redo att ta det ansvaret och leverera kontinuerligt, men frågan är framförallt hur mittfältskonstellationen behöver se ut för att Sahin ska leverera samtidigt som laget inte tappar sin balans. Jag tror nämligen inte att Alonso och Sahin löser det tillsammans om vi bortser från dem sex-åtta hemmamatcher där vi har ett betongsäkert bollinnehav. Normalt sett vinner man inte det bollinnehavet per automatik utan vid de flesta bortamatcher och generellt mot bättre motstånd krävs det en aggressivitet, frenesi och kvickhet såväl defensivt som offensivt för att vinna mittfältskampen och kombon Alonso-Sahin saknar i mina ögon farten och tempot för att gå segrande ur dessa dueller. Därför har jag menat att Sahins långsiktiga funktion i Real Madrid är avhängigt på att han har en partner bredvid sig som är defensivt och fysiskt bättre än Alonso och det är därför jag tidigare förespråkat en värvning av Javi Martinez. En alltmer bolltrygg, auktoritär och självsäkert agerande Khedira har dock mitt fortsatta förtroende.
Men åter till verkligheten, för i verkligheten är Xabi Alonso fortfarande Real Madrids mittfältsankare. Xabi Alonso är som jag tidigare påtalat en väldigt svår spelare att ge en ”perfect match”. Jag har gått så långt som att säg att ingen spelare i världen har den profilen som krävs för att passa perfekt bredvid Xabi Alonso om vi har utgångspunkten att de ska bilda tvåmannamittfält i ett lag som ska vara världens bästa. I en perfekt dynamik behöver en spelare vara bättre fysiskt och defensivt och samtidigt ha en bra bollbehandling och partnern behöver vara bättre offensivt, vara mer kvickfotad och djupledsgående. Så länge Alonso ska vara mittfältschef så får man dock anpassa sig till dem förutsättningarna. Troligen behöver han vara en del i en triangel med två spelare framför sig för att komma till sin rätt individuellt och för att mittfältets balans defensivt/offensivt samt kreativt/fysiskt ska vara möjlig att optimera. Med ett fortsatt 4-2-3-1 kommer man dock alltid få göra avkall på någon ingrediens så länge Alonso ska vara given.
Eftersom det inte blir aktuellt med en ny spelare på Di Marias position för att tillför mer kreativitet till det offensiva mittfältet (Hazard ni vet) så har jag sneglat på hur vi ska komma över bristerna i kreativitet och dynamik i anfallsspelet. Man kan dela in mina tankegångar i två spår, som båda inkluderar att Luka Modric värvas till laget.
Den ena delen i dessa funderingar grundas i att man behåller 4-2-3-1 och ligger kvar med Xabi Alonso som tillbakadragen spelfördelare och hoppas att han också bemästrar de defensiva prov som han ställs inför genom att spela bredvid Modric (eller Sahin för den delen). Jag ser inte att Xabi Alonso är så extremt olik Scott Parker ur ett defensivt perspektiv så det känns i alla fall relevant att prova. Därigenom behåller vi Di Maria på planen i de matcher där laget kan vara mer offensivt balanserat. Att Modric värvas in som central mittfältare och inte som någon nr 10 tror jag inte någon ska tveka kring.
Det mer realistiska alternativet som delvis fångar upp båda lagets offensiva problem och dessutom skulle ge en bättre defensiv balans är att spela Modric i ett 4-3-3 eller vad som i praktiken skulle vara ett 4-3-1-2 när laget har boll. Då lyfter vi bort Di Maria från startelvan och får in mer kontroll, tanke och spelskicklighet i Modric. Alonso blir här ensam på sin yta som låg spelfördelare precis i den rollen han teoretiskt borde göra sig bäst och framför sig har han två tvåvägsmittfältare i Khedira och Modric. Den ene med fysisk inriktning och den andre med kreativ. Özil agerar i en fri roll i anfallsspelet och ska inte alls låsas i den falska ytterrollen utan den flanken får gärna lämnas öppen åt ytterbacken att attackera på. På andra sidan blir det också ett ännu bättre utnyttjande av Cristiano Ronaldo som med det här spelsystemet kan agera ännu mer som en forward och komma ännu närmare mål vilket varit en av mina utgångspunkter för en spelmässig utveckling av laget. Sammanfattningsvis skulle i princip alla spelare från mittfält och framåt få roller som ger dem ännu större möjligheter att få ut maximalt ur sina individuella förmågor och utan att balansen i laget rubbas nämnvärt.
