Milan - Real Madrid 2-2

Matchen som hade allt...

Det började med en snedspark från Xabi som höll på att ställa Casillas. Xabi och en viss svensk skulle vara två figurer igenom denna match överlag. Mourinho hade anteckningsboken klar och redo när Zlatan via Ronaldinho i Milans första anfall, slog om snabbt och slog den sedvanliga djupledsbollen, något som är Milans signum. Strax därefter i den tredje minuten kom matchens första hörna för Real Madrid, en av många slagna som ingen egentligen resulterade i en farlighet. Ramos som i mitt tycke var en av de mer genomgående bättre spelarna i Real Madrid stoppade upp anfall efter anfall. Om Ronaldo skapade ett sus genom publiken så gjorde Pato det för Milanfansen. I den femte minuten så delade Zlatan ut sin andra tjuvsmäll på Xabi Alonso, Howard Webb blåste inte, än en gång. Milan verkade aningen aktsamma i inledningen av matchen och Real Madrid kändes som kommentatorn sa; ”Intressanta”.

I den sjunde minuten höll Pato att få ett friläge med Casillas via Ronaldinho, en skuggfigur i denna match men Pepe avvärjde med en blockering. När så Ronaldo började tricksa med bollen en minut senare så fick Gattuso för första gången ikväll nog och delade ut en smäll. Alonso slog på den efterföljande frisparkarken, en bra sådan som gav Pepe ett nickläge, och Higuaín Ramos med flera ville ha den bollen men Pepe försökte själv, förgäves. Väl i den tionde minuten så avfyrade Boateng sitt skott under matchen men Casillas kunde enkelt plocka upp bollen i famnen. Ramos, Ronaldo och Di María hade ett bra kombinationsspel i nästa sekvens och Xabi fick ett skottläge, avfyrade ett skott som smet strax utanför Abbiatis stolpe. Men just när man trodde att Real Madrid hade kontroll, så fick dem än mer kontroll över händelserna genom att Di María kom helt ren med målvakten, men även han sköt bollen strax utanför stolpen, varvid bollen nuddade stolpen. Således hade Real Madrid kontrollerat alla ställningar fram tills den 15e:minuten och Milan fick inte etablera ett tryck ens. Men Milan hade vissa aviga bollar emellan varven, ofta höga djupledsbollar. Pirlo var dock man mot man markerad så dessa fick mindre effekt.

Lasermannen slog till emot Mourinho, måste ha varit en idiot. Chanserna avtog för några minuter sedan, men när Ronaldo och Marcelo tricksade i den 16;e minuten så hade Gattuso än en gång, fått nog av tekniska skickligheter och slog till igen. Frisparken som efterföljde slogs av Ronaldo och det var ett extremt bra läge, med tanke på hur pass dåligt Abbiati hade placerat sig och bara tre man i muren, men Cristiano slog den rakt på Zlatan. Pepe sprang över Pato i efterföljande anfall och även om bara 20 minuter hade spelats då, så visste man att detta skulle bli en fysisk match. Real Madrid kom på våg efter våg i anfall och Ramos inspel till Higuaín resulterade i en boll på mållinjen, i nästa sekvens skjöt Di María på en täckande Pirlo, annars hade även den bollen gått i mål. I den 20;e minuten så var det klasskillnad ditills, och Xabi fick faktiskt till en bra hörna, men det var offside hur som helst på stolpskottet då. Nu hade 20 minuter spelats.

Zlatan sprang offside än en gång och de gånger Milan faktiskt försökte anfalla så kändes dem uddlösa. Milan sjönk också djupt ner med det egna mittfältet, vilket möjjligjorde dominansen för Madrid. Dock fick Ibrahimovic en stor chans i den tjugotredje minuten när han friställdes av Boateng men skottet räddades av Casillas. Strax därefter kom den mest irriterrande situationen under matchen, det var en handling av Abate emot Cristiano, som Cristiano fann tydlig och Milanspelarna som en filmning. Utan att jag går in på om det var filmning eller ej, så kan man bara konstatera att det är var mans sak att bedöma, men till saken hör att Cristiano ofta utsätts för enormt mycket skit under matcherna. Vilket spelar in i det totala agerandet av portugisen. Annars avväpnade Ramos brassen Ronaldinho tämligen enkelt i första halvlek. Detta illustrerades bäst i den 26;e minuten när Ronaldinhos skott tog på Sergio Ramos.

Överlag så måste jag säga att Howard Webb dömde matchen ojämnt. Ena stunden var det favör för det ena laget, men han kände alltid att han behövde kompensera det andra laget, i nästa stunder/halvlek.

