Truppanalys del 1: Försvaret

Silly Season är här. För att komma underfund med Real Madrids behov tar vi avstamp i säsongen som varit och analyserar lagdel för lagdel. Idag: Försvaret

Säsongen 2010/2011 är sedan en tid över och den alltid lika intressanta Silly Season är åter här. För Real Madrids del har det redan presenterats tre nyförvärv men innan vi diskuterar och argumenterar för spelare hit och dit kan det vara på sin plats att utvärdera det som varit. Hur var egentligen Jose Mourinhos första säsong i Real Madrid? Vad har varit bra, vad behöver utvecklas? Redaktören tog det hela i egna händer och analyserar i tre delar säsongen som varit. Först ut: Försvaret

Det fanns tendenser redan under Pellegrini, försvaret började sakta men säkert fungera vid fler tillfällen än tvärtom. Men det fanns alltjämnt frågetecken och för ett år sedan var många överens om att försvarslinjen behövde två förstärkningar för att ha en chans att konkurrera i Europatoppen och tillskott i de bakre leden var också Mourinhos uttalade krav inför sin första säsong i klubben. Det handlade dels om högerback/mittback där en plågsamt lång följetong kring Maicon slutade i Ricardo Carvalho. Lika akut var behovet av en ny vänsterback, ja Moruinho kunde till och med tänka sig två då Marcelo inledningsvis inte var vatten värd i portugisens ögon. Det hela slutade med att det inte kom någon ny vänsterback och Marcelo blev den individ i Real Madrids trupp som i slutändan vann mest på tränarbytet. Real Madrid försvarsalternativ var därmed följande när säsongen kickade igång:

MV: Casillas, Adan, Dudek

HB: Ramos, Arbeloa

MB: Pepe, Carvalho, Albiol, Garay

VB: Marcelo

Om andra lagdelar haft sina toppar och dalar under säsongen så tycker jag att vi redan här kan titulera backlinjen som den genomgående jämnaste lagdelen med minst antal problem. Med Mourinho som tränare har laget fortsatt att ta stora defensiva kliv vilket inte enbart berört backlinjen utan hela det kollektiva försvarsspelet som tidigare varit en anledning till att backlinjen sett sämre ut än vad dem kanske har varit. Årets backlinje har mestadels fått hjälp ifrån ett tätt och aggressivt mittfält där ett relativt lågt försvarsspel varit vanligast förekommande för att maximera lagets kontringspotential. Försvarsspelet har i många av de tuffare matcherna mot Atletico, Valencia Sevilla och Villarreal varit nyckeln till att Real Madrid höjt sin nivå i spelet mot bättre lag. Känslan man får genom att läsa ovanstående rader är kanske att vi pratar om ett defensivt fort hos Los Blancos men rent statistiskt är årets 33 insläppta bara två mål bättre än senaste säsongen och alltjämnt 12 mål fler än vad Barcelona släppt in under säsongen så nog finns det fortfarande delar att fixa med även inför kommande säsong. Statistik till trots så måste ändå den sammanfattande bilden av säsongen 10/11 vara att en tydlig defensiv progression, ett mer balanserat lag sett till rollfördeling på planen som kryddats med individuell skicklighet framåt varit de övergripande mest betydande orsakerna till att Real Madrid tagit sig tillbaka till Europa-eliten. En stor del i den återkomsten kan alltså tillskrivas till målvakt och försvar som vi nu ska ta oss en närmare titt på.

