Truppanalys del 3 - Offensiven
Silly Season är här. För att komma underfund med Real Madrids behov tar vi avstamp i säsongen som varit och analyserar lagdel för lagdel. Idag sista delen: Offensiven.
Säsongen 2010/2011 är sedan en tid över och den alltid lika intressanta Silly Season är åter här. För Real Madrids del har det redan presenterats fyra nyförvärv men innan vi diskuterar och argumenterar för spelare hit och dit kan det vara på sin plats att utvärdera det som varit. Hur var egentligen Jose Mourinhos första säsong i Real Madrid? Vad har varit bra, vad behöver utvecklas? Redaktören tog det hela i egna händer och analyserar i tre delar säsongen som varit. Idag: Offensiven
En tids semester i utlandet har skjutit fram denna tredje och sista del men åter i Svea Rike är det nu dags för sista lagdelen att analyseras och därmed ska det fokuseras på spelarna som huserat på det offensiva mittfältet samt i anfallet. Vid ungefär samma tidpunkt förra året skrev undertecknad följande rader om Real Madrids spelmässiga utvecklingsområden och med det som utgångspunkt kan det konstaterats hur det genom värvningarna av Özil och nu även Nuri Sahin tagits tydliga kliv mot ett spelskickligare och mer passningsorienterat lag. Personligen var jag enormt besviken när Real Madrid av någon anledning släppte David Silva ur sina händer men som en skänk från ovan damp Mesut Özil ner förra sommaren och blev den offensiva katalysator som saknats i Real Madrid sedan Den Störste lämnade scenen för fem år sedan. Jag har skrivit åtskilliga artiklar om Real Madrids behov av kreatörer och offensiva genier och hur dem på olika sätt kan anpassas till olika typer av spelsystem men gång på gång har vi fått se hur spelare efter spelare och misslyckats med ta över Zidanes dirigentpinne på Real Madrids mittfält. När chansen dök upp att signa en av Europas bästa ”tior” var jag också en av dem som starkast förespråkade en värvning av Mesut Özil.
Det fanns personer, och dem var ganska många, som beskrev Özil som en onödig värvning då Kaká redan fanns tillgänglig, Vdv var minst lika bra och där Canales nyligen hämtats in. Vad Özil konkret bidragit med kan inte någon längre nedvärdera, tysken har varit närmast fundamental i utvecklandet av ett nytt Real Madrid och han blev precis den motpol till övriga anfallsspelare som laget var i ett skriande behov utav. Trots denna fotbollsmässiga manifestation kunde vi åter se hur det ”gnyddes” och tvekades inför värvningen av hans polare Sahin, vilkens funktion och syfte jag motiverat både här och där. Den senaste analysen ramade på många sätt in Real Madrids offensiva svagheter som har sin grund i ett något osynkroniserat lagspel och i spelartyper som har en tendens att spela lite för direkt och rakt. Den här bakgrunden är viktig att ta med sig när vi nu dyker ner i den offensiva tredjedelen och tar en titt på vad klubben bör prioritera under det rådande övergångsfönstret.
Vi har redan kunnat konstatera Özils betydelse för Mourinhos Madrid där han mestadels agerat som den centrala spelaren i den offensiva trean. Bakom Özil har Real Madrid egentligen bara Canales som liknande spelartyp i truppen. Ynglingen startade den första matchen för säsongen men har sedan successivt hamnat längre och längre ifrån att spela någon roll för laget. Konkurrens och skadebekymmer har viss del i Canales underordnade betydelse men samtidigt var nog kravbilden något för hög i förhållande till den nivå han befinner sig på då det saknas en hel del i både tempo och tuffhet för att på allvar kunna bidra. En viss David Silva befann sig i samma situation för ett antal år sen där en utlåning medförde en kraftig progression och där han vid återkomsten till Valencia genast blev tongivande i laget. En utlåning borde vara det bästa sättet att ge Canales rätt miljö för att kunna ta de nödvändiga stegen som han kanske inte får möjlighet att ta i Real Madrid. Truppens tredje mediapunta, Kaká, har redan avhandlats åtskilliga gånger och min personliga åsikt har inte ändrats betänkligt utan ståndpunkten är alltjämnt att brassen inte har någon funktion i detta Madrid vare sig på kort eller lång sikt. För utförligare argumentation i ämnet finns här ett antal rader där jag redovisar min syn.