Zidane och Jorge Valdano på läktaren måste ha varit mycket nöjda med vad de hade fått se en halvtimme in i matchen. Och medans Allegri gick och tryckte på rakvattnet han hade tagit på sig inför, så satt Mourinho och antecknade notoriskt som alltid. Higuaín fick ett gyllene läge i den 32;e minuten då han dribblade förbi Nesta och Gattuso men han sköt högt, högt över. Ronaldo stod vädjandes på andra kanten och funderade kring varför han inte fick bollen istället. Higuaín skulle dock få sin revansch senare. Minuten senare testade Khedira sig på ett långskott men det var aldrig riktigt farligt då Abbiati hade bollen täckt ändå. I första halvlek så spelade Ramos och Ronaldo på samma kant medan i andra halvlek så spelade Di María och Ramos på samma kant, en notering Mourinho hade satt i verket. Emellan varven så gick Ronaldo och pekade på näsan, varpå situationen med Abate kom till tanke. Milan började ändå bygga upp ett eget spel när det återstod 10 minuter av den första halvleken, den första ”chocken” kanske var över för de. Ronaldinho lyckades faktiskt med ett konsttycke när han passerade Ramos (för en gångs skull) och la en genomskärare högt upp servererad till Zlatan men Zlatan brände sitt läge, det andra för kvällen ditills.

7 minuter från halvtid så provade Xabi på ett tungt, tungt skott vilket skapade bekymmer för Abbiati. Zlatan och Ronaldinho kombinerade för att hitta Boateng men Marcelo löste upp situationen galant. Ronaldo ordnade ett inkast i duellen med Abate, denna gång var det Abate som blev kvar liggandes. Inzaghi satt allt jämt på bänken och frös. Ronaldo stötte ner bollen till Khedira, därefter fick Di María bollen i ett fantastiskt anfall som som erbjöd löpvägar, ända in till att Higuaín fick bollen och distinkt placerade bollen i det vänstra hörnet, otagbart: 0-1

Andra halvlek

Brasilianska som italienska flaggor viftades inför andra halvlek. Spelarna såg bestämda ut och Real Madrid hade ett bra utgångsläge. Milan började genast med att jaga bollen lite mer frenetiskt jämfört med de tre första halvlekarna lagen hade mötts i år. Pepe och Ramos spelade runt bollen men kunde inte finna någon. Ronaldo hade nu bytt kant och direkt sökte han skottläge, ett svårt skott för Abbiati som stötte bollen till en hörna, och Mou tog sig för pannan. Xabi tog hörnan men kunde inte finna någon, Xabi stötte dock på patrull i form av vem annnars än Gattuso som tog både boll och spelare med sig i duellen med Xabi. Özil var nära att tricksa sig igenom men skapade inte mer än ännu en hörna, igen. Xabi missslyckades med denne också. 5 minuter hade bara gått av andra halvlek men Madrid fortsatte att dominera ställningarna. Just i den 50;e minuten hade Ibrahimovic ett klart vasst läge, men Ramos blockerade ännu en gång ett inlägg, viktig kugge. Pirlo fick komma fri för en gångs skull men Pepe bröt Zlatans dribbling, och Real Madrid hade ska man säga inga planer på att sakta ner, men var mer försiktiga i alla fall när man anföll. Man spelade framför allt bort bollen för mycket kring mittenplan, trots att man hade 3-4 man alltid med i anfallen , något Mourinho vid sidlinjen påpekade och såg faran kring.

Khedira visade uppskattning för Gattuso genom en handskakning vid en duell, något ovanligt i kvällens match då den var allt annat än ”vänlig”. I den 53;e minuten slog Ronaldinho en värdelös hörna. Sekvensen därefter var vi faktiskt 4 emot 3 men vi slösade bort den möjligheten å det grövsta, genom slarvigt spel. Det var kvartetten som alltid hotade jämt. Higuaín rörde sig över större ytor och Real Madrid kom på våg efter våg, till San Siro-publikens stora missnöje, därav visslingar. Två av figurerna i matchen; Abate och Cristiano gick in i ännu en duell vilket resulterade i ett gult kort för Abate. 10 minuter in i halvleken fick Real Madrid ännu en hörna vilken man inte gjorde ett skit av. Zlatan fick hjärnsläpp och äntligen fick han sitt gula kort, vilket borde ha varit rött eftersom att han skulle ha fått ett vid tidigare skeden, men men. Ronaldo sökte Higuaín och det var millimeter ifrån att argentinaren kom fri. Sen kom ännu en hörna, signerade Higuaíns förarbete. Xabi stegade upp och men det måste sägas att hörnorna ikväll var ”misslyckade”.