Mågna gånger när det ska analyseras och bedömas försvarsspel händer det att man förbiser betydelsen i den sista utposten och man ser ofta målvaktsspelet som en separerad del av laget snarare än att inkludera den i spelet som helhet. När det gäller Iker Casillas känns det som om lovorden och hyllningarna gjort att beskrivningar och användande av superlativer blir effektlösa då det inte med ord går att beskriva San Ikers betydelse för Real Madrid. Det finns ett gäng som fortfarande har svårt att köpa Casillas storhet och som envist väljer att blunda för hans spel där man i omgångar rankat Kahn, Buffon, Cesar och nu Manuel Neuer som bästa burväktare i världen. Nu ska det påtalas hur det varit en handfull incidenter under säsongen där Casillas varit direkt orsak till baklängesmål och det kan säkert motiveras hur den gångna säsongen tillhör hans sämre i karriären och jag kan nog köpa det. Men det sjuka med det är att det egentligen bara ger ytterligare bevis på hans storhet, detta ska alltså vara en "dålig" säsong från Iker Casillas. Jag skulle utan tvivel sätta en väldigt stark 4 på den här säsongen och då är det kanske första gången sedan han blev helt ordinarie i början på seklet som han inte ges en solklar femma i säsongsbetyg.

Folk som väljer att klassificera Casillas som en ojämn och misstagsbenägen keeper ser honom helt enkelt för sällan vilket går hand i hand med den slentrianmässiga synen på spansk fotboll där folk "vet" utan att titta eller alternativt gör expertanalyser utifrån enstaka händelser i enstaka matcher som varit fallet med Casillas. Vid senaste frisörbesöket upptäcktes till min irritation ett grått hårstrå, jag är tämligen övertygad om att grånaden kommer ifrån de gånger jag hör någon prata om Iker Casillas i negativa ordalag. Jag skulle aldrig byta Iker mot någon annan målvakt, han är och förblir världens bästa målvakt och därmed basta.

Målvaktens betydelse för defensiven går alltså inte att underskatta men Iker har ju funntis där sedan tidigare så det måste finnas andra aspekter att lyfta fram när det gäller försvarets uppryckning. Utan att ta till överord för det är sällan befogat för denna till synes simpla fotbollsspelare så vill jag mena att katalysatorn till Real Madrids defensiva spel heter Ricardo Carvalho. Jag var, och är själv fortfarande bergsäker på att Sergio Ramos är bäst i mittförsvaret och var tveklöst sugen på att se en renodlad ytterback i Maicon men med facit i hand var detta en fullständigt klockren värvning av Real Madrid. Carvalho var med sin spelförståelse och spelmässiga ytterlighet till mer impulsiva spelare som Ramos, Pepe och Marcelo precis den pusselbit som behövdes för att skapa en enhet som fungerade ihop.

Rent individuellt har Carvalho en hel del övermän men hans förmåga att uteslutande ta rätt beslut, stå rätt och skapa lugn har haft en oerhört positiv påverkan på övriga försvarsspelare vilket tydligast personifieras i Marcelos enorma utveckling. Brassen kom till försäsongen med två månaders semester och ett flertal onödiga kilon och väl på Valdedebas väntade en tränare som närmast föraktade Marcelo och hans naivitet. Vi behöver inte ha ta hela berättelsen här och nu men från första till sista match så är jag inte sen att utnämna Marcelo till säsongens bästa maräng. Skulle man satt sig ner och gått igenom match för match och på NHL-vis delat ut tre stjärnor till varje match så är jag säker på att Marcelo skulle varit den mest förekommande. En vital skillnad återfinns förmodligen i Marclos skalle där Mourinho präntat in ett och annat och nu tänker Marcelo fotboll på ett sätt som får honom att se helt okej ut i försvarsspelet, det finns fortfarande några skönhetsfläckar att tvätta bort men med erfarenhet kommer dessa successivt att försvinna och tills vidare lever han på snabbhet, spelförståelse och inte minst en fantastisk spelglädje. Nu finns det inte längre någon som ropar efter Evra, Clichy eller Lahm, Marcelo överträffar alla vänsterbackar i hela världen när det gäller det offensiva spelet vilket mer eller mindre utgjort en essentiell kraft i det offensiva spelet. Varken Ronaldo eller Di Maria har varit i närheten av att göra lika mycket skillnad i 1-1 spelet på offensiv planhalva. Jag säger äntligen Marcelo, Äntligen!