Kantspelet har haft en viktig del i Mourinhos omställningsfotboll där Ronaldo och Dí María varit nycklar när det kommer till att göra skillnad på motståndarnas planhalva. Bakom nämnda spelare fanns alternativet Pedro León som tyvärr haft en stökig förstasäsong i Real Madrid där rapporterna från pressen talar om ett oproffsigt uppträdande och i princip allt tyder på att hans dagar är räknade i klubben. Det har också hämtats in en ny truppspelare i Callejon som kan ses som en direkt ersättare till Pedro Léon även om deras spelstilar skiljer sig åt. Om vi ser till dem två spelarna som spelat majoriteten av matcherna så finns det sammantaget en väldigt massa bra i form av målrekord för Cristiano och en delvis grym förstasäsong för Di María. Båda två har utgjort ständiga hot som felvända yttrar och i matcher där Madrid fått omställningsmöjligheter har dem varit brutala i sina raka attacker och djupledslöpningar. Båda två ingår dock i den kvarvarande problembilden som omger Real Madrid och som jag redogjort för ett antal gånger, det något osynkade anfallsspelet.
Vi återkommer till det när det ska diskuteras eventuella nyförvärv längre ned men oavsett vetskapen om vad man får med nuvarande yttrar och vad man inte får så står det ändå klart hur det saknas riktigt bra och naturliga alternativ om någon av dessa båda skulle åka på en längre skadefrånvaro. Här finns alltså ett breddbehov som man försökt täcka upp genom Callejon och eventuellt också genom Altintop även om jag inte ser honom spela på andra positioner än ytterback och möjligen centralt mittfält. Bredden ska alltså finnas där men med en oerhört stor nivåskillnad mellan start och bänk vilket gör att man inte kan se Callejon som någon egentlig utmanare till att konkurrera med nuvarande yttrar, därmed saknas det fortfarande en vettig konkurrent och detta sammanflätas med spetsbehovet offensivt. Lagets enda riktiga spetsbehov efter värvningen av Sahin finns enligt mitt sätt att se på det också i den offensiva mittfältstrean varpå jag inte dreglar över anfallsryktena som omger klubben. Men för att närma oss själva värvningsbehovet så behöver vi ta oss förbi också anfallspositionen då de olika delarna går in i varandra.
Karim Benzema och Gonzalo Higuaín, de allra flesta lag skulle döda för att ha den anfallsuppställningen. Jag vill redan här markera att jag i grunden är emot alla anfallsköp som förts på tal och utöver själva poängen som vi ska komma till så småningom så handlar det också väldigt mycket om idiotin som det vore att släppa någon av de anfallare som finns i truppen nu. Higuaín är bakom Casillas, Sergio Ramos och Marcelo en av symbolerna i detta Real Madrid, en personlighet som supportrarna identifierar sig med och en spelare som Jose Mourinho litar på. Speltekniskt skiljer sig Higuaín raka spel en del från den mer mångsidige och även mer talangfulle Karim Benzema vars potential är högre än någon annan forward i Europa. Under våren fick vi också börja se fransmannen plocka fram sitt breda register och med 26 mål under en säsong där han bara var bra under en knapp halva visar med eftertryck hur bra Benzema kan komma att bli redan till nästa säsong. Bägge Madrids centerforwards är också födda 1987 och har de bästa åren i sina karriärer framför sig. Tittar man på deras spelstilar och ser till vad man inte får så är ingen av dem två någon murbräcka eller renodlad striker som enbart fokuserar på att göra mål. Sakta men säkert har Higuaín utvecklats till att bli mer av en nia och åren med Van Nistelrooy som "mentor" har satt avtryck i argentinarens spel så min tanke är att Higuaín med tiden kommer bli mer av en klassik nummer nio. Samtidigt handlar det om att Real Madrid vill ha världens bästa spelare på varje position och som central anfallare är det förmodligen så att dem anfallare med mer klassiska centeregenskaper (Falcao, Cavani) helt enkelt är för endimensionella för att bidra med alla dem delar som en anfallare i Real Madrid väntas klara av. Det skulle inte vara fel att ha någon kraftfull forward som alternativ likt Adebayor men frågan är hur mycket speltid den anfallaren kommer ges om Benzema och Higuaín ligger på sina maxnivåer. Därtill har vi Morata kommande som har en mer fysisk profil och därav tycker jag att argumentationen för att hämta in en fysisk tredjeforward faller, med andra ord inget breddköp till anfallet.
Ser man till huruvida det skulle gå att hämta in spelare som går in och höjer i förhållande till nuvarande forwards så är det i mina ögon bara Lionel Messí som har den kapaciteten, eller det finns en spelare till men vi håller på det lite till. Mot den bakgrunden anser jag inte att Real Madrid är i behov av att kasta ut hundratals miljoner på att köpa Sergio Agüero så länge inte Mourinho planerar att gå över till att spela med två forwards. Kun är en fantastisk spelare, men jag tackar nej till honom då han helt enkelt inte tillför element som inte redan finns om man ser honom som central anfallare i en konkurrens med Benzema/Higuaín vilket inte heller är platsen där Kun gör sig bäst. Kun må vara en ungefär lika stor talang som Benzema med särskilda spetsegenskaper men potentialen att förbättra Real Madrids offensiv genom att värva ännu en anfallare är enligt mig relativt små. Skulle Mourinho överväga spel med två centrala anfallare går det däremot att diskutera men även i det läget menar jag att Agüero skulle bli ”överflödig” då Real Madrid har ännu en forward i truppen som jag menar borde klassificeras som just forward, och det är här som analysen hänger ihop med värvningsbehovet på det offensiva mittfältet.
Vi har kort berört hur Angel Di Maria blandar och ger på ett sätt som inte borde få vara acceptabelt för att vara självskriven startspelare i Real Madrid. "El Fideo" har en spetskompetens i 1-1 som gör honom till en av fotbollseuropas bästa yttar när han får spelet att stämma men den andra sidan av myntet består av oförlåtligt många felbeslut kopplat till en bristande spelförståelse. På motsatt sida har vi under ett antal år beskådat en transformering av Cristiano Ronaldos spelstil. 2003 satt jag och häpnade när Alex Ferguson släppte in en 18-årig portugis som dominerade sin kant och lyckades med varenda fint, varenda dribbling och skapade farligheter från vänster, från höger och från alla tänkbara situationer. Under ett antal säsonger var sedan Ronaldo i konkurrens med en toppad Ronaldinho fotbollsvärldens bästa spelare i 1-1 och i mina ögon peakade den varianten av Cristiano Ronaldo under säsongen 2006/2007, säsongen innan han gjorde 42 mål för United. Efter 2007 har Ronaldo genomgått en successiv förändring där han blivit mindre och mindre av en kreativ yttermittfältare till att bli mer och mer av en anfallare som bygger sitt spel på fart och kraft snarare än teknik och finess. Vi ser allt mer sällan Ronaldo lyckas med sitt spel när han är med i speluppbyggnaden och han lyckas inte lika frekvent i det utmanande spelet där han nästan fullt ut har övergått till springa med boll i hög fart jämfört med den mer trixige och kaxige yttern vi såg under inledningen av hans karriär. Flera av förändringarna i Ronaldos spel har gjort honom till en mer effektiv fotbollsspelare och är just nu den bästa målgöraren i Europa. Ser vi till Ronaldos profil så har han egentligen allt som en bra forward ska ha och ser man till vad Ronaldo uträttar under en match så är hans som bäst när han blir inblandad i spelet långt upp i banan nära motståndarnas mål snarare än när han ska försöka vara med och bygga spel genom kombinationer och dribblingar på små ytor, där har det till och med visats sig hur Real Madrid emellanåt haft enklare att hitta flyt i spelet när Ronaldo inte varit med.
Jag är av uppfattningen att det finns ett flertal spelare som hade kunnat tillföra mycket till Real Madrids spel om de fått spela med utgångspunkt från vänster mittfält , antingen i form av 1-1 spel men framförallt när det gäller det spelskapande, kreativa spelet. I den bilden ingår att spela Ronaldo som anfallare med en fri roll i vad man kan benämna som ett 4-2-2-2 och på det sättet tror jag Real Madrid hade haft chansen att sätta en ny trend i världsfotbollen och nå sin fulla potential. Den utvecklingen förutsätter dock att Real Madrid ger grönt ljus åt den tredje fasen (Özil 1, Sahin 2) i att hämta in mer spelintelligenta och passningssäkra lirare som hade gjort laget mycket mer komplett. Laget hade haft större förutsättningar att skapa ett mer enhetligt anfallsspel och genom tillgången till redan befintlig kontringspotential i kombination med ett bättre passningsspel mot uppställt försvar skulle göra Real Madrid mycket mer mångsidigt som jag tror är nödvändigt för att minimera antalet onödiga poängtapp mot sämre lag men också för att på allvar kunna ge Barcelona en match där Madrid tillåter sig att vinna på egen skicklighet.
Det jag efterfrågar är vad man kan klassa som en symbios mellan teknisk ytter och en nummer tio där Özil, Iniesta och Silva är dem mest kända exemplen just nu, jag kallar det offensivspelare. För att återknyta till mittfältsanalysen jag gjorde så tog jag upp hur upprättandet av en offensiv spelidé till viss del handlar om att prioritera mellan att spela med två offensiva kanter, att spela med två forwards samt att spela med en fri spelare som nummer tio. För att nå balans måste ett alternativ väljas bort och för Real Madrids del har det slutat i ett 4-2-3-1. Jag vill mena att en vridning av positionerna till ett 4-2-2-2 skulle ge Real Madrid nästan alla dem tre delarna utan att det påverkar balansen negativt då det inte handlar om någon omfattande förändring. Det hela byggs på en tanke om en mångsidig och flexibel anfallsuppställning där man kan hota motståndarna på så många olika sätt som möjligt. Genom att spela med två centrala anfallare blir det enklare att hitta in med spel på de för motståndarna mest obekväma områdena och genom att para ihop en målsprutande Cristiano Ronaldo och en stegvis mer distinkt Karim Benzema så tror jag Real Madrid gett sig chansen att höja sitt anfallspel, men det är ändå bara en del.
Nyckeln i den här spelfilosifn ligger i förhållandet mellan ytterbackarna och de s.k. "offensivspelarna" vilka kan beskrivas som en modern typ av offensiv mittfältare som behärskar både det lätta och det svåra, såväl det utmanande och direkta spelet som det lugnare och mer metodiska passningsspelet där dem kan kombinera sig fram. Detta är en utveckling som kommit igenom användadet av felvända yttrar där kravbilden för en ytter modifierats från att vara specialiserad i 1-1 och inläggsspel till att också vara tongivande på dem områdena som den klassiska tian hade ansvar för. I mitt fotbollshuvud är det ganska omodernt att spela med högerfotade yttermittfältare till höger och vänsterfotade yttermittfältare till vänster. Det är många som har sett vilka dimensioner som öppnas i spelet om man spelar med felvända yttrar och inte begränsar dem till att spela brett. Istället används ytterbackarna som bredd och inläggsspelare. Steg två i den här utvecklingen handlar alltså om att vi kan gå ifrån beteckningen "yttermittfältare" då den felvända ytterns eller "offensivspelarens" reportoar måste vara mycket större än att peta och sticka utan de måste vara spelskapande och spelintelligenta på ett helt annat sätt.
