Veckans lista v. 46
Två fransmän och en galen spanjor kvalar in på veckans lista. I botten hittar vi den internationella fotbollens onda omen.
Uppåt
1. Karim Benzema
Formkurvan pekar fortsatt uppåt för Benz. Nicken fram till Higuains segermål mot Sporting följdes upp med spel från start i Frankrikes match inför knappa 90.000 på Wembleys läktare. Han blev dessutom målskytt i matchen efter ett av flera läckra samarbeten med Samir Nasri. Både José Mourinho och Laurent Blanc verkar ha hittat ett bra sätt att jobba med Karim på. Genom att sakta men säkert arbeta med den unge strikerns självförtroende har Benzema hittat tillbaka till gammal spelglädje och form. Det ska bli intressant att se hur det påverkar Mourinho inför en stundande stormatch en dryg vecka bort.
2. Det bortdömda målet
En riktig snackis har det blivit efter att ett av säsongens snyggaste mål (det fåt ju ett antal pluspoäng i och med att det är Barcas Gerard Pique som åker rutschkana förbi hela situationen) utav Cristiano Ronaldo blev bortdömt. Nani, Nani, Nani. Han anser sig själv vara en av världens bästa. Och duktig må han vara, men om så är fallet, vart är kylan att låta en annan spelare få sitt klassmål för sig själv?
3. Spanien-Portugal
På en hyfsat oklar stream följdes Sverige-Tyskland på datorn medan England-Frankrike ockuperade TV:n. Jag vet inte om det var gruset i Guest39485s uppstreamande ADSL-anslutning och the Three Lion’s vanliga speltempo som gjorde det, men båda matcherna tillsammans var långt ifrån lika underhållande som Slaget om Iberiska halvön. Och då såg jag ändå bara andra halvlek av den sistnämnda. Oavsett om läktarna var halvtomma på Estadio da Luz så var det en fröjd att få se lite trevlig Hawaii-fotboll som kontrast till en organisationsorgie på ett rostigt Nya Ullevi (eller heter det Gamla Nya Ullevi nuförtiden?).
4. Manuel Preciado
Man kan tycka vad man vill om Manuel Preciados uttalanden och beteende på sistone, men faktum är att den något galne Sporting-tränaren sånär slog José Mourinho i hans eget spel – även om det gick lite överstyr tillslut. Ett kryss, eller kanske till och med vinst, mot Real Madrid hade naturligtvis varit ett lysande resultat i en match som enbart kan summeras med ordet kaos. Preciado hittade ett sätt att störa Real på, han fick spelare och fans med sig och tillsammans var de bara åtta minuter plus tillägg ifrån att lyckas. Detta ska Manuel ha erkännande för.
5. Robert Pires
Vad har “Bobby” Pires med Real Madrid att göra? Jo, i en One-on-One-intervju med FourFourTwo, där läsarna ställer frågorna, har den numera 37-årige yttern erkänt att han är Real Madrid-fan sedan barnsben. Tack vare en portugisisk pappa och en spansk mamma, kunde man se fransmannen glida runt hemma i Reims iklädd antingen Benficas eller Los Blancos tröja. ”Jag var lyckligt lottad nog att både Benfica och Madrid [år 2000] ville signa mig. Men Madrid lockade mig mest förstås”, sa Pires innan han avslöjade att han valde Arsenal på grund av Arsene Wenger och för att Real Madrid var en klubb ”med låg stabilitet”. En Robert Pires tillsammans med Zidane, Figo, Ronaldo och grabbarna, hade det kunnat vara något?
Nedåt
Träningslandskamper
Det kan tyckas motsägelsefullt med tanke på placering nummer tre på listan, men träningslandskamper är inget annat än 90 minuters nagelbitande i hopp om att ingen nyckelspelare blir skadad – framförallt med en klassiker runt hörnet. Självklart kan det vara underhållande och utvecklande för spelare som ovan nämnt, men min åsikt är enkel när det gäller landslaget: är det inte en tävlingsmatch är den inte nödvändig, åtminstone inte under pågående säsong. Landslaget kommer för det mesta i andra hand, och BBCs Graham Taylor ställde en intressant fråga efter Englands förlust igår kväll: om ditt favoritklubblag spelar en viktig match samma dag som ditt landslag gör detsamma, vilken match skulle du vilja att en landslagsspelare i klubben ställde upp i?