Vad gäller den motsatta sidan så har Sergio Ramos tuffat på i den stil vi fått vänja oss vid de senaste säsongerna, oftast inte lika deltagande och lyckosam i anfallspelet, emellanåt något loj i försvarsarbetet men överlag ändå väldigt stabil. Det fanns en period när Arbeloa sånär petade Ramos i vintras och det ska naturligtvis inte få hända men därifrån tycker jag att Sevilla-sonen tog flera kliv och tillhörde de bättre under andra halvan av säsongen. Samtidigt tror jag likt mitt inledande anförande att det är just den här nivån vi kommer få vänja oss vid när det gäller vicekaptenen, han har helt enkelt nått max av sin potential som högerback. Sergio Ramos är i grunden mittback och individuellt den skickligaste och mest mångsidiga försvarsspelaren i truppen och i mina ögon har Ramos egentligen allt för att bli för Madrid vad Pique blivit för Barcelona. De gånger vi sett Ramos i mittförrsvaret har ansvarskänslan ökat med hundratals procent och det går att urskilja en helt annan naturlighet i hans spel som mittback. En ofrånkomlig problematik i Ramos eventuella mittbacksresa är den gamla diskussionen om hans kompatibilitet med Pepe, hur försvaret klarar sig utan Carvalho samt vilken spelare som skulle vara tänkbar som högerback om Ramos flyttar in i mitten. Alla dessa tre aspekter kräver noggrann översyn.

Sergio Ramos och Pepe har ibland beskrivits som fotbollsmässiga tvillingar vilket skulle diskvalificera dem som ett långsiktigt mittbackspar i Real Madrid. Jag ska själv erkänna att jag hyst en del oro över hur deras "klantfaktor" och aggressivitet skulle kunna innebära problem för lagets stabilitet. En mer reflekterande tanke kring frågan gör dock mig relativt övertygad om att två av världens bästa mittbackar defintivit skulle kunna spela ihop och som med Mourinho som teoretisk och taktisk livlina skulle han neutralisera bort de förekommande brister som gör att folk väljer att se problem och inte möjligheter när det gäller Ramos-Pepe. Argument ett tycker jag därför att vi kan avskriva. De andra båda delarna av problematiken är mer svåranalyserade och säkerligen Real Madrids huvudbry när det gäller transferplanerna för de bakre regionerna. Ricardo Carvalho har blivit närmast fundamental för Madrids försvarsspel och är i grund och botten alldeles för bra för att klassas som ett kontinuerligt tredjeval. Därtill är det svårt att se vilka högerbackar i Europa som i nuläget skulle motivera en tydlig satsning på Ramos som mittback. Det är snarare så att det finns ett koppel med mittbackar som varit mer intressanta som försvarsvärvning när Carvalhos konstgjorda andning till försvarsspelet spelat ut sin rätt.

Thiago Silva, David Luiz, Vincent Kompany och ytterligare ett gäng mittbackar känns betydligt mer passande för Madrid-kostymen än de högerbackar som skulle kunna vara aktuella. Frånvaron av ett klockrent alternativ till högerbacksplatsen, faktumet att Hamit Altintop (som innebär ett alterantiv till högerbacken) togs in på fri transfer och förlitandet på att Carvalho håller samma nivå en säsong till gör troligen att Ramos blir kvar som högerback ytterligare ett år. Samma fråga kommer dock att aktualiseras så länge Carvalho finns kvar i truppen och för Ramos karriärs skull ligger mina förhoppningar i att det blomstrar upp en ny offensiv högerback av världsklass, men det behöver nog ske under det närmaste året för sedan kommer Real Madrid vara framme vid ett vägskäl där Ramos antingen görs till permanent mittback eller så värvas en mittback in vilket får konsekvensen att Ramos i likhet med Maldini tvingas gå igenom de bästa åren i sin karriär på fel position. För Real Madrid skulle det också betyda att man aldrig kan få till en naturlig dynamik längs högerkanten.