Sen värmde Inzaghi upp och han skulle komma att bli en huvudfigur i denna match. Inzaghi kom in och Ronaldinho gick ut. Sen fick Inzaghi också hjärnsläpp, han litterärt knuffade ner Xabi och fick inte ens gult kort för det, svagt av domare Webb. Det började dock hända mer kring Milans anfall och dem fick ett visst litet tryck emot oss under en stund. Ronaldo fortsatte att dra med sig frisparkar åt oss. Pato hade ett felinkast ska noteras. Nu hade det gått 63 minuter. Ramos stoppade upp Boatengs anfallsförsök genom ett genomgående effektivt försvarsspel i denna match. Marcelo kom stormandes och passade till Özil, därefter gav Xabi en tack för senaste gest till Zlatan, Milan höll på i denna stund att äta sig in i matchen på något sätt och vis. Men Real Madrid började än en gång passa runt bollen kring mittplan istället för att etablera tryck och göra ett andra mål, då kom Zlatan fri och sköt ett skottinlägg emot Inzaghi och det ska sägas att Casillas aldrig gör misstag och detta var ett mindre skött hanterande, men han var pressad, givetvis missade Casillas bollen flipprandes med händerna och vem är där, om inte Inzaghi som nickar in bollen:1-1.

Milan satte in Ambrosini för att överbemanna mittfältet, de hade märkt av en svaghet i det numerära underläget för oss där. Men det skadar inte vår offensiv. Marcelo höll så när att komma igenom på egen hand när han tog fart och det kunde ha slutat illa för Marcelo och Ibrahimovic i kollisionen på mittplan därefter. Pato byttes ut – In Ambrosini. För Madrid gick Higuaín ut- In Benzema. Detta kring den 72; minuten. Madrid försökte genast hitta tillbaks till det vägvinnande spelet men det ska sägas att italienarna också de hade repat mod, vid det här laget. Jag vill inte heller kalla Milans mål för ett ”misstag av Pepe eller Casillas” då det skulle sänka bedriften av våra två spelare vilka gjorde en bra match, men framför allt sänka värdet av Milans skicklighet också. Det sista ordet var dock inte sagt.

Mourinho såg bekymrad ut med en kvart kvar. Båda lagen ville framåt och det ska sägas att det finns ingen rättvisa inom sport generellt. Inzaghi fick en boll via Boateng och vem som helst ser ju att det är solklar offside, vilket även reprisen visar oss alla och vi får kalla målet för ett ”typiskt Inzaghi” mål 2-1. Visst det är offside men så länge Fifa är så dumma att inte utnyttja videoreprisering för domare så tillhör sån här skit fotbollen också. Målet och dess prestation ska dock inte fråntas, men tanken kring om målet hade skett med justa medel bör uppstå.

Med 10 minuter kvar så hade vi tappat en solklar match vi kunde ha stängt och vunnit med 2 eller 3-0 men vi står med ett 2-1 resultat istället. Mourinho byter in León istället för Pepe, vilket visar sig genialiskt i slutändan. Benzema får en chans men faktiskt, halkar. Real Madrid börjar sprida ut spelet lite mer direkt, och Cristiano börjar visa sig lite mer också. Spelet hade gått i stilltje fram tills dess och jakten på kvittering hade börjat nu. Marcelo går och småskäller på Inzaghi och slår ut med armarna. Pirlo tar frisparken och hittar endast Khedira. Det börjar bli bråttom nu med sex minuter kvar av ordinarie tid. Gattuso byts ut emot Seedorf. Den förste att gå på skott är Özil men ett tämligen ofarligt skott visar det sig. Khedira och Ronaldo bygger upp ett anfall, för att byta kant därefter och Benzema hittar så när Ronaldo fri, men Ronaldo är felvänd. León slår ett inlägg som Di María avfyrar ett skott på, ett bra skott som Abbiati får sträcka sig för att nå.

Benzema träffar Pirlo med en armbåge varav spelet stannar av i två minuter. Inzaghi försöker stjäla tid men Real Madrid avväpnar honom och försöker bygga ett anfall, Benzema går ner och möter boll, Ramos söker sig längre och längre upp i banan och Ronaldo försöker nå Benzema men misslyckas, även om det var nära. Spelarna springer trots anfallsförsöken ner i defensiv position snabbt. Pirlo vinner ännu en frispark åt Milan. Nu har den originella tiden gått ut med en minut. 5 minuters stopptid är annonserad. Milan vinner en hörna och tiden rinner iväg. Inzaghi springer medvetet åt fel håll med bollen, gammaldags. Xabi vinner en frispark och Zlatan och Xabi tampas fortfarande med varandra i starka dueller. Zambrotta drar på sig en frispark som Ramos skapar. Xabi går för att slå den och man hittar nästan Khedira. Seedorf tjoffar iväg bollen och av ett mirakel hittar Karim Benzema, inhopparen Pedro León, inhopparen som skjuter bollen emellan benen på Abbiati: 2-2. Mourinho blir helt galen och drar till sig Albiol för ett byte. Özil byts ut och in kommer Albiol.

Mål; Higuaín (45´) Inzaghi (68´78´) León (94´)

Gula kort; Gattuso, Abate, Boateng, Ibrahimovic; Pepe, Carvalho

Byten;(Gattuso ut 83 – Seedorf In) Ronaldinho ut – Inzaghi In 60´) Pato ut – Ambrosini In 83´)

Higuaín ut – Benzema In 73´) Pepe ut – León In (83´).