Tankar inför lottningen i Champions League

Vilken motståndare vill Real Madrid helst ställas emot i Champions League kvartsfinaler? Här följer en liten presentation av de lag Mourinhos mannar kan ställas mot.

Som ursäkt till den besynnerliga incidenten i slutet på inspelningen av RCB kan undertecknad konstatera att förberedelserna inför en utförlig artikel kring lottningen i Champions League i allra högsta grad hade påbörjats.

* * *
Det ska spelas kvartsfinaler i världens största klubblagsturnering, och för de som inte vet kommer respektive motståndare att lottas fram imorgon (läs: fredag) kl 11:45 lokal tid. Lagen som deltar är följande:

Real Madrid
Barcelona
Bayern München
Chelsea
Milan
Benfica
Marseille
APOEL

Efter en snabb titt på listan ovan är det tämligen enkelt att få sig en uppfattning om vem man helst vill möta och vem man helst vill slippa. Men låt oss kolla närmare på vardera lagen för att få en tydligare och mer rättvis bild. Vi börjar nerifrån.

APOEL
Det första cypriotiska laget att någonsin delta i en kvartsfinal har, med tränare Ivan Jovanovic vid rodret, imponerat på de flesta i årets turnering. Ett lag med karaktär och kämparvilja som trots motståndet i gruppspelet lyckades sno åt sig förstaplatsen. Man har hittills besegrat lag som Porto, Zenit och Lyon.
   Den kännetecknande spelstilen har genomgående varit en kontringsinriktad fotboll med hög effektivitet framför mål; i gruppspelet hade man i genomsnitt lägst bollinnehav, och man avlossade också minst skott mot mål. Trots detta hade man bäst utfall.
   Föredragen uppställning: 4-2-3-1/4-4-2

APOEL är ett intressant lag, med intressanta spelare (svensktalande anfallaren Ailton spelar ju där), men när man ställer sig mot de stora gubbarna blir det svårt – antagligen för svårt.

Marseille
Franrikes stolthet i Europa skulle man kunna kalla Marseille, då de är det enda franska laget som lyckats vinna Champions League (Europacupen inkluderad). Nu är man samtidigt det enda franska laget kvar i turneringen. Guldåret var 1993, men sedan dess har en hel del hänt, minst sagt. Marseille tippas nog inte alltför ofta som mästarkandidat numera, även om man givetvis har en del potential.
I en tät grupp med motståndare som Arsenal, Dortmund och Olympiakos, klarade man med en poäng före grekerna och en efter engelsmännen, att avancera vidare via en andraplats. I åttondelen blev motståndet krisdrabbade Inter, vilka man besegrade med hjälp av bortamålsregeln. Värt att nämnas är att varken Marseille eller italienarna imponerade mycket spelmässigt, utan det kunde lika gärna ha varit Inter som avancerat vidare. Marseille känns, trots kvalitéspelare på ett antal positioner (Rémy, Valbuena och Alou Diarra för att nämna några), inte särskilt heta för tillfället.
   Föredragen uppställning: 4-2-3-1.

Med tanke på hur dåligt man har gått i ligan (för närvarande en åttondeplats), kommer man förmodligen satsa på att komma så långt som möjligt i denna turnering, och just på grund av att man ändå har bra spelare och således en viss potential, kan Marseille trots att bli en rätt klurig moståndare.

Benfica
Portugiserna har haft en bra säsong, både i Champions League och Primeira Liga. Även om det tvivellöst är guldet man siktar på, men ligger strax efter Porto i ligatabellen, har man kontrat genom att komma mycket längre i Europa än konkurrenten.
   Benfica slutade etta i gruppspelet, där man mötte såväl underpresterande Manchester United och överraskande Basel; man gick dessutom obesegrade genom hela förloppet. Den första förlusten kom lite senare i St.Petersburgs kyla, men efter att ha skaffat sig ett fint utgångsläge till returen (2-3-förlust), kunde man skicka ut Zenit i åttondelen genom att vinna med klara 2-0.
   Föredragen uppställning: 4-2-3-1.

De rödklädda har en fin hemmaarena som tar cirka 66,000 åskådare, och det tenderar att bli en elektrisk stämning där nere. Utav tradition brukar man mäktigt nog låta en örn flyga runt i arenan innan matcherna ska börja; klubbens smeknamn Águias (Örnarna) har onekligen något med detta att göra.
   Ett Benfica i storform och ett fullsatt Estádio da Luz vill nog de flesta lag undvika. Möter man Real Madrid kommer dessutom en del spelare att få träffa sina gamla lagkamrater; i Benfica spelar Garay och Saviola, i Real Madrid spelar Di María. Men även om Benfica kan vara en svår nöt att knäcka för många lag, borde det för Mourinhos mannar inte vara en alltför svår uppgift.