Sett till den startande kvartetten finns blir det alltså svårt att driva igenom några rena förstärkningar utan fokus får snarare ligga på att rusta upp bakom startspelarna. Den givna positionen att prioritera med ett sådant tankesätt är naturligtvis vänsterbacksplatsen där Marcelo måste få ett komplement. Personligen kan jag inte se varför detta komplement ska behöva kosta 25 miljoner euro och skapa en situation där man ganska snart har världens två bästa vänsterbackar konkurrerande om samma plats. Responsen från dem som fortfarande argumenterar för Fabio Coentrao handlar om hur han kan användas på mittfältet men på vems bekostnad, och till vilket syfte? Vad skulle en vänsterfotad ytterspringare tillföra till Real Madrids vänsterkant? Cristiano Ronaldo är redan gjuten på den positionen, vill man ha vänsterfotad spelare på den positionen går Di Mariá före och i ett läge där man använder Ronaldo som striker i ett 4-2-2-2 är det en högerfotad motsvarighet till Öxil som borde vara prioriteringen. Nej för min del har jag svårt att köpa en värvning av Coentrao så länge han inte köps in för att vara ordinarie vilket skulle placera Marcelo på bänken, hemska tanke. Jag tror att man enkelt skulle lösa problemet genom att hämta in en stabil vänsterback mellan 25-30 som accepterar att vara backup. Ignacio Monreal är det första namnet som ploppar upp i mitt huvud och det finns ytterligare några alternativ som skulle klara rollen på ett bra sätt.

Avslutningsvis finns det en viss oro över hur Real Madrid, ur ett mittbacksperspektiv, tacklar att under en längre tidsrymd vara utan mer än en i trion Pepe/Carvalho/Ramos. Raul Albiol är en habil försvarare som fungerar mot många lag men som saknar tillräcklig speed och spets för att vara ett säkert kort när det kommer till dem riktigt svåra matcherna. Nu tyder väl det mesta på att Garay ligger närmre en flytt bort från Madrid och att Albiol blir kvar med Mateos som fjärdeval. I mina ögon är Garay i grunden mer lämpad för att spela mittback i Real Madrid men skadebekymmer, frånvaro av nödvändig tuffhet och en hård konkurrens har gjort att argentinaren inte nått längre än att på sin höjd vara tredjeval. Förmodligen kommer han inte heller högre upp i hierarkin men har alltjämnt en potential som gör honom intressant för stora klubbar runt om i Europa. Tipset är därför att Garay lämnar och då återstår ett frågetecken att räta ut. Väljer Mourinho att förlita sig på Pepe, Carvalho, Ramos, Albiol och Mateos eller vill han ha ännu större garantier? Jag är redo att satsa en del på det sistnämnda men det är svårare att se hur han tänker i nästa skede och vi kommer därför lite smådrygt tillbaka till den eviga diskussionen om att förstärka med en högerback eller med en mittback även om syftet i det här fallet skulle vara av mer bredd-karaktär.

Det handlar om hur sugna Real Madrid är att plocka in en mittback som aldrig blir bättre än backup kontra möjligheten att gå för Carvalhos ersättare redan den här sommaren. I förlängningen leder det alltså tillbaka till vem som ska vara Carvalhos ersättare och om den spelaren överhvuudtaget finns tillgänglig den här sommaren. Genom att vända och vrida fram och tillbaka landar jag själv i möjligheten att knyta till sig förra sommarens villebråd, Maicon. Brassen har haft en rejäl dipp och många har till och med betraktat honom som slut. Även om jag själv känner mig något skeptisk så måste man tillåta sig att vända på resonemanget. Maicon är 29 år inte 39, hans senaste säsong kan ses som en tillfällig nedgång som grundas i såväl motivationsbrist som resultat av lagets kollektiva försämring och han bör rimligen ha goda möjligheter att hålla högsta nivå fram till VM på hemmaplan 2014. Skulle Maicon finnas tillgänglig till ett överkomligt pris tycker jag i alla fall inte att övergången ska uteslutas då det med alla olika variabler i beaktande skulle vara en lösning som gör att Real Madrid slår två flugor i en smäll och köper sig själva mer tid.

Till sist en presentation av Real Madris förmodade försvarsuppställning till kommande säsong.

MV: Casillas, Adan

HB: Ramos, Arbeloa, (Altintop)

MB: Carvalho, Pepe, (Ramos), Albiol, Mateos

VB: Marcelo, Coentrao