Från en initial tanke med Khedira (alternativt Javi Martinez) som beskyddare åt Alonso/Sahin (långsiktigt övergående i Sahin) i ett 4-2-2-2 där Hazard skulle värvas in till offensiven, något som jag fortfarande skulle betraktat som det bästa alternativet så är steget inte så väldigt långt till ovanstående förändringar. Vi får in en mer kreativitet, bättre bolldistribution samt friare och ännu mer renodlade roller åt Özil och Cristiano. Det enda elementet som går lite förlorat är 1-1 hotet som Di Maria normalt står för och som Hazard skulle garanterat i kombination med behoven av tillföra mer spelförståelse, touch och variation. Dock ska det understrykas att Di Maria fortsatt kommer att ha en mycket viktig funktion i Real Madrid, men man skulle skapa möjligheter att inte alltid starta med med honom utan använda honom som inhoppare när matcherna börjar öppna upp sig.
Hazard-värvningen hade varit 5/5 utifrån Real Madrids förutsättningar och behov men när den möjligheten försvunnit så ser jag ingen liknande spelartyp som skulle kännas lika lämpad och dessutom vara redo att gå in och prestera direkt. Mot den bakgrunden och kombinerat med ovanstående resonemang så är min ståndpunkt i Modric-frågan att jag är mer för än emot, han skulle inte lösa alla problem men ändå kunna bli en rejäl tillgång. Hans egenskaper ökar möjligheterna att utveckla offensiven och göra Madrid ännu svårare att möta för lag som tidigare lyckats störa speluppbyggnaden samtidigt som den defensiva balansen skulle bli bättre i matcher mot tuffare motstånd.
Luka Modric innebär också att laget får in en spelartyp som saknats väldigt tydligt i matcher där laget sätts under press som mot t.ex. Barca och Bayern. För att illustrera just det kan exemplifieras med Jack Wilsheres insats mot Barca där han med sitt spel kan ha varit en av de enda mittfältarna som behärskat Barcas presspel och mer eller mindre utnyttjat det för att hota dem genom att lyckas hålla i bollen, driva framåt och fördela den istället för att stressas till misstag och chansbollar. En parallell kan sedan dras till hur Luka Modric agerade mot Spanien i EM. Möjligen kan Sahin bidra med den dimensionen men Modric har bevisat sig på en högre nivå och har ett något högre tempo i kroppen som skulle göra honom mer funktionell ihop med Alonso och Khedira om Mourinho nu vill gå den vägen. Det blir också ibland ett överdrivet snack om långsiktighet. Real Madrid har redan en bra ålderstruktur, en trupp som också är långsiktigt hållbar och ett till stora delar färdigt lag som i första hand behöver lite spets för att nå maximal kapacitet på kort sikt. Modric är en spelare som ska vara redo att ge den effekten.
Rent breddmässigt innebär även en Modric-värvning att truppen skulle bli mindre sårbar för skador på exempelvis Özil eller Xabi Alonso. Utöver en tilltagen prislapp så finns alltså en redan nämnd och ofrånkomlig problematik med att det kan slå undan benen för Sahins utveckling och möjligheter till speltid och ingen vill hamna i den bekanta situationen där Madrid skänker bort en spelare som snabbt blir tongivande och dominerar i en ny klubb. Något givet svar finns därför inte i den här frågan men jag önskar att det inte behöver bli en fråga om Sahin eller Modric, jag anser att truppen med en del andra avskalningar skulle kunna rymma båda och att Mourinho borde ha ett intresse av att komma igång med en tydligare rotation i laget som möjliggör en värvning av Modric utan att det blockerar Sahin. Svåra val kräver svåra beslut, vi får helt enkelt lita på att Mourinho väljer rätt!