Milan
Vi börjar närma oss delen där lagen knappast behöver någon introduktion, som ni märker.
   Milan är, efter Real Madrid, världens mest framgångsrika fotbollslag. Klubbens ambitioner går därför inte att ta miste på – man vill vinna de turneringar man deltar i, helt enkelt.
   Säsongen har för de rödsvarta varit lite utav en berg- och dalbana. Man har presterat mot de flesta lag i ligan, men när man tagit sig an ligans större lag, har man fallerat. Först på senare tid har man blivit aningen jämnare, och med tanke på att man nu leder ligan är man också favorit till att försvara titeln från förra säsongen.
   I gruppspelet i CL hade man som bekant Barcelona, vilka man trots allt lyckades skaka om. Ett kryss på Camp Nou och nästan detsamma på hemmaplan, vittnade helt klart om att man är med på allvar. Det viktigaste från dessa matcher var kanske att man lyckades göra två mål i båda matcherna, vilket inte många lag klarar av att göra mot Barcelona.
   Åttondelsfinalen bjöd på två matcher vars karaktär var som natt och dag i jämförelse med varandra. Milan körde över Arsenal på hemmaplan, men var (alldeles för) nära att förlora sin bastanta fyramålsledning i returen.
   Föredragen uppställning: 4-3-1-2.

Att möta Milan i kvartsfinalen är inte direkt önskvärt (Pep Guardiola vill enligt utsago helst undvika just Milan). Helt klart hade man ställt till en hel del trubbel för Mourinhos mannar. Men sett till två möten anser jag att Real Madrid är det starkare laget. Allegris gubbar är ännu inte riktigt där, ännu inte riktigt stabila och konsekventa för att klassas som favoriter till pokalen.

Chelsea
Om Milans säsong har varit en berg- och dal bana, har Chelseas endast varit en dalbana. I alla fall sett till vilka målsättningar man har i ligan.
   André Villas-Boas, Europa League-vinnare med Porto förra året och lika gammal som Drogba, skulle leda Abramovitjs Chelsea till oändligheten och framåt. Men så blev det inte, utan med Champions League-platserna studntals bortom räckhåll (just nu är man dock femma), slutade det med att han fick sparken. Detta trots att man vunnit sin grupp i Champions League alltså.
   Tog över tränarrollen gjorde Chelsea-ikonen Di Matteo, som varit AVBs assisterande tränare under säsongen. Resultaten talar hittills för sig själv; sedan portugisen lämnade har Chelsea vunnit samtliga matcher och således lyckats vända 1-3-underläget mot Napoli i åttondelen till sammanlagda 5-4. Di Matteo sägs ha implementerat ett mer klassiskt Chelsea-spel, vilket laget tydligen är mer anpassade för.
Föredragen uppställning: 4-3-3/4-2-3-1.

Huruvida detta är en trend eller en nytändning som varar säsongen ut återstår att se. För Chelseas eventuella motståndare är det bara att hoppas att Torres inte hänger med denna våg och fortsätter att inte göra mål. Men även utan Torres förmåga att göra mål måste Chelsea i detta nu räknas som en av de farligaste motståndarna man kan ställas mot.

Bayern München
Finalen i Champions League detta året spelas på Allianz Arena, München. Gissa om Bayern är sugna på att spela den finalen?
   Laget som tränas av Real Madrid-bekantingen Jupp Heynckes (han vann Champions League med marängerna 1998) har levererat aningen under förväntan i ligan denna säsong. Rent historiskt är Bayern München ett sådär klassiskt Europalag som allt som oftast är med och slåss om den stora titeln.
   Man är idagsläget placerade på en andraplats bakom regerande mästarna Borussia Dortmund, trots att man började säsongen klart bättre än konkurrenterna. Gruppspelet i Champions League klarade man i form av en förstaplats alldeles fint, i synnerhet med tanke på den hårda konkurrensen i form av Napoli, Manchester City och Villareal.
   Under vintermånaderna gick man igenom lite av en svacka, men har de senaste matcherna kommit tillbaka – big time. Förlusten i första åttondelsfinalen mot Basel verkar ha varit en riktig gnista; sedan dess har man bjudit på bland annat 7-1 mot Hoffenheim och 7-0 i returen mot Basel. Mario Gómez, som gjorde fyra mål mot Basel, är med sina sammanlagda tio mål tvåa i skytteligan, och det ser ut att kunna bli fler.
   Föredragen formation: 4-2-3-1.

Bayern har en av de absolut starkaste trupperna i Europa på papper. Kan spelare som Robben, Gómez, Ribery, Schweinsteiger, Lahm, Neuer med flera bara få det att fungera , finns det väldigt få som kan stoppa dem.

Barcelona
Hört talas om dem kanske?
   Det är laget som de senaste fem åren i princip varit i elittoppen alldeles själv, utan att någon på allvar har kunnat hota dem. 2006, 2009 och 2011: så ser den senaste statistiken ut vad gäller vinster i Champions League för katalanerna. Sedan ska vi inte tala om de resterande titlar de har vunnit, VM för klubblag inkluderat.
Barcelona har i år varit precis lika spelmässigt dominanta som tidigare år, med skillnaden att de vikt sig mot de mindre lagen i Spanien. Det är förmodligen därför man hamnat hela tio poäng efter Real Madrid i ligan, och således också ser ut att överlåta den titeln till ärkerivalen.
   Föredragen uppställning: 4-3-3/3-4-3.

Med sitt patenterade tiki-taka-spel, Messi och en skrämmande förmåga att tagga till något enormt mot stora lag – i synnerhet Real Madrid – är Barca självklart den motståndare vi helst av allt undviker att möta så tidigt som i kvartsfinalen.

Avslutningsvis kan man säga att det finns tre lag som de fem andra, störra lagen, gärna ställs emot: APOEL, Marseille och Benfica, där APOEL får ses som största underdog. Milan, Bayern, Chelsea, Barcelona och Real Madrid vill helst inte möta varandra.

En artikel med utfallet av lottningen kommer upp imorgon.