Säsongens Bästa och Sämsta del I
Efter en del kompromisser och överväganden har listorna över de fem bästa och sämsta ögonblicken under säsongen till slut sammanställts. Här följer den första delen.
La Primera är över och vi får väl börja med att tacka vårt lag för en mycket underhållande säsong som skänkt både glädje och sorg. Slutet blev långt ifrån perfekt, men Real Madrid tog likväl ett stort kliv framåt i utvecklingen som ett lag. Nu är blickarna främst riktade mot det som komma skall.
Innan vi förhastar oss ska vi dock ta oss en titt tillbaka på säsongens "berg och dalar".
Syftet med listorna är att belysa de väsentligt lyckliga och sorgliga tillfällena under säsongen. Det är naturligtvis fritt att ha en annan åsikt och lika fritt att komma med egna förslag.
Vi börjar, för sakens skull, med den första delen: säsongens sämsta.
* * *
#5. Osasuna - Real Madrid 1-0
Mourinhos mannar befann sig mitt uppe i en tuff period med ett tätt spelschema och flera avgörande matcher på gång. Adebayor hade nyligen värvats och förväntningarna var stora när man åkte till Pamplona för att sno tre viktiga poäng från "Tjurarna" Osasuna. Likt fjolåret, då det slutade mållöst lagen emellan, blev det emellertid en avdankad och seg tillställning där Real Madrid, trots sitt övertag, inte fick något gjort. Mötet gick mot sitt slut och marängerna tvingades satsa offensivt, all in. Osasuna som legat lågt och satsat på kontringar större delen av matchen, såg ett läge, och via Camuñas var kallduschen plötsligen ett faktum. Hemmalaget tog ledningen med lite mer än tio minuter kvar att spela. Madrid klarade inte av att resa sig från chocken och förlorade matchen.
Avståndet till Barcelona ökade efter denna förlust till sju poäng och många menar att man virtuellt förlorade ligan redan här.
#4. Real Madrid - Sporting Gijón 0-1
Ligan närmade sig allt mer ett avgörande skede där varje match i princip räknades som en final, något alla inblandade var fullt medvetna om. Ronaldo Nazario de Líma, legenden, tilldelades innan matchen ett pris på Santiago Bernabéus gräsmatta, vilket höjde atmosfären avsevärt; Sporting Gijón gästade och det var bäddat för en mindre fotbollsfest.
Matchen sedan.
Real Madrid med en reservbetonad uppställning gjorde diskuterbart en av de tamaste insatserna sedan Mourinho-minne och misslyckades med det mesta i offensiv väg. Defensivt stämde inte mycket mer, och när ett par hungriga Sporting-spelare, med Miguel de las Cuevas i spetsen, anföll med drygt tio minuter kvar kunde en förtvivlad Casillas inget annat göra än plocka upp bollen bland nätmaskorna. Real Madrid vaknade till efter målet, men då var det försent.
Sporting Gijón hade inte vunnit på Bernabéu på 16 år, men nu var vinsten ett faktum. Hemmapubliken busvisslade, medan de dryga 3000 supportrar som rest från Gijón sjöng: "Adiós a la liga, adiós". Real Madrids perfekta hemmafacit och Mourinhos bizarra svit på nio år utan hemmaförlust i ligaspel var nu över. Därmed också Real Madrids realistiska chanser till titeln. Adiós a la liga.
#3. Atmosfären kring El Clásico-maraton
El Clásico är aldrig en lugn historia. Spänningen är skyhög inför varje match, inga undantag. Rivaliteten intar alla möjliga former.
Men denna speciella vår med fyra möten på tre veckor blev helt enkelt för mycket. Smutskastning från båda parter via media, fult spel på plan med filmningar och ultradefensiv taktik, en massa anmälningar till UEFA och ett otroligt utdraget snack bland supportrarna. Allt detta är acceptabelt när det endast ska spelas en match, men med så här mycket på spel och i så hög intensitet, väger de negativa intrycken mest. Möjligtvis kan detta så kallade "trauma" ha befläckat de utomståendes syn på El Clásico, något vi i så hög utsträckning som möjligt vill undvika i framtiden.
#2. Pepes utvisning
Pepe sprang med full fart in i en duell mot Dani Alves med intentionerna att forsera Barcelonas övertag. Decibelnivån från den rasande hemmapubliken på Bernabéu uppnådde nästan farozonen för hörseln när de insåg Alves försök att överdramatisera situationen. Wolfgang Stark viftade strax därefter med det röda kortet högt i luften, till Pepes och väldigt många åskådares förvåning.
Huruvida situationen dömdes korrekt eller inte är egentligen en tolkningsfråga. Pepe träffade aldrig Dani Alves, men skulle på grund av farligt spel ändå ha tilldelats ett gult kort. Men om Pepe bedömdes ha uppfört sig våldsamt, vilket enligt regelboken ska resultera i rött, var det korrekt. För domare Stark och hans team var det tydligen det sistnämnda som gällde.
Det är emellertid inte själva utvisningen som placerar händelsen så här högt på listan, utan hur matchen hade kunnat sluta med Pepe på plan. Real Madrid verkade helt uttömda efter utvisningen, varpå Barcelona lyckades göra två enormt viktiga mål. Det går egentligen bara att spekulera kring det andra scenariot, och det är det som förmodligen svider mest.
#1. 29 november 2010
Med ett imponerande facit, utan förlust i någon turnering överhuvudtaget, och ett allmänt imponerande spel som runt om i Europa prislovades som ett av de bästa för tillfället, var det dags att äntligen åka ut till östkusten och mäta svärden med ärkerivalen Barcelona...
För att bli fullständigt krossade. För att bli fullkomligt uppläxade och förnedrade.
Barcelona vann med 5-0 och vände upp och ner på Real Madrids universum.
Även om matchen i sig endast hade en indirekt inverkan på säsongen, och att Real Madrid ändå "läkte" ganska fort, var dessa 90 minuter bland de värsta man som Real Madrid-supporter kan, och förhoppningsvis kommer, ha upplevt.
* * *
Bubblare: Raúls och Gutis uteblivna hyllningar, Mourinhos tjafs med Valdano, Taktiken mot Barca i första semifinalen etc.
* * *
Imorgon får ni ta del av säsongens bästa ögonblick.
Hala Madrid!