Real Madrid spelatrupp är fortfarande inte idealisk för att spela 4-2-2-2 då Sergio Ramos inte har den offensiva dynamik som efterfrågas av ytterbackarna i det här spelsystemet men det är ändå inte något stort problem. Värvningsbehovet återfinns till vänster på det offensiva mittfältet där Real Madrids prio, som gäller även om man vill ligga kvar med ett 4-2-3-1, bör vara att hitta en högerfotad spelare med liknande egenskaper som Mesut Özil. Eftersom de s.k. offensivspelarna kan hämtas ifrån både det vi klassas som yttrar och centralt offensiva mittfältare så finns det ett odefinierat sökfält när det kommer till att hitta rätt spelare. Nedan har jag sammanställt en lista med spelare som skulle kunna passa in på profilen.
* Javier Pastore: Har nästan blivit löjligt hypat av sin president och annat tyckande folk i Italien. Beskrivs som ett spelgeni och med en elegans i spelet som påminner om Zidane. Min bild av "El Flaco" är dock att han än så länge är en "sekvensspelare" som glämtar till under matcherna men som är ganska frånvarande under långa perioder. Frågetecken bör också ställas runt hans tempo, tveksamt om han redo redan nu.
* Samir Nasri: Har en gynnsam kontaktssituation och många minns säkert Nasris flörtande med Real Madrid i unga år. Efter Iniesta är nog Nasri den högerfotade spelare som påminner mest om Özil, fransmannen är dessutom van vid rollen och skulle tveklöst göra sig i Real Madrid.
* Franck Ribery: Slut menar vissa, jag tror inte en 28-årig Ribery är slut och han passar relativt bra in på profilen. Defintivt inget förstaval och har med största sannolikhet förpassat sina chanser att bära Madrids tröja.
* Alexis Sanchez: Av allt att döma Barca-Bound. Egentligen en renodlad ytter och känslan är att han är väldigt snarlik i Di María med huvudsaklig inriktning på 1-1 spelet men Sanchez har legat bakom det allra mest i Udineses spel under säsongen och skulle kunna växa in i rollen även om det nu bara blir hypotetiskt med tanke på hans förmodade klubbadress.
Ingen av herrarna i denna kvartett är dock min utvalde att komplettera Madrids offensiv. Jag skulle satsa stora pengar på att hämta in Eden Hazard, utsedd till bästa spelare i Ligue 1 den gångna säsongen där han förde sitt Lille till en dubbel. Hazard är riktigt bra redan nu och fotbollsmässigt skulle han kunna gå in i alla Europas storlag redan till hösten och konkurrera om en startplats. Belgaren har precis den här underbara mixen av fart, kontroll och spelskicklighet som hade passat som handen i handsken i Real Madrid. Går man in och läser på spanska forum är Hazard det givna transferobjektet hos en stor majoritet där många trycker på toque (touch) och vision del juego (spelsinne) som de viktigaste egenskaperna att tillföra till Real Madrids trupp. I dessa forum är man också väldigt skeptiska till anfallsvärvningar och man väntar otåligt på när Zinedine Zidane ska göra slag i saken och hämta hit spelaren som han redan 2009 beskrev som sin efterträdare och framtidens storspelare. Jag delar dem spanska tongångarna fullt ut och hoppas att rapporter om Hazard till Real Madrid upphör att lysa med sin frånvaro. Eden Hazard vore optimal för Real Madrid och att se honom tillsammans med Özil som offensiva mittfältare i ett 4-2-2-2 har på allvar potential att stilla min ständiga saknad av dagarna då Den Störste fortfarande var aktiv